Ingemar Göransson har en bakgrund präglad av ett livslångt engagemang inom arbetarrörelsen, framför allt rörelsens fackliga gren. Han beskriver sig själv som socialist och reformist. Gentemot den utveckling som det svenska socialdemokratiska partiet genomgått efter Olof Palmes död är han mycket kritisk.
Ingemar Göransson är alltså en socialdemokrat på partiets vänsterkant, och hans engagemang inkluderar också en internationalistisk arbetarsolidarisk grundhållning, som idag inom regeringspartiets ledning ersatts av ett vurmande för NATO och politisk uppslutning bakom det västliga kapitalistiska blocket under ledning av USA, Frankrike och Storbritannien.
Om Storbritannien och om Labour-vänstern – personifierad av Jeremy Corbyn – har Göransson både skrivit och föreläst mycket. Och hans kunskaper om kampen inom Labour mellan vänstern och “blairisterna” är gedigna.
Också i de romaner som Ingemar Göransson skrivit är det politiska sammanhanget i högsta grad närvarande – så även i den nyutkomna Istid, som är en fortsättning på romanerna I skuggan vilar mörkret (2013) och Det svarta landet (2016).
Utgångspunkten är den giftiga brygd av demagogisk högerpopulism, auktoritär konservatism och våldsbejakande fascism som idag så skrämmande tydligt kan skönjas i de så kallat utvecklade kapitalistiska samhällena, på båda sidor om Atlanten.
Göransson använder sig av en så kallad kontrafaktisk historieskildring, och beskriver hur en våldsam fascistiskt kupp äger rum i Sverige. Den fascistiska kuppregeringen blir inte långlivad. Efter att brutalt, blodigt och i stor omfattning likviderat ledningarna för vänsterns och arbetarrörelsens organisationer manövreras fascisterna bort av den traditionella högern. En “försoningsregering” bildas. Några val hålls inte, och med understöd från starka kapitalintressen förbereder en ny auktoritär och “fosterländsk” strömning ett maktövertagande.
Mot denna bakgrund utspelar sig handlingen i romanen Istid. Vid sidan av att vara en politisk varningsklocka innehåller den också den konventionella spänningsromanens ingredienser. Det är kring de från de tidigare böckerna kända spanarna och Säpo-poliserna som handlingen rör sig, men även i högsta grad kring den intet ont anande kassaskåpssprängaren Janne Larsson.
Den sammansatta intrigen är välgjord, och spänningen går inte att klaga på. Osökt kommer tanken att Istid absolut skulle kunna ligga till grund för ett filmmanus.
Själv tycker jag att ett kapitel om en IS-krigares bakgrund med fördel skulle kunna strykas. Det hänger på flera sätt i luften och framstår som påklistrat.
Man måste också beklaga att boken inte korrekturlästs tillräckligt. Detta är verkligen synd, för Istid är en bok som tveklöst förtjänar att bli läst av många.
ISTID
Ingemar E. L. Göransson
Ord & Kultur
Beställningar:
ingemar.e.l.goransson@gmail.com
