Första gången jag hörde termen visselblåsare måste varit runt 2010. Under några år blev Julian Assange, Chelsea Manning och Edward Snowden kända för sina läckor om Irakkriget och massövervakning. En annan idol är Inga-Britt Ahlenius som kritiserade en finansminister och en generalsekreterare, samt bidrog till att fälla en EU-kommission. Men medaljen har en baksida, civilkurage och frispråkighet sitt pris.
2010 pekade Karin Törnqvist på toppen av isberget av korruption i Göteborgs stad. Hon var konsult på energibolaget, medan chefens lojalitet låg hos en leverantör han dessutom fick betalt av. Åtta år, gud vet hur många skandaler, avsatta politiker och tjänstemän senare fick Intraservices ordförande nyligen sparken och ersattes av en kompis till mig.
Göteborg är inget undantag. Under flera år har minimibemanningen i Eskilstunas äldreomsorg successivt sjunkit. I vintras kulminerade undersköterskornas missnöje i två manifestationer. Inför dem, det har jag från säker källa, uppmanade cheferna sköterskorna att inte gå. Vilket de ändå gjorde, vilket fick politikerna att backa.
Några månader senare var det lärarna på Rekarnes tur. Även här användes orwellskt nyspråk. Trots att Eskilstuna, enligt propagandan, går bättre än någonsin, måste gymnasieskolan spara pengar. Men besparingarna är egentligen “förändringar”. Politiker och ledning är stolta över verksamheten, men förbjuder personalen att diskutera den i media.
För ett par veckor sedan skrev lärarna på Tallåsens förskola ett brev, där de vädjade om hjälp. För stora grupper leder till barn som slår varandra och spottar på personalen. I en uppföljande artikel pekar en lärare på en tystnadskultur, som försvårar nödvändig förändring. Samma sak finns på många arbetsplatser.
Jag vill vara väldigt tydlig! I Sverige har vi meddelarfrihet. Det betyder att vem som helst får gå till media, det är deras jobb att kontrollera uppgifterna. Media får inte heller lämna ut sina kontakter, det kallas källskydd. Att efterforska eller trakassera uppgiftslämnare är brottsligt, men det finns restriktioner. Om man lämnar ut journaler kan det vara sekretessbrott, om man ljuger kallas det förtal.
Göteborg och Eskilstuna är inga undantag. Efter år av skandaler har kommissionären Vera Jourova lagt fram ett förslag. Parlamentarikern Jytte Guteland är positiv, men besviken på att arbetsrätten saknas. Vilket förmodligen beror på att oseriösa företag, som utnyttjar arbetskraft under täckmantel av fri rörlighet, ska kunna fortsätta göra det.
Allt fler kommuner och myndigheter inför anonyma visselblåsarsystem. Men vem vågar använda dem om man vet att arbetsgivarna efterforskar källor och trakasserar dem? Chelsea Manning är fri efter avtjänat fängelsestraff. Edward Snowden lever i exil i Ryssland. Karin Törnqvist jobbar igen efter att länge varit brännmärkt, inte bara hos energibolaget, utan alla Göteborgs bolag och förvaltningar.
Ett argument som förs fram är lojalitet, man ska vara lojal. Och absolut, jag hade köpt det om det rört sig om enstaka rättshaverister. Sådana finns överallt och visselblåsarsystem ska inte användas för sabotage. Men hundratals kommunanställda kan inte ha fel. Att hålla käften i dysfunktionella verksamheter är illojalt. Då blir visselblåsande snarare motsatsen, en moralisk plikt och bevis på lojalitet.
Jag tror, som jag skrev i krönikan om mäktiga företag, att vi måste bli förbannade, organisera oss och göra motstånd. Det senaste halvårets upprop i skola, barn- och äldreomsorg är bra och vittnar ändå om något sunt i kommunen. Engagerade medarbetare som ser missförhållanden i verksamheter och reagerar på dem. Politiker och ledning borde vara tacksamma och belöna dem istället för tvärtom.
Tobias Persson
