Musik musik… mer nysläppt musik

När banden och artisterna inte har möjligheten att spela live verkar de lägga allt sitt krut på att spela in nytt material. Vi tar en titt på några nyligen släppta skivor. 

Lilla Monsunen – Aldrig min tur

De fem medlemmarna i Lilla Monsunen slog sig ihop för att skapa spelglädje och nog tycker jag att de har lyckats, den här debut-EPn innehåller fyra peppande poplåtar. Musikaliskt är det mycket välspelat, på gott och ont ska jag säga, jag tycker ju om när det skaver lite mer. Däremot får jag känslan av att Lilla Monsunen på något sätt kommer att medverka i årets upplaga av Musikhjälpen och det ska tas som en komplimang eftersom den kärlek man kan höra i bandets musik påminner om den kärlek som finns i Musikhjälpen. Min favoritlåt på skivan är ”Rebell Rebell” som är en riktigt dansant poplåt. Förmodligen lyssnar Lilla Monsunen en hel del på Annika Norlin, det är långtifrån något plagiat men det finns delar som påminner om till exempel Säkert! Lilla Monsunen ska även ha pluspoäng för texten i ”Amasoner”, man vill liksom bara ut på barrikaderna.

A.Lundgren – Grande Coctail Magic ”Harbour Happiness 73”00

För nästan precis ett år sen recenserade jag Andreas Lundgrens skiva ”Sluta aldrig älska” vilket var hans första på svenska. Nu är han tillbaka med ett nytt album, den här gången på engelska. Vemodet finns kvar på det här albumet som dessutom är mer akustiskt än ”Sluta aldrig älska”. Det är två låtar på den här skivan som verkligen biter sig fast, först och främst inledningsspåret ”Colours” där Lundgrens tunga, mörka Leonard Cohen-inspirerade sång träder fram väldigt starkt. Den andra låten är ”River Rave Rythm Machine” som också känns en hel del Cohen. Musikaliskt drar det mycket år blueshållet, framför allt i gitarrspelet. Sen finns det även en del avantgarde-tendenser vilket kanske inte är så konstigt då Andreas Lundgren faktiskt är konstnär. Gillar man Cohen, Velvet Underground och liknande bör man ge A.Lundgren en chans.

Adam Heldring – Ports Of Call

Adam Heldring skivdebuterade 2009 och hade några framgångsrika år för att sedan leva som en vagabond i olika delar av världen. Nu är han tillbaka i Sverige och har ägnat sig åt att spela in ett nytt album som släpptes den 7 maj. Trots att Heldrings poprock är skriven och framförd på bästa sätt lyckas han inte beröra mig alls. Jag kan tänka mig att texterna betyder mycket för honom men för mig blir det bara ord som inte säger någonting alls. Kanske hade det varit annorlunda med svenska texter? Nu tror jag inte att Adam Heldring behöver min välsignelse för sin fortsatta karriär, musiken är så pass kompetent vilket gör att Sveriges Radio med all säkerhet kommer att uppmärksamma den nya skivan.

Desertörerna – Life In Quarantine

Detta Gävlegäng bildades 2014 och har två skivor i bagaget med bland annat albumet Rödvin & Betong från 2019. Så vitt jag vet är det här deras första på engelska. Gubbarna har varit med länge och därför är det inte så konstigt att influenserna är hämtade från den tidiga punken. Då tänker jag kanske främst på The Lurkers andra album från 1979 som inte är fullt lika kaxigt som debutalbumet. Det som verkligen gör Desertörerna till ett svenskt The Lurkers är tempot och gitarrspelet. Det kanske finns yngre punkare som ser Desertörerna som aningen mossiga men i ”Tower Block 1 & 2” skulle nog en 15-årig punkare kunna pogodansa ikapp med en 60-årig punkare, det är en riktig hitlåt som även fanns med på Rödvin & Betong då på svenska. Sen har vi det där med sången, jag är inte riktigt frälst i den men inser att det är en smaksak. Hur som helst, Desertörerna kan verkligen sin 79-punk.

 

Liknande artiklar