Hanna Gunnarsson, Vänsterpartiets ledamot av riksdagens försvarsutskott, har twittrande meddelat omvärlden att marschmusik är något som hon “aldrig kan få för mycket” av:
Stort tack marinens musikkår och marinchefen för en fantastisk konsert! Bra blandning av marscher och nordiska visor och ett schlager-medley på slutet. Man kan verkligen aldrig få för mycket marschmusik, det är alltid så otroligt pampigt och medryckande.”
Gunnarsson har vid upprepade tillfällen signalerat sin positiva inställning till den militaristiska vågens vägröjare. Redan den 18 oktober 2022 – i samband med att det blev klart att Pål Jonson, högerpolitikern och inflytelseagenten för NATO och USA-imperialismen, utsetts till ny krigsminister – skrev hon:
Ministerlistan har presenterats. Som vi har spekulerat! Stort grattis till @PlJonson,
ny försvarsminister! Pål har lett försvarsutskottet på ett väldigt bra sätt, ser fram emot ett fortsatt gott samarbete!”
Den idoge inflytelseagenten och det militärindustriella komplexets pålitlige springpojke Pål Jonson skrev i slutet av förra året under det så kallade DCA-avtalet med USA. Detta avtal ger USA:s krigsmakt “obehindrad tillgång” till 17 svenska militärbaser. Inom kort skall den svenska riksdagen ta slutgiltig ställning till detta av gränslös servilitet präglade avtal med den kärnvapenbestyckade och våldsbenägna stormakten.
Om riksdagens behandling av avtalet ackompanjeras med marschmusik är nog risken överhängande att Gunnarsson “rycks med” och ger sitt stöd till regeringens förslag till avtal med USA. Med tanke på hennes förtjusning i “Pål” kanske hon faller till föga också utan pampig marschmusik. Det kan nog tyvärr inte uteslutas.
Gunnarsson har från och till även med entusiasm öst beröm över överbefälhavaren Micael Bydén, en annan framstående inflytelseagent och vägröjare i processen fram till NATO-medlemskapet och DCA-avtalet.
Med fog kan nog sägas att Hanna Gunnarssons ställningstaganden på ett snarast övertydligt sätt ger en bra illustration till den av Karl Marx formulerade tesen att individens sociala vara blir bestämmande för individens tänkande och attityder.
Men detta betyder förvisso också att det det trots allt finns hopp om Hanna Gunnarsson. Under förutsättning att hon åläggs ett absolut umgängesförbud vad gäller Tidölagets högerpolitiker och alla Pentagons militaristiska inflytelseagenter. Och dessutom att hon framöver strikt avhåller sig från all kontakt med “pampig och medryckande marschmusik”.
Apropå militär “pampig och medryckande marschmusik” förtjänar följande rader av den kände fysikern, socialisten och antimilitaristen Albert Einstein att allvarsamt begrundas:
Den som ställer in sig i en ordnad tropp och gladeligen marscherar till musik har enligt mig tilldelats en stor hjärna av misstag. För den personen skulle det räcka med ryggmärgen.”
