Hemmets Veckotidning. Augusti 1959.

Mördande reklam, och lite annat smått och gott i en gammal veckotidning

Jag passar ibland på att köpa gamla veckotidningar, gärna av äldre årgång då jag var ung. Det är kul att se vad som skrevs då. Men det är också intressant att studera dåtidens reklam och jämföra med dagens.

“Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt”, som Ulf Peder Olrog sjöng på 1940-talet.

Mitt senaste fynd är ett nummer av Hemmets Veckotidning från augusti 1959. Då var jag 15 år. Bland de tecknade serierna hittar jag “Pigge och Gnidde”, “Tom Trick. På äventyr i rymden”, “Stor-Klas och Lill-Klas”. Inte speciellt roliga, vare sig då eller nu.

Och det finns mord. “Mord i T-banan”, en detektivnovell av Olle Urnell. “Mord ombord”, laddad äventyrsroman av J Harnall.

Grilltips, till exempel grillade och marinerade fläskkotletter. Men jag vill nog påstå att fläskkotletter inte ser så aptitretande ut i svartvitt.

Bildreportage:

“Ingrid Renborgs trevliga reportage från den franske tronpretendenten greven av Paris, hans charmanta maka Isabella och månghövdade barnaskaran i villan “Flygande Hjärtat” utanför Paris Det är en stor och lycklig familj, särskilt glad just vid detta tillfälle emedan dottern Helene var hemma med sin make, den unge greve Evrard av Limburg-Stirum”.

Ett reportage som inte skiljer sig mycket från dagens fjäskande för det “fina folket”.

En artikel, “Vita slavhandeln florerar än. Lyckodrömmen blir mardröm”, handlar om en 19-årig vit kvinna från Wien som blivit förälskad i en ung ingenjör från Irak. När de gifter sig visar det sig att hon ska ingå i hans harem. “Den schweiziske journalisten Hans Leunenberger har tagit aktiv del i kampen mot slavhandlare. Han känner väl Asien och Afrika – och det öde, som drabbar de vita kvinnor, vilka hamnar bakom haremsmurar. Här berättar han skakande om “sagoprinsars” olyckliga hustrur och om hänsynslösa agenters flickjakt på den europeiska kontinenten”.

Jag vet inte hur mycket sanning det ligger bakom detta. Men om bara en bråkdel är på riktigt är det förfärande. Jag har ingen minnesbild av att jag har hört om detta tidigare.

Sedan en novell från efterkrigstiden av Ingeborg Björnlund, “En annan mans hustru”.

Ödestimmen. Ny tjusande och spännande roman av Janet Whitney.

Lite modebilder – “Snart är det dags för höstulstern”.

Det annonseras mycket om korrespondenskurser från Hermods, Brevskolan och NKI. Det är språk- och ingenjörskurser. Kurser i teckning, psykologi, kemisk-teknisk apparatlära och mycket, mycket annat.

För den händige finns det klippdockor – “Modeller för de unga”.

Och så är det reklam. Väldigt mycket reklam. En del av reklamen speglar dåtiden, till exempel reklam för Atamon och Melatin, som är konserveringsmedel för sylt och saft.

När det gäller Melatin kan man till och med få “livförsäkrad sylt med Melatin. Försäkringskupongen medföljer varje Melatinförpackning”.

Reklam för Palmolivetvål: “Amerikanska läkare bevisar att Palmolives skönhetsvård ger vackrare hy på 14 dagar. 36 amerikanska läkare har genom 1285 vetenskapliga prov bevisat att Palmolive ger de flesta kvinnor lenare, jämnare och ungdomligare hy”.

Männen då? Fungerar inte tvålens undergörande egenskaper på män?

I en annan annons kan man läsa att det är Tokalon som ger kvinnan “en fräschare och vackrare hy strålande av friskhet och skönhet”.

Ett turistreportage med svartvita bilder: “Turista i Locarno”.

Det finns en annons “Vägen till goda vapenköp”, där man kan skicka efter en katalog.

Höjdpunkten är dock en annons för cigaretter. Så häpnadsväckande, makaber, men även skrattretande, om man nu kan finna något att skratta åt när det gäller mördande cigarettreklam:

“Smakar den inte härligt dagens första cigarett efter frukosten?

Jag är ingen kedjerökare – därför föredrar jag till vardags en mustig fullaromatisk cigarett – en PHILIP MORRIS.

Min sällskapscigarett däremot den heter MARLBORO. Jag har den alltid tillhands för dem som önskar en mildare cigarett men med samma fina tobak som PHILIP MORRIS. Och i glatt sällskap röker jag själv mer och oftare – då byter jag till MARLBORO.

Jag har alltid två till hands. Jag väljer mellan PHILIP MORRIS och MARLBORO – jag tycker om båda”

På tal om rökning. Kanske bara en tillfällighet som ser ut som en tanke. I tidningen har “Madame Etiquette” en spalt där hon svarar på läsarnas frågor om vett och etikett för den som känner sig villrådig om hur man uppför sig. På en fråga om rökning vid middagsbordet när man har gäster kan man läsa:

“Svar till Bollan: Det finns absolut inga etikettsregler som säger att man inte får blåsa ut rök genom näsan. Men man bör ändå låta bli att göra det, för det ser inte alls trevligt ut. Det är fult!”

Detta är bara ett litet axplock av vad man får i en veckotidning på 50 sidor som kostade 55 öre.

PS. Cigarettreklam var mycket vanligt förr. Nu är tobaksreklam förbjudet sedan 2005 i tidningar, radio, TV och Internet efter ett EU-beslut.
Samma EU som ger jordbruksstöd till tobaksodling i flera EU-länder. 2008 var detta EU-stöd till tobaksodling över 9 miljarder. Jag tror det är lägre nu. Har sett en siffra på 3 miljarder.
Samtidigt satsade EU 670 miljoner i en omfattande folkhälsokampanj riktad mot den livsfarliga rökningen.

Snacka om dubbelmoral!

Rolf Waltersson

Liknande artiklar