Arbetare vid textilfabrik i Bangladesh. Foto: A M Ahad.

Låga slavlöner och höga vinster

Jag hörde nyheterna på radion igår, 31 januari.

Med ett halvt öra hörde jag att klädjätten H&M gjort ett dåligt resultat förra året. Det sista kvartalet gav en vinst på bara 4.8 miljarder, före skatt, vilket var sämre än väntat. Betydligt sämre än vad aktieanalytikerna som spår i kaffesump och fiskfjäll hade förutspått.

Jag reserverar mig för att siffrorna inte är helt korrekta eftersom jag lyssnade med ett halvt öra samtidigt som jag körde bil och inte skrev ner dem.

Hur som helst, vinsten var hög, men inte tillräckligt hög.

Men ägaren Stefan Persson gav lugnande besked. Aktieutdelningen skulle förbli oförändrad och man lovade att vidta åtgärder så att vinsten framöver skulle stiga till Stefan Perssons egen och till aktieägarnas belåtenhet.

Nästa inslag på nyheterna, Sveriges Radio P1, var att tiotusentals textilarbetare i Bangladesh gått ut i strejk med krav på högre löner. Man krävde att minimilönen skulle höjas från nuvarande 850 kronor per månad till 1000 kronor per månad.

De omfattande strejkerna möttes med kraftigt och brutalt polisvåld. Minst en arbetare hade dödats och över 50 skadats när polis sköt med gummikulor och gick loss med batonger mot de strejkande, som till övervägande del är kvinnor.

Flera stora textilföretag i Bangladesh tillverkar kläder till, bland annat, den svenska klädjätten Hennes & Mauritz, där som sagt Stefan Persson är huvudägare och styrelseordförande.

Efter att Ingvar Kamprad dog för ett tag sedan, har Stefan Persson övertagit stafettpinnen som den rikaste i Sverige.

Han har en förmögenhet på ofattbara 115 miljarder kronor.

I hasorna på Stefan Persson hänger Hans Rausing, Tetra Laval, god för 110 miljarder.

Därefter följer Melker Schörling, Securitas, distanserad från tätduon med endast 68 miljarder.

Men som sagt, även om det just nu gått lite knackigt för Stefan Persson och H&M behöver han inte känna någon större oro, när han har 115 miljarder i reserv att knapra av om sötebrödsdagarna börjar sina.

Undrar om han skänker en tanke till alla de textilarbetare i Bangladesh som hjälpt till att slita ihop hans förmögenhet?

Undrar om han funderar över hur det är att leva på 850 kronor i månaden?

Undrar också om han städar själv eller anlitar Rut som städar så flitigt åt andra? Gör han det får han dessutom göra avdrag så att alla vi andra är med och betalar för hans städhjälp.

Vi ska hjälpa varandra Stefan. Det kallas solidaritet.

Solidaritet sa jag – inte soliditet!

Rolf Waltersson

Liknande artiklar: