Foto: Scott Rodgerson / Unisplash.com.

“Gärna kärnvapen i Sverige – men inte på Gotland”

Men anledning av överbefälhavare Micael Bydéns “råd” att Sverige inte ska begära några förbehåll angående kärnvapen har det blossat upp en ny debatt.

Ska vi tillåta att kärnvapen placeras i Sverige om/när vi blir Natomedlemmar? Jag tycker den debatten blir lite konstig och motsägelsefull på olika sätt.

För mig är svaret självklart. NEJ till kärnvapen, både i Sverige och i världen. Vi ska nedmontera alla kärnvapen, inte montera upp nya kärnvapenbaser.

Som Nato-motståndare och medlem i ett parti som konsekvent sägen NEJ till svenskt Nato-medlemskap är det enkelt att ta ställning mot att Nato (läs USA) ska tillåtas placera kärnvapen i Sverige.

Men för Natoanhängarna måste den här frågan kännas minst sagt problematisk. Nato bygger på sin kärnvapendoktrin som innebär att Nato förfogar över kärnvapen “i avskräckande syfte” för att hindra den lede fienden att starta ett kärnvapenanfall. Men så säger ju alla — att man rustar militärt enbart för att försvara sig – inte för att anfalla.

Hur var det med bomberna över Hiroshima och Nagasaki – Försvar eller anfall? Som Nato-medlem skulle vi också hamna under det “beskyddande” kärnvapenparaplyet.

Det ligger alltså i Nato:s DNA att man måste ha kärnvapen och att dessa kärnvapen ska stationeras ut i olika Nato-länder där det anses mest strategiskt. Förutom Frankrike och Storbritannien som har egna kärnvapen, har USA kärnvapenbaser i fem Natoländer, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Italien och Turkiet.

Som mest hade USA cirka 7 000 atombomber utplacerade på baser i Europa. Det var under 1970-talet då “kalla kriget” var som hetast.

Nu är det “bara” cirka 200 atombomber utplacerade i dessa fem Natoländer. Därtill kommer de atombomber som Frankrike och England har till förfogande och stridsklara på “hemmaplan”.

Bland Nato-anhängarna finns det nu delade åsikter. En del säger NEJ till kärnvapen i Sverige. De begär samma undantag som bland andra Finland, Norge, Danmark och Island har – att inga kärnvapen får placeras i dessa länder, i alla fall inte i fredstid.

Nu vill alltså en del Nato-anhängare, till exempel Socialdemokraterna, att Sverige ska begära samma förbehåll – “Inga kärnvapen i Sverige”. Det här finner jag lite hycklande och dubbelmoraliskt. Man vill vara med i Nato full medveten om vad det innebär med kärnvapendoktrinen. Sedan säger man NEJ till kärnvapen i Sverige.

Man vill alltså att andra Nato-länder ska öppna famnen för kärnvapen. Vad är det för “solidaritet”. Nato har ju sin musketörlag: “En för alla. Alla för en”. Sedan vill man smita undan och låta andra ta emot atombomberna.

Det påminner om de debatter som blossar upp lite då och då när kommuner vill bygga boenden för människor med psykisk ohälsa och/eller narkotikaproblem.

“Gärna boenden för människor med psykiska problem. Men inte i våran lugna villaidyll där villapriserna kommer att falla”. Just nu har vi ett sådant exempel här i Eskilstuna (se lästips)

Nu kräver Socialdemokraterna att utrikesminister Tobias Billström (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) inför respektive riksdagsutskott “klargör vilken inställning man har till att placera kärnvapen i Sverige”:

“Detta är stora och avgörande frågor för Sveriges säkerhetspolitik”, säger Morgan Johansson (S) som är vice ordförande i utrikesutskottet.

Hur vill Nato-anhängarna egentligen ha det? Räknar man med att få ta del av “fördelarna” med Nato-medlemskap och slippa “nackdelarna”? Det är som att vilja äta kakan och samtidigt vilja ha den kvar.

Dessutom kommer samma märkliga och motstridiga signaler från Gotland:

“Det finns ingen anledning att placera kärnvapen på Gotland”, säger regementschefen Magnus Frykvall, som också menar; “Det finns andra Nato-länder som ligger bättre till”.

Lyssna:

Läs:

Rolf Waltersson

You May Also Like