Bildskapare: Budi Yanto / Pixabay.

Järnvägsavtalet än värre än vi trodde

Avtalets uselhet och SEKO:s – och ST:s – offentliga svek blir mer uppenbart dag för dag. Det är ett slag i ansiktet på alla som har kämpat för en mänskligare arbetsplats och drägliga livsvillkor.

Inte undra på att folk vill lämna facken. Visserligen ett kontraproduktivt agerande, men fullt förståeligt.
Denna arbetarfientliga förbundsledning bör brännmärkas och avsättas.

Utöver det vi redan visste om schemaläggning och ensamarbete har både SEKO och ST gått med på att öka den övre gränsen för övertid från 200 till 250 timmar per år.  De sista 50 timmarna bygger på “frivillighet”.

Och alla vet vad det kommer att leda till. Ökat tryck på enskilda anställda som känner av ökande kostnader på både mat och hyra/bolån (ett resultat av bl.a. detta lönesänkningsavtal) samt ökat användning av beordrade övertid, något som MTR har använt systematiskt under de senaste nio månader och något som andra arbetsgivare inom branschen kommer att efterapa.

Det har tidigare funnits möjlighet att lokalt sluta tillfälliga överenskommelser om frivilliga dispenser mellan lokala fackklubbar och arbetsgivare. (Inte en ordning jag gillar visserligen men den har funnits.) Ofta i utbyte mot något annat som gynnar medlemmarna. Den möjligheten har nu SEKO (och ST) förstört.

Detta är resultat av en avtalsrörelse som skulle ge mer ledighet och mindre arbete?

250 timmar motsvarar nästan sju veckors arbete för de med 36-timmarsvecka. Sju veckor. Det är på god väg att bli en modern träldom.

SEKO:s ledning måste ställas till svars. Man har ersatt ombudsmännen (som vi i vår klubb inte har uppfattat som direkt stridbar) i förhandlingsdelegationen med avtalssekreteraren och skrivit på ett avtal som på alla väsentliga punkter har givit Almega i stort sätt allt det dom ville ha.

Mark Comerford,
Tidigare tunneltågförare, numera tågvärd

Läs också:

Avtalsrörelsen: “SEKO-ledningen la’ sig platt för Almega”

You May Also Like