Teresa May, Storbritanniens premiärminister, utlöste extravalet för att stärka sitt Konservativa Partis majoritet och för att stärka sin egen position. Resultatet blev en katastrof för henne och för hennes parti. Man förlorade majoriteten. Hon kan nu möjligen formera en regering baserad på samarbete med det protestantiska sekteristiska DUP från Nord-Irland.
För Jeremy Corbyn och Labourpartiet blev valet en mycket stor framgång. Man fick fortfarande inte lika många mandat som de Konservativa, men gick starkt framåt. Jeremy Corbyn tillhör ju Labourpartiets vänsterflygel. Labours högerflygel har på alla sätt motarbetat honom och försökt få honom avsatt. Men de har misslyckats, mycket på grund av det stöd han har från de hundratusentals, företrädesvis unga, som anslutit sej till partiet.
Skotska Nationalistpartiet, SNP, har förlorat till både de Konservativa och till Labour. SNP hade ju efter valet för 2 år sedan nästan alla skotska valkretsar (56 av 59), nu förlorar man och är nere i 35 mandat. En del experter tolkar det som att en av orsakerna är att många skottar helt enkelt inte vill ha en ny omröstning om skotsk självständighet som SNP:s ledare Nicola Sturgeon ställt i sikte.
Det högerpopulistiska UKIP får enbart 2 procent av rösterna och inget mandat. Valsystemet i Storbritannien är ju helt annorlunda än det svenska. Mandaten fördelas inte efter hur många procent du fått i landet. Valet sker genom enmansvalkretsar. Du måste vinna din valkrets, den som gör det får mandatet. Den som kommer tvåa eller trea får ingenting om det så bara varit en enda röst mellan ettan och tvåan. I årets val var marginalen mellan ettan och tvåan i en av valkretsarna bara två(!) röster.
Men antalet procent är ändå intressant för att se vilket stöd ett parti har. Labour fick med Jeremy Corbyn i detta val 40 procent vilket är mer än vad Labour fått i de flesta val. Konservativa fick nu 43 procent.
Då ska vi veta att Labourhögerns propaganda mot Corbyn har haft som ett centralt tema att Corbyn med sina “extrema” vänsteråsikter inte kan vinna ett val. Corbyn har visat att de hade fel. En del av dom erkänner idag det. En del av dem vrider sej som maskar när de ställs inför frågor om sitt tidigare krypskytte och förtal.
Höger-Labour har ända sedan Tony Blair hävdat att “val måste vinnas i mitten”. Det betyder att anpassa sej efter medelklassen. Svenska socialdemokrater har anammat denna filosofi och svenska socialdemokratiska ledare har vägrat att stöda Jeremy Corbyns politik precis som de vägrade se Bernie Sanders i USA som ett alternativ. Socialdemokraterna valde istället att stödja det Demokratiska partietablissemangets kandidat liberalen Hillary Clinton i USA.
En oerhört positiv effekt av valet i Storbritannien är därmed att högerfalangen inom Labour tillfogats ett förödmjukande nederlag och att Corbyns politik med mera resurser till sjukvård och skolor, fria universitetsstudier, åternationaliseringar av järnvägen, massivt bostadsbyggande med tonvikten på bra men billiga hus (social housing), för fri rörlighet i Europa, kamp mot rasism och en politik för internationell solidaritet och fred har vunnit ett stort antal anhängare.
Corbyn har under hela sin politiska verksamhet varit en fredsaktivist och en förespråkare för solidaritet med tredje världens folk. Han har öppet deklarerat att han vill skrota kärnvapnen och att han aldrig som premiärminister under några som helst omständigheter skulle “trycka på knappen”, d. v. s. gå med på användandet av kärnvapen.
Och detta är mycket viktigt, efter som Corbyns inställning också ger en signal till andra länder, främst i Europa, men även i andra världsdelar om hur civiliserade människor bör lösa konflikter. Med en stark oppositionsledare som Corbyn med hans syn på hur man löser internationella politiska konflikter, kommer det dessutom att bli svårare för det Konservativa partiet att kasta in Storbritannien i militära konflikter tillsammans med den brittiska högerns “storebror”, USA.
Labours och Corbyns framgång är av mycket stor betydelse för vänsterkrafter i hela Europa – och i hela världen. Samtidigt får vi inte glömma att de konservativa med hjälp av andra borgerliga partier (DUP och kanske liberaldemokraterna) med stor sannolikhet kan fortsätta regera. Teresa May är i en mycket svag position och hennes parti är i kaos. Men de Konservativa kan antagligen fortsätta att regera och därmed slå vakt om det allt värre brittiska klassamhället. Kampen måste nu fortsätta, men med mycket bättre förutsättningar än vad som rådde innan valet.
Peter Widèn, Hans Hjälte
