Peter Widén:
Vi lever i en mörk tid. Och mörkare har det blivit de senaste veckorna. Utvecklingen i Palestina/Israel innebär ett ofattbart lidande. Hamas horribla aktion följd av de israeliska terrorbombningarna.
Det som nu händer i denna konflikt ställer krav på oss alla som vill stå för en anständig lösning. Och möjligheten att ge efter för opportunism är uppenbar. Olika former av opportunism.
Ett exempel är Nooshi Dadgostars svar när hon konfronterades av journalisterna. Att fördöma Hamas aktion utan att samtidigt tala om vem som fördrivit vem, vem som stått i vägen för varje rimlig lösning är att vika ner sej. 75 år av etnisk rensning och förtryck gentemot det palestinska folket är den fond mot vilket detta utspelar sej.
Men det är också opportunism att inte i klara ordalag fördöma Hamas terroraktion den sjunde oktober.
Det finns dom som hävdar att den antikoloniala kampen med nödvändighet blir blodig och att slutresultatet (befrielse från kolonialisternas ok) kommer att rättfärdiga. Den algeriska befrielserörelsen FLN och dess uppmärksammade bombattentat riktade mot civila franska kolonialister har nämnts.
Men så enkelt är det inte. Olika metoder i kampen speglar vilka som är dominerande i det antikoloniala lägret. Den irländska republikanska rörelsen vacklade hela tiden mellan höger och vänster. I mitten av trettiotalet ersattes en stark vänstertendens av katolsk antikommunistisk höger. Det innebar från IRA:s sida påbörjandet av en huvudlös och totalt hänsynslös bombkampanj i England
Borgerliga nationalister ser kampen som en kamp mellan nationer, mellan befolkningar. Marxister ser den antikoloniala kampen som en kamp mot den förtryckande statens härskade klass. Istället för att med urskiljningslöst våld riktad mot hela folket strävar en demokratisk socialistisk marxistisk riktning efter att vinna arbetare och förtryckta inom den imperialistiska staten.
Det vietnamesiska ledarskapet startade inga bombkampanjer på US-amerikansk mark. Istället byggde man samarbete med antikrigsrörelsen i USA och i de europeiska imperialistiska staterna.
Tvärtom är det idag i Ukraina där rysk musik och litteratur förbjuds och den ukrainska regeringen protesterar när ryska antikrigsaktivister får internationella pris. Ett förhållningssätt som närmast övertydligt visar på den borgerlig nationalistiska karaktären på det ukrainska ledarskapet.
Ett demokratisk socialistiskt och marxistiskt ledarskap i Palestina hade naturligtvis i dag gjort allt för att få en dialog med de massor som protesterat mot Netanyahus högerregim. Vi vet att det inte vore en enkel uppgift. Men det vore det som skulle kunnat leda någonstans. I stället lanseras den aktion som brutalt dödar över tusen civila israeler och som ger den israeliska högern möjligheten att förverkliga sin våta dröm; en ny våg av etnisk rensning och krossande av alla strukturer i det palestinska samhället.
Hamas aktion är naturligtvis ett fruktansvärt övergrepp på de över tusen som föll offer den sjunde oktober. Men deras aktion är också ett dödligt sabotage mot den palestinska befrielsekampen.
Att demokratiska socialister idag skulle tona ner kritiken och (fördömandet) av Hamas finns inte på kartan. Vi är skyldiga det palestinska folket och alla som kämpar att tala klarspråk.
Det finns de som pekar på att FN-stadgan säger att ett ockuperat folk har rätt att använda de metoder som krävs för att bekämpa en ockupantmakt. Det finns de som säger att vi inte kan föreskriva vilka metoder som motståndsrörelsen ska använda. Må så vara, men det betyder inte att marxister har en plikt att acceptera och stödja alla former av kamp. Vi står alltid på de förtrycktas sida men är inga lobbyister åt ledaregenskapen oavsett hur de agerar. Vårt stöd till det förtryckta folket är villkorslöst men vårt stöd till motståndsrörelsers strategi och taktik är inte villkorslöst.
Jimmy Åkesson har gått ut och sagt att vänsterns fördömande av Hamas inte är trovärdigt eftersom vänstern hela tiden stött den palestinska sidan. Logik är inte Åkessons starka sida. Det är just för att vi står på de förtryckta och fördrivnas sida som vi också med trovärdighet kan rikta vårt fördömande mot det ledarskap (Hamas) som skapat denna förtvivlade situation. De som däremot inte kan fördöma med trovärdighet är de (SD, KD L m.fl.) som hela tiden stött den sida som fördrivit Palestinierna och som i 75 år motarbetat varje demokratisk lösning av konflikten. De svenska borgarpartierna står på kolonialisternas sida, vi demokratiska socialister står på det förtryckta folkets sida, även när vi riktar stenhård kritik mot ledarskapet.
Så moraliskt bankrutta är de borgerliga regimerna i Europa (Frankrike, Storbritannien med flera), att de fortsätter att stödja de Israeliska terrorbombningarna av Gaza.
Den Israeliska regimen är nu på offensiv. Man kräver FN-chefen António Guterres avgång för att denne sagt det uppenbara; Att Hamas inte vuxit fram i ett vakuum utan fötts ur 75 år av arrogans, förtryck och total vägran från Israels sida att kompromissa och lösa problemen. Man kräver hans avgång trots att han glasklart fördömt Hamas aktion. Senast hörde jag att man nekar FN-tjänstemän visum så länge Guterres sitter kvar.
I London diskuterar polisen och politikerna att kriminalisera paroller som ifrågasätter den koloniala staten. Skulle detta ske skulle det alltså bli kriminellt att föra fram åsikter som även undertecknad står för; Att det koloniala och exklusivt judiska projektet borde skrotas till förmån för ett gemensamt demokratiskt Israel/Palestina för alla som bor i landområdet. Vi kan nu vänta oss en allt hårdare hets mot alla som inte köper allt som den Israeliska regimen pläderar.
Att vi nu utan att tveka öppet fördömer det fundamentalistiska Hamas innebär inte för en sekund att vi mjuknar i vår kamp mot det koloniala projektet. Beslutet att en exklusivt judisk stat skulle bildas togs av ett USA-kontrollerat FN. Beslutet togs trots att folkmajoriteten i landområdet var emot. Stalin var för Israels bildande så Sovjet röstade också ja. I dagens FN skulle det vara svårt att tänka sej att detta skulle kunna ske. Under de 75 år som gått har Israel successivt utvidgats och Palestinierna tryckts tillbaka. Det är dags att göra om och göra rätt.
Men med den situation som nu uppstått ser det som vi i inledningen konstaterade mycket, mycket mörkt ut.
Peter Widén
