Den 24 mars hade Eskilstuna folkhögskola öppet hus. En av programpunkterna var en föreläsning med Ahmad Khan Mahmoodzada, skådespelare i filmen “Flyga drake” och i ICAs reklamfilmer. Han berättade fängslande om sin flykt från sitt deltagande i filmen till Sverige, via Kina (där filmen spelades in), Dubai, Minsk, Litauen, Berlin och Göteborg. Så småningom kom han till Stockholm, där han sökte asyl.
Jag känner till de ensamkommande flyktingbarnens historier, jag har hört dem och läst dem. Min egen mamma var ett ensamkommande flyktingbarn, hennes familj flydde från Karelen under andra världskriget och hon kom tillsammans med många andra finska barn till Sverige i början av 1940- talet, men det är något annat att höra någon berätta live hur det är och att uppleva detta med många andra.
Jag tror vi kan ha varit runt hundra stycken som lyssnade på Ahmad. Han talade strukturerat och tydligt på enkel men effektiv svenska om hur det var för honom att först inse att han var tvungen att lämna sitt hemland Afghanistan för att inte bli dödad av dem som inte tyckte att filmen borde ha gjorts och sedan ta sig med människosmugglares hjälp, till Europa och Sverige. Utan känslosamhet lät han oss förstå vilken utsatthet de människor som tvingas fly för sina liv upplever.
När vi följt Ahmad från barndomens filminspelning till tonårens rotlöshet fram till målet i Sverige blev det tid för frågor. Många i publiken hade sett filmen och en kvinna ställde en fråga på svenska men hade svårt att göra sig förstådd. Då bytte hon till persiska och Ahmad svarade på svenska. Hans svar fick ett ”aha” att gå genom stora delar av publiken. De förstod något om relationen mellan pojkarna i filmen som de inte förstått förut.
De intressantaste sakerna händer i verkligheten, live.
Agneta Roisko
