Jag skriver dessa rader 11 augusti då det är exakt en månad kvar till valet som äger rum söndag 11 september.
Fram till nu har den politiska debatten varit ganska ensidig och enformig. Det är några få frågor som behandlas vid, till exempel, de partiledardebatter som ordnas av Agenda på SVT. Samma “ämnen” tas upp varje gång.
Varje ämne inleds med en duell på en eller ett par minuter, mellan två partiledare. Detta upplägg är som skräddarsytt för enkla slagord där “duellanterna” pratar i munnen på varandra.
Det är gängkriminalitet och skjutningar, sånt som till största delen pågår i utsatta områden, men som jag vill kalla “eftersatta” områden.
Inget fel i att det debatteras. Men gång på gång? Samma argument som upprepas till leda. Man vet i förväg nästan ordagrant vad de olika partiledarna kommer att säga när de överträffar varandra om vem som har de hårdaste nyporna.
Även skolan debatteras på samma sätt. Skolsegregationen, som en del kallar “valfrihet”, och vad den beror på. Sällan något nytt. Samma argument upprepas gång på gång som av en berusad papegoja.
Likaså vården där alla tidigare argument återkommer. Partiledarna har samlat på sig en rad klyschor och slagord som upprepas gång på gång och ekar lika tomma som reklam för tandkräm där alla märken och sorter ger ”vita och friska tänder”.
Miljö- och klimatfrågor tas upp. Men även där upprepas de gamla argumenten.
Sedan har vi ett antal frågor som aldrig kommer upp när det ska väljer “ämnen” som ska debatteras.
Aftonbladet har på sin kultursida gett utrymme för dessa “bortglömda” frågor.
Arbetstiden
Den ena är arbetstiden. Under rubriken “Hög tid att skaka liv i frågan om sex timmars arbetsdag”, undrar Linn Spross (Aftonbladet 7 augusti) varför frågan om arbetstiden försvunnit i debatten. Det är snart 50 år sedan vi fick 40-timmarsveckan. Sedan dess har “tiden stått still”.
Snarare talas det om att vi måste arbeta mera. De som jobbar inom vården, för att ta ett exempel, och tar på sig extrapass, jobbar övertid, avstår sommarsemester med mera, betraktas nu som ”arbetets hjältar” samtidigt som de “går in i väggen”. När man skriver sitt CV är “stresstålighet” en merit.
Dags att citera Ernst Wigforss igen:
Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet”
Ökande klyftor mellan fattiga och rika
Den andra “bortglömda” valfrågan Aftonbladet tar upp är de ökande och skenande inkomst- förmögenhets- och klassklyftorna i Sverige.
Från att ha varit “ett av världens mest jämlika länder” på 1980-talet, är vi nu ett av världens länder där klyftorna mellan fattiga och rika ökar mest. Sverige intar en tätposition när det gäller antalet miljardärer:
“95 procent av av Sveriges sammanräknade kapitalinkomster går nu till de 10 procent med högst inkomst”, skriver Claes Wahlin i Aftonbladet 9 augusti.
Kultur
Andra frågor som inte “får plats” vid dessa partiledardebatter, eller i andra sammanhang ,är kulturpolitiken.
Vad är kultur? Hur ser partiernas kulturpolitik utt? Här kan man åter fundera på citatet av Ernst Wigforss om att “Dansa, måla och sjunga” i stället för att jobba “ända in i kaklet” för den heliga tillväxtens skull.
”Fuck arbetslinjen”, om jag får spetsa till det.
Utrikes- och säkerhetspolitik
En annan fråga som är näst intill död är Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik nu efter ansökan om Nato-medlemskap.
“Sveriges utrikespolitik ligger fast”, säger Magdalena Andersson samtidigt som vi nu ska underordna oss Nato:s kärnvapendoktrin och öva kärnvapenkrig tillsammans med Nato-länder som Turkiet och USA.
Det var ett Sverige före Nato och ett annat efter Nato-inträdet, när det nu blir.
Hur kan Sverige fortsätta kämpa mot kärnvapen, nu när vi inte ens får skriva under FN-deklarationen om kärnvapenförbud?
Är “Norden som kärnvapenfri zon” död nu?
Idelogi
En annan viktig fråga som aldrig får plats i (partiledar)debatterna är ideologierna. På vilka ideologiska grunder står de olika partierna ut? Hur ser deras visioner och drömmar ut om ett framtida Sverige och en framtida värld?
Lästips:
- Arbetslinjen ända in i döden – eFOLKET, 13 oktober 2018.
Rolf Waltersson
