Den 8 mars firas som ett minne av en av den kamp som arbetarklassens kvinnor förde under 1800-talet. Det var vänsterns kvinnor, Clara Zetkin, Rosa Luxemburg och Alexandra Kollontaj som i början av 1900-talet organiserade stora demonstrationer där de krävde kvinnlig rösträtt och högre kvinnolöner. Kvinnorna gick också i spetsen i kampen mot militarismen.
De socialistiska kvinnorna i Europa beslöt 1913 att den internationella kvinnodagen skulle firas 8 mars. Detta var en hyllning till textilarbetarskor i USA, som länge hade fört en kamp för bättre arbetsförhållanden och högre löner. Enligt uppgift startade den kampen just den 8 mars, redan år 1857, då kvinnor inom textilindustrin i New York demonstrerade för bättre villkor.
Under senare hälften av 1800-talet skedde en snabb industrialiseringen i Västeuropa och USA. Ökningen av arbetare var speciellt hög inom textilindustrin. Och en stor majoritet, ofta över 80 procent av textilarbetarna var kvinnor. Till och med maskinerna var tillverkade för att enbart passa kvinnor, den berömda textilmaskinen “Spinning Jenny” var konstruerad för att användas av en ung kvinna, med sitt horisontella hjul placerat på ett sätt som gjorde det extremt svårt för en vuxen manlig arbetare att arbeta med maskinen.
Kvinnorna hade de sämsta lönerna och de hårdaste arbetsvillkoren, vilket bland annat innebar långa arbetsdagar, samt ensidiga arbetsuppgifter. Den här utvecklingen av textilindustrin ägde rum några årtionden tidigare i England.
Karl Marx konstaterade i Kapitalet, kapitel 13, “Hur kapitalet skaffar sig tillskottsarbetskraft. Kvinno- och barnarbete”:
“Såvida maskineriet gör muskelkraften obehövlig, blir det ett medel att använda arbetare utan större muskelkraft eller människor med omogen kroppsutvecklingen men med smidiga lemmar. Kvinno- och barnarbetet blir därför parollen vid maskineriets kapitalistiska användning!
Detta väldiga medel att ersätta arbete förvandlades till att öka lönearbetarnas antal genom att inrangera arbetarfamiljens alla medlemmar under kapitalets omedelbara herravälde, utan hänsyn till kön eller ålder. Tvångsarbetet för kapitalisten inkräktade inte bara på barnens lekar utan trängde undan det fria arbetet i familjekretsen, vilket enligt gammal sedvänja utfördes för familjens egen räkning.”
Under den här tiden blev allt större andel kvinnor lönearbetare, framför allt var det de unga kvinnorna som fick jobben. Men redan i början av 1800-talet hade mer än 60 procent av de gifta arbetarkvinnorna ett jobb, främst inom industrin eller inom service. Vid förra sekelskiftet hade antagligen kvinnor i arbetarklassen industrijobb i lika hög eller till och med högre grad än männen. Men deras löner var avsevärt lägre, cirka hälften eller till och med bara en tredjedel av männens löner.
Denna våldsamma höga exploatering av kvinnorna ledde till ökat motstånd, bildandet av kvinnliga fackföreningar, demonstrationer och strejker. I Europa, men också i högre grad i USA. Detta är bakgrunden till att radikala kvinnor i Europa för 105 år sedan inrättade en speciell dag för kvinnornas kamp för lika rättigheter och lika lön.
Fortfarande är kvinnorna diskriminerade på arbetsmarknaden och tvingas arbeta hårt för lägre löner än männen. I många länder tvingas fortfarande kvinnor och barn arbeta under vidriga förhållande och med oerhört låga löner. Kvinnornas kamp mot att exploateras av profithungriga företag runt om i välden är lika viktig idag som för 105 år sedan. Då den första kvinnodagen 8:e mars arrangerades. Och den är lika viktig som för dryga 150 år sedan, då de första demonstrationerna genomfördes mot det förtryck som kvinnor utsattes för på arbetsmarknaden.
Hans Hjälte
