För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om höjda politikerarvoden.
Jag inledde med att förklara vad det innebär att vara politiker och att cirka 95 procent av landets närmare 40 000 förtroendevalda är fritidspolitiker som definitivt inte tjänar en massa pengar genom att ta på sig ansvar för att den representativa demokratin ska lunka på i kommunala styrelser och nämnder.
Politikerförakt
Jag ville ha det sagt för att bemöta det politikerförakt som brer ut sig alltmer. Att man tycker att partier och politiker företräder en dålig politik och genomför dåliga beslut som man ogillar är en sak. Och det ska man kritisera med sakargument. Att bara häva ur sig att de är omänskliga egoistiska idioter som inget begriper är inget sakargument.
I förlängningen av politikerförakt ligger politikförakt. I förlängningen av politikförakt ligger tron att det blir bättre om “en stark man” tar över och ser till att det blir ordning och reda så att vi slipper allt detta politiska käbbel.
Därmed inte sagt att den parlamentariska demokratin vi har är fulländad. Det finns mycket att förändra så att vi får ett verkligt folkstyre eller folkmakt. Ordet demokrati kommer från grekiskan och betyder just folkstyre eller folkmakt.
Som typexempel på detta vardagliga politikerförakt kan jag nämna en inringare i Ring P1 som sänds i Sveriges Radion. Inringaren vill ge sin hyllning till hockeyprofilen Börje Salming som avled nyligen:
Han var en riktig människa. Definitivt ingen politiker”.
I föreningslivet
Nu är det inte bara politiken som drabbas av denna nedlåtande inställning som inte alltid är enbart verbal. Som förtroendevald får man räkna med att utsättas för hot och hat.
Vi ser detta också i föreningslivet genom att det blir allt svårare att få folk att ställa upp i styrelser och ta på sig ansvaret och arbetet med att föreningen ska fungera och leva vidare. En ideell förening fungerar ungefär som den politiska parlamentariska demokratin. Medlemmarna väljer en styrelse. Sedan är det styrelse som har huvudansvaret för att det fattar beslut som är till föreningens bästa.
För ett tag sedan var jag inbjuden (som fotograf) att berätta och visa (natur)bilder om mitt fotograferande inför årsmötet i en ganska stor förening med närmare 1 000 medlemmar.
Det visade sig att man var tvungen att dra ner på styrelsen från 9 till 7 ledamöter (Eller om det var från 7 till 5. Jag minns inte helt säkert) därför att man trots närmare 1 000 medlemmar inte kunde hitta 9 (eller 7) som var villiga att sitta i styrelsen.
Så ser det ut i föreningslivet. Allt färre vill ta rollen som ansvarig, samtidigt som man är jävligt snabb att hudflänga styrelsen om/när den fattar beslut man ogillar:
Jävla idioter. De fattar ju ingenting”.
I medierna
I media, inte minst sociala medier, ser vi mängder med “experter” som tvärsäkert uttalar sig om allt mellan himmel och jord. Ta bara coronapandemin. Helt plötsligt var Sverige fullt med “expert” på hur en svår pandemi ska hanteras trots att många inte ens kan stava till ordet epedimiologi.
Tänk om alla dessa “experter” som finns därute kunde ta sitt ansvar genom att ställa upp som politiker så att vi äntligen får de kloka beslut vi så väl behöver i dessa bistra tiden med krig, klimathot, miljöförstöring, orättvisor, inflation, tåg som inte går, och när de går kommer de för sent, och ett herrlandslag i fotboll som med nöd och näppe slår Färöarna därför att lagledaren tar ut fel spelare.
Det vore en nåd att stilla bedja om.
PS. Jag antar att ni noterade felstavningen. Den rätta stavningen är epidemiologi, “läran om sjukdomsförlopps demografi”. Så jag tar för givet att alla dessa självutnämnda experter på epidemiologi även vet vad demografi är.
Läs:
- Ju högre man klättrar på lönestegen – desto större risk att drabbas av svindel – eFOLKET, 28 november 2022.
Rolf Waltersson
