Kvinnliga pionjärer (1) – Föregångarna

I höst kör ABF en samtalsserie om kvinnliga pionjärer. Dessa är Ellen Key, Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Emilia Fogelklou, Elise Ottesen Jensen (Ottar), Karin Boye och Alva Myrdal, uppväxt i Eskilstuna. Samtidigt skriver jag krönikor i eFOLKET. Den här (1/4) handlar om de tre första kvinnorna.

Alla tre var lärare. Key på Whitlockska skolan och Lagerlöf i Landskrona. Den som kom närmast en folkhögskola var Wägner, som drev Kvinnliga Medborgarskolan Fogelstad med en grupp vänner (mer om dem i nästa del). Alla tre var frisinnade eller liberaler, dock långt radikalare än dagens. Alla tre tillhörde Samfundet De Nio. Key och Lagerlöf samtidigt, Wägner något senare.

1909 blev Lagerlöf första kvinna och svensk att få nobelpriset i litteratur. Hon hade varit nominerad i flera år, men motarbetats av den ständige sekreteraren Carl David af Wirsén. Även August Strindberg häcklade henne. 1912, kort före sin död, samlade politiker och kulturprofiler ihop pengar till ett “folkets nobelpris” åt honom. För sina prispengar köpte Lagerlöf tillbaks hela Mårbacka.

På den internationella rösträttskongressen i Stockholm 1911, arrangerad av LKPR (Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt) deltog alla tre, Wägner mest i kulisserna. Lagerlöf höll invigningstalet på Operan och Key ett på Skansen. Förutom “Fröken Frimans krig” finns, mig veterligen, ingen film om rösträttskampen i Sverige. I Storbritannien blev den mer militant och våldsam.

I “Suffragette” får vi följa tvätterskan Maud och apotekaren Edith som, under ledning av Emmeline Pankhurst, kämpar för kvinnlig rösträtt. De ägnar sig åt något som närmast kan liknas vid terrorism och hungerstrejkar, åker in och ut ur fängelser. Det hela kulminerar på galoppbanan i Epsom, där suffragetten Emily trampas ihjäl. Storbritannien fick kvinnlig rösträtt 1918 och Sverige året efter.

Alla tre upplevde Första världskriget, Wägner även det andra. 1915 for hon till Haag på en kongress, där kvinnorätts- och fredskampen flätades samman. Under mellankrigstiden fanns Nationernas förbund (NF), föregångaren till Förenta Nationerna (FN). Wägner befann sig i det ockuperade Rhenlandet för att förmå segrarmakterna att inte straffa Tyskland för hårt. Vi vet hur det gick med “dolkstötslegenden”.

Med fasa bevittnade Wägner Tredje riket och Hitler, Förintelsen och kärnvapen. “Väckarklocka”, skriven 1941 under brinnande krig, andas desperation. Därav titeln så klart. Hon argumenterar för en matriarkal fredlig urtid, som jag dock ställer mig skeptisk till, om den existerat. Men trots att jag läst boken flera gånger utan att förstå, betraktas den som ett storverk och kommer ständigt i nya utgåvor.

Obegriplig för oss blir den rasbiologi som Key, och enligt Bosse Schön även Lagerlöf, förespråkade. Dock måste vi betänka att det var en accepterad vetenskap då. Det är lätt för oss att skriva kvinnorna på näsan. Ingen av dem var rasister eller antisemiter, tvärtom. Lagerlöf hade en judisk älskarinna och hjälpte Nelly Sachs att fly till Sverige.

1914 blev Lagerlöf första kvinnliga ledamot i Svenska Akademin, även här motarbetad av Wirsén. Det var hans efterträdare Erik Axel Karlfeldt som frågade. Hon efterträddes på stol nr 7 av Hjalmar Gullberg. Elin Wägner efterträdde 1944 Hans Larsson på stol nr 15. Hon var framåtskridande, föreslog priset till Gabriela Mistral och tog henne till Mårbacka. 1949 efterträddes Wägner av Harry Martinson.

Man undrar vad Lagerlöf och Wägner sagt om dagens situation? 18/8 sommarpratade Akademins första kvinnliga ständige sekreterare Sara Danius i radio och beskrev exakt samma situation med herrarna Allén och Engdahl. Kvinnoförakt och vänskapskorruption är tydligen gamla traditioner, som en gång för alla måste rensas ut.

Inom feminism kan man tala om likhet och särart, Key och Wägner tillhör det senare. Män och kvinnor är lika värda, men olika. Utifrån den sk komplimentaritetsprincipen argumenterar Key för rösträtt, sexualitet, politik, samhälle, utbildning, arbete och samhällsmoderlighet. Ingen av dem hade barn, men termen ska inte tolkas biologiskt, utan något som alla kvinnor är bärare av.

Trots att Wägner ses som andlig arvtagerska till Key är det, enligt Lena Gemzöe, några saker som skiljer dem. Där Key vill att “det kvinnliga” ska komplettera “det manliga”, vill Wägner ersätta det. Hon tror inte på kärlek som vägen till jämställdhet. Könsmaktsordningen ligger på det samhälleliga planet. Där Key är individualist och skeptisk till kvinnorörelsen, betonar Wägner vikten av kollektiv kamp.

Kvinnorna var inte bara intellektuella, utan även emotionella varelser och “offer” för olycklig kärlek. Key och Wägner i de gifta männen Urban von Feilitzen och Sigfrid Siwertz, Lagerlöf i Sophie Elkan och Valborg Olander. De levde större delen av sina liv i kappsäck, men lämnade förutom artiklar, föredrag, brev och dagböcker, vackra hem efter sig. Strand vid Vättern, Mårbacka i Värmland och Lilla Björka utanför Växjö.

Varför är kvinnorna så bortglömda i Sverige, jämfört med t.ex det tyskspråkiga Europa? Det är ett av skälen till varför ABF kör serien. I boken “Fred med jorden” 1940 går Wägner ett steg längre genom att knyta kvinnorätts- och fredskampen till den för miljön, något som borde vara ytterst aktuellt. Kvinnorna är föregångare till dagens feministiska rörelser, som inte går att förstå utan dem.

Av Tobias Persson

Ellen Keys Strand. Foto: Tobias Persson.

Selma Lagerlöfs Mårbacka. Foto: Tobias Persson.