Få människor förnekar idag att användandet av fossila bränslen utgör ett hot mot klimatet och mänsklighetens livsvillkor. Ändå beräknas utsläppen av koldioxid globalt fram till 2030 öka med cirka tio procent. För att uppnå klimatmålet, det vill säga inte mer än 1,5 grader temperaturstegring, skulle utsläppen fram till 2030 i grova drag halveras till 2030 jämfört med 2019 om vi ska ligga i linje med 1,5-gradersmålet, skriver Naturvårdsverket.
Uppenbarligen är kraftfulla åtgärder nu nödvändiga om katastrofala konsekvenser ska kunna undvikas.
Det räcker inte heller med att eliminera användningen av fossil energi. Idag pågår en massutrotning utan motstycke av planetens livsformer. Artmassutrotningen, som också innebär ett dödligt hot mot mänsklighetens försörjningsmöjligheter, sammanhänger med den pågående hämningslösa exploateringen av vår planets resurser. Det handlar alltså om mycket mer än de fossila energislagen. Den materiella förbrukningen måste bringas ner!
En plan för nedväxt
För de länder där förbrukningen av materiella resurser är störst – det vill säga främst Europa, USA, Japan, Australien, Nya Zeeland och några till – borde omedelbart upprättas planer för en nedväxt av den materiella förbrukningen. Om den materiella förbrukningen minskas med 5 procent om året har den efter 10 år sjunkit till 60 procent av ursprungsnivån – en långsiktigt betydligt rimligare nivå.
Men från de etablerade politikerna i alla de rika kapitalistiska länderna lovsjungs fortfarande och unisont tillväxten. Budskapet är att bara vi blir av med de fossila energislagen så kan vi köra på i de gamla hjulspåren.
Knäfallet för kapitalets ackumulationsdrift och profitbegär leder mot avgrunden. Tillväxt är möjlig och önskvärd vad gäller områden som kunskap, teknisk förmåga, kultur, utbildning, vård och fritid. Men inte vad gäller materiell förbrukning.
Konsumtionen måste därför förskjutas från materiell förbrukning i riktning mot de nyss räknade områdena. Dessutom måste grunden för val av produktionsmetoder reformeras, för att uppnå hushållning med naturresurser.
En plan för inkomstomfördelning
I dagens värld är inkomstskillnaderna absurda. Och överklassens och medelklassens materiella lyxkonsumtion är det första som måste bringas ner inom ramen för en nedväxtplan.
Ett första steg skulle kunna vara att sätta en maximigräns för privata disponibla (“efter skatt”) inkomster till dubbla den i ett land rådande disponibla medianinkomsten för heltidsarbete. Medianinkomsttagaren är ju “mittinkomsttagaren”, det vill säga att de som tjänar mer är lika många som de som tjänar mindre. Om medianinkomsttagaren tjänar 25.000 efter skatt skulle nettolönen för de högst betalda genom beskattning begränsas till 50.000.
En plan för eliminering av resursslukande parasitära sektorer
Genom att människor som idag är sysselsatta inom onödiga eller skadliga sektorer överförs till samhällsnyttiga och viktiga områden – som skola, vård omsorg, forskning, kultur med mera – kan stora välfärdsvinster göras. Samtidigt skapas utrymme för ekologiskt mer hållbara produktionssätt inom industrin och jordbruket – produktionssätt som ibland kan kräva mer arbete per producerad enhet än idag.
En första enkel åtgärd vore att befria radio och teve, liksom sociala medier, från reklam. Många människor och mycket kreativitet skulle på så sätt kunna överföras till samhällsnyttiga sektorer.
Också en kraftfull begränsning av reklamen i offentliga miljöer (gator, torg, bussar, tunnelbana etcetera) skulle spara stora resurser, samtidigt som konsumtionshetsen skulle mildras. Förbud mot spelreklam borde vara en självklarhet.
Andra sektorer som måste elimineras är den militära vapenindustrin och krigsapparaterna. Dessa är inte bara parasitära, utan dessutom i högsta grad destruktiva. Att bygga upp en pacifistisk folkrörelse på internationalistisk grund är en väldigt viktig uppgift.
Finans- och spekulationssektorn är andra exempel på ryggsäckar på samhällsekonomin. Bankväsendet måste i framtiden vara public- service-inriktat och samhällsägt. Sparandet bör slussas till en samhällsägd sparbank. Fond och värdepappersträsket bör dikas ut. Aktiebörsen bör avskaffas och näringslivet försörjas med kapital via en statlig investeringsbank.
Politik för miljön, freden och jämlikheten
De ovan nämnda åtgärderna är exempel på vad som kan göras för att lösa akuta problem och för att ge kommande generationer en möjlighet till anständiga livsvillkor.
Är förslagen realistiska?
Självklart är de det. Det handlar ytterst bara om vår vilja och om vår förmåga att organisera kampen för att förverkliga våra mål.
Dagens ekonomiska och politiska makthavare vill intala oss att allt som rubbar deras ställning är “orealistiskt“. Sådana “upplysningar” och auktoritära förmaningar bör vi inte lyssna på.
Om världen inte ska gå mot en eländig framtid är en politik som i grunden omdanar samhällsstrukturen den enda realistiska.
