I dag jobbar vi mer, pressas hårdare – men till vilken nytta? Arbetet har blivit ett mål i sig. Inte för att vi mår bättre, utan för att systemet kräver det.
Vi producerar mer än någonsin. Faktiskt mer än dubbelt så mycket som för 50 år sedan, men får ändå inte en minut extra till våra barn, våra liv eller vår återhämtning. Folk är slutkörda.
Många går till jobbet med värk i kroppen och ångest i bröstet. Andra går inte alls, för dom har redan gått sönder. Det handlar inte om lathet. Det handlar om att systemet pressar folk tills dom går sönder…
Högern säger att det är för dyrt att korta arbetstiden. För dyrt att minska sjukskrivningarna. För dyrt att anställa fler i välfärden.
Men vad är egentligen dyrt – att människor går sönder? Det är där vi står idag. Vi vill inte bara minska sjukskrivningar eller effektivisera arbetslivet.
Vi vill skapa ett samhälle där människor har tid att leva. Men när människor orkar jobba, slipper bli sjuka och stannar kvar i sina yrken, det är då samhället sparar pengar – på riktigt.
Vi vill inte bara minska sjukskrivningar eller effektivisera arbetslivet. Vi vill skapa ett samhälle där människor har tid att leva. Tid att vara med sina barn. Tid att återhämta sig. Inte för att vi ska hinna med ännu mer. Utan för att vi förtjänar det…
Kortare arbetsdag är inte en utopi. Det är en lösning som redan fungerar. Flera svenska försök har visat minskad sjukfrånvaro, lägre personalomsättning och högre kvalitet i vård och omsorg.
-Jesper Levin, elevassistent, Örebro, debattartikel i Kommunalarbetaren
Läs mer https://arbetet.se/2025/05/15/vi-ger-oss-inte-forran-vi-far-kortare-arbetstid/