Fred Eriksson växte upp i en torpstuga i Viby utanför Uppsala som fjärde barnet i en syskonskara på 15. Han blev tidigt i livet anställd inom SJ med placering i Storvik i Gästrikland. Under 1940 och 50-talet tävlade han i svenska landslaget som långdistanslöpare. En tidig roman från 1955 har titeln Löparen och handlar om hans år i landslaget som löpare på elitnivå.
Därefter började Fred Erikssons stora författarprojekt, att skriva romaner om sin egen familj: Maria 1888-1942 om hans mor, utgiven 1978 – Björn 1884-1970 om hans far, 1982 – Pojken om Freds eget liv, 1984 – Grindsommar om hans yngre bror, 1986.
Fred Eriksson var även aktiv som kommunpolitiker för Vänsterpartiet Kommunisterna. Hans ideologiska övertygelse färgar av sig i senare romaner som Linjen klar, 1989 och Av var och en efter förmåga, 1990. De handlar om en järnvägstjänstemans existentiella och vänsteridelogiska funderingar. De båda romanerna kom ut och utspelas under det kalla krigets dagar på 1940 och 50-talet.
