Detta inlägg har tidigare varit publicerat som en ledarartikel i tidningen Internationalen.
*****
Äntligen! Till sist satte en modig arbetargrupp ned foten och kraschade rakt in i det allra heligaste, den omskrutna “svenska modellen” som alla politiska krafter söker fylla med sitt eget pick och pack. Vad som för många, åtminstone äldre, löntagare förknippats med en god välfärdsstat är för högern och mången S-byråkrat ett lösenord för att oskadliggöra opposition och gjuta in social protest i betong av regelverk och institutioner.
Så mycket viktigare därför att en bräsch slagits upp, att några vågar deklarera “hit men inte längre!” och kastar in en träsko i den nyliberala maskinen. Att det inte bara handlar om lokförarnas arbetsvillkor i Stockholms pendeltågstrafik – i sig nog så tillräckligt för konflikt – utan om alla resenärers säkerhet har gått upp för allmänheten.
När några korta dagars strejk fått in (då detta skrivs) nära två miljoner till den utomfackliga stridsfonden demonstreras hur en slumrande solidaritet väckts till liv. Stora massor är helt enkelt fed up med rå profitdrift på människornas bekostnad och vämjs av all så kallad “effektivisering” med avfolkning av viktiga samhällsfunktioner i lönsamhetens namn.
Vittnesmålen från både förare och allmänhet, inte minst funktionsnedsatta, över följderna av ensamarbetet på tågen tränger upp ur medietystnaden. Den tystnad som både den politiska majoriteten i Stockholmsregionen och MTR förlitat sig på. Nu ligger allt i öppen dag, MTR:s talespersoner låter som Bagdad Bob, Miljöpartiets trafikregionråd, 29-årige Anton Fendert framstår som Chaplins Diktatorn (i målbrott) medan borgarna och S hostar sig ut från scenen.
Och så lade då ST-fackets skyddsombud in om skyddsstopp mot ensamarbete på tågen. Oavsett Arbetsmiljöverkets beslut i saken har budskapet gått fram. Ansvariga för kaoset i Stockholms pendeltrafik vilar uteslutande på det transnationella kinesiska statsbolaget MTR och dess svenska politiska papegojor som i sin ynkedom låtit bolagets profitintresse gå före den svenska allmänhetens, personalens, trafikanternas säkerhet och centrala samhällsintressen.
Ett politiskt parti i Region Stockholm har dock satt sig på tvären mot MTR:s utpressning och försvarat dubbelbemanningen på tågen, Vänsterpartiet. Partiets företrädare har varit tydliga i sitt försvar av tågvärdarna och de strejkande lokförarnas krav. Däremot har kritik riktats mot att talespersoner undvikit att tydligt stödja själva strejken eller rentav tagit avstånd från “vilda strejker”. Det är kanske mest att betrakta som lite ängsligt hukande i media och kontrasterar starkt mot medlemsorganisationernas uppslutning – även ekonomiskt – för både kraven och strejken.
Att strejken är “vild”, det vill säga olovlig, så länge kollektivavtal är i kraft, tvingar fackliga företrädare att distansera sig men det gäller förstås inte för politiker. Här bör ett socialistiskt arbetarparti klart och tydligt stödja de strejkande, även när dessa tvingas föra sin kamp så att säga utanför systemet.
Det har hänt många gånger förr – med goda resultat – och kommer att ske igen, så länge tunga strukturer söker hindra människor från att göra något åt en outhärdlig situation.
Det innebär inget generellt avståndstagande från en facklig handlingsmodell, bara att denna kan vara otillräcklig när hårt måste sättas mot hårt och de fackliga organisationerna fjättras av kollektivavtalslag och hot om skyhöga skadestånd i Arbetsdomstolen.
Efter sista april råder avtalslöst tillstånd för pendeltågstrafiken och facken kan varsla om konflikt om inte frågan om tågvärdarna löses. Det skulle bli en facklig kamp med massivt stöd från allmänheten och en möjlighet att påbörja tillbakarullningen av den nyliberala dårskap som så hänsynslöst på område efter område bryter sönder välfärdssystem, människors trygghet och personalens arbetsvillkor.
Lokförarna i Stockholm ska ha all heder och allas vår tacksamhet för att de vågat sätta ner foten – som ett exempel för oss alla.
Ledarredaktionen,
tidningen Internationalen
LÄSTIPS:
- Rör inte min tågvärd – Lena Staaf i eFOLKET, 24 mars 2023
- Arbetsmiljöverket hävde fackets skyddsstopp – Strejkrätten måste utvidgas! – eFOLKET, 27 april 2023
- Arbetsgivarna måste lyssna på lokförarna – eFOLKET, 25 april 2023 – citerad insändare i DN
- Så lätt är det att köra pendeltåg – eFOLKET, 2023-04-22 – citerad kulturartikel i Aftonbladet
- Vi måste agera tillsammans! – Debattartikel i eFOLKET, 21 april 2023
- De strejkande lokförarna gör vad de har lovat – citerad blogg i eFOLKET, 20 april 2023
- Miljöpartiföreträdare angriper de strejkande lokförarna – eFOLKET, 19 april 2023
- “44 inställda tåg är bara början” – debattinlägg i eFOLKET, 19 april 2023
- Vild strejk är ett logiskt svar på försämringar – eFOLKET, 18 april 2023
- Strejk på pendeltågen – ledare i eFOLKET, 17 april 2023
- Strejk på pendeltågen i Stochholm – citerad blogg i eFOLKET, 16 april 2023
- “Det som nu sker på pendeln kommer få följdverkningar inom hela branschen” – eFOLKET, 26 april 2023 – intervju med Seko-medlemmen Monica Aundotter i Internationalen.
- En annan politik är möjlig – även för Vänsterpartiet – debattinlägg i eFOLKET, 21 april 2023
