Med kuvad nacke speglar sig,
tiggaren i den kalla asfalten.
Han tycks först nu höra dom bistra viskningarna,
han förstår dom nordliga vindarnas språk.
Var dag letar sig något förbi hjärnans vindrutetorkare.
Fläckar som blir till tillfälliga,
eller permanenta levnadsmärken.
Vindarna susar runt om mig när,
jag går hem med min matkasse.
Fläcken på min panna,
gör inte kassen lättare.
Linus Bouvin
