Boken Ingen kommer undan Olof Palme är ett resultat av Göran Greiders tankar och funderingar tillkomna under promenader i de kvarter som Olof Palme bodde i. Eller som Greider inledningsvis skriver i boken: “Jag har promenerat tänkt och skrivit om Olof Palme.”
Greider har besökt Östermalm där Olof Palme växte upp i en starkt konservativ familj och miljö. Och han har åkt tunnelbanan ut till förorten Vällingby där familjen Palme bodde i radhus på Tornedalsgatan under många år.
De sista åren bodde Olof Palmes familj på Västerlånggatan i Gamla stan. Göran Greider har under bokens tillkomst också vandrat i kvarteren i anslutning till Västerlånggatan. Och han har vandrat till Adolf Fredriks kyrkogård där Olof Palme begravdes en 15 mars 1986. Graven ligger helt nära korsningen Sveavägen/Tunnelgatan där Olof Palme kallblodigt mördades – efter ett biobesök tillsammans med hustrun Lisbeth – den sena fredagkvällen den 28 februari. Några stenkast längre ner ligger socialdemokraternas högkvarter och intill kyrkogården ligger ABF huset. Göran Greiders promenader och tankar kring politikern och statsmannen Olof Palme utmynnar i en precisering av hans eget förhållande till Palme.
Vad var det som bidrog till att Olof Palme, uppvuxen i en högborgerlig miljö på Östermalm, tog klivet över till arbetarrörelsen – för att så småningom bli socialdemokratins partiledare (1969), då han avlöste Tage Erlander (partiledare och statsminister sedan 1946).
Olof Palme kallade sig alltid demokratisk socialist. Greider ställer frågan om hur Palmes väg fram till denna ståndpunkt såg ut. Var det Palmes tid som ung student i slutet på 1940-talet då han under ett år studerade vid Kenyon Collage i USA som bidrog till hans nya insikter eller var det kanske när Palme begav sig ut på sina långa liftar-turnéer runtom i USA. Sommaren 1948 liftade Olof Palme, helt ensam, kors å tvärs genom ett stort antal delstater i Amerika.
Han fick åka med lastbilschaufförer, privatbilister och bussar. Övernatta fick han ibland hos dem som han liftat med. Han konfronterades med djup fattigdom, rasdiskriminering och enorma klassklyftor. Greider ställer frågan om det var redan där och då som Olof Palme började kalla sig socialist.
Greider analyserar också den Palmes tid som statsminister. Det var en tid av en kraftig utbyggnad av den offentliga sektorn med bland annat utbyggd barnomsorg, förskola, äldreomsorg, sjukvård med mera.
Olof Palme var då den drivande kraften samt ideologen vide den tiden 70-talet men även på 80 talet fram till sin död anser Göran Greider.Vad som sedan hände efter Olof Palmes bortgång var enligt Greider en ideologisk avtoning inom socialdemokratin och även inom arbetarrörelsen. Palmes efterträdare på posten som partiledare för socialdemokraterna, först Ingvar Carlsson och därefter Göran Persson, var inte lika starka ideologer som Palme enligt Göran Greider. Det trygga folkhemmet som fram till Palmes död började vittra ner.
På 90-talet då Ny Demokrati växte fram – för efter en kort tid implodera – och så var det rensopat för SD. Samhällsdebatten ändrade riktning. Och socialdemokratin rutschade högerut.
Men enligt Göran Greider är den “demokratiska socialism” som Palme förordade, och aldrig övergav, rymmer bärande och väsentliga element som den nu krisande vänstern och arbetarrörelsen gör klokt i att arbeta vidare med.
I Ingen kommer undan Olof Palme får läsaren en inblick i historien om en av 1900-talets mest ideologiska och samtidigt inflytelserika svenska (ja även med europeiska och globala mått mätt) politiker.
Kjell Andersson
