Bild från Civil Rights Defenders.

Fler svenskar är oroliga över att Sverige går i en odemokratiskt riktning

Civil Rights Defenders Sverige har gjort en undersökning som visar att alltfler svenskar under de senaste 12 månaderna upplever att våra demokratiska grundprinciper är hotade. Det är alltså ett år efter Tidöavtalet.

Man har mätt två saker.

Den första är grundinställningen och synen på demokrati.

96 procent svarar Ja:

“Det är viktigt för mig att landet jag lever i är demokratiskt”

92 procent svarar Ja på:

“Det är viktigt att politiker arbetar för att mänskliga rättigheter respekteras i Sverige”

Det andra man mätt är hur oroliga svenskarna är över att dessa demokratiska grundprinciper nu är hotade.

65 procent säger; “Jag har upplever att våra demokratiska grundprinciper har hotats under det senaste året”.

Det är en ökning jämfört med 40 procent 2022 och 34 procent 2021.

59 procent svarar; “Jag är orolig över att Sverige rör sig mot ett mer odemokratiskt land”

Det är en ökning jämfört med 44 procent 2022 och 37 procent 2021.

Undersökningen har genomförts av Novus på uppdrag av Civil Rights Defenders (Se tabell eller diagrammet på bilden nedan)

Kraftigt ökad oro för Sveriges demokrati
Det är viktigt för mig att landet jag lever i är demokratiskt 96%
Det är viktigt att politiker arbetar för att mänskliga rättigheter respekteras i Sverige 92%
Jag har upplevt att våra demokratiska grundprinciper har hotats under senaste året 65%
Jag är orolig över att Sverige rör sig mot ett mer odemokratiskt land 59%
Bild från Civil Rights Defenders.

Anledningen till den mera negativa synen där det gäller urholkningen av demokratin, som sker steg för steg, beror bland annat på Tidöavtalet och alla de beslut som tagits som går i repressiv riktning, inte minst när det gäller kriminalpolitiken där man nu pratar om att 13-åringar, eller ännu yngre, ska sättas i fängelse.

– Om jag lägger till mina egna och högst privata synpunkter på det här med brister i demokrati så vill jag nämna de ökande klyftorna i samhället Både ekonomiska och sociala klyftor som drar isär samhället och där de som befinner sig längst ner känner sig alltmer maktlösa och utan inflytande. Att det är en liten “elit” som sitter på den verkliga makten.

Sedan har vi den klassiska klassfrågan. Tidigare, när vi fick rösträtt, sa man att “nu har vi infört politisk demokrati”.

Nu återstår att införa “ekonomisk demokrati”. Man pekade på att demokratin slutade vid fabriksgrindarna. De något urvattnade löntagarfonderna skulle bli ett första steg för införande av “ekonomisk demokrati”. Att de som arbetar skulle få mera makt och inflytande över sina arbetsplatser.

Men det blev inte så. “Näringslivet” protesterade och demonstrerade. Det blev inga löntagarfonder. I stället för “ekonomisk demokrati” fick vi MBL (Lagen om medbestämmande i arbetslivet).

MBL kom att kallas för “tutan”. Tidigare kunde arbetsgivarna avskeda folk hur som helst. Med MBL var man tvungen att signalera, att “tuta”, innan man körde över de anställda.

Detta blev en liten utvikning. Åter till Civil Rights Defenders.

På sin hemsida skriver man under rubriken; “Hur demokratin nedmonteras”:

“Under de senaste decenniet har demokratin minskat mer i Europa än i någon annan del av världen, med länder som Polen och Ungern i spetsen. Denna process kalla för autokratisering, vilket är motsatsen till demokratisering. Även tidigare stabila demokratier påverkas. Det följer ett tydligt mönster som vi har sett i vårt arbete med att försvara mänskliga rättigheter sedan 1982:

  1. Demonisering. Populistiska ledare lovar att rädda landet och delar samhället genom idén om “vi mot dem”. “Dem” är ofta en sårbar grupp som avhumaniseras och används som syndabock för landets problem.
  2. Kritiska röster tystas. Sanningen förvrängs via desinformation och smutskastning. De som säger ifrån tystas genom repressiva metoder såsom hat, hot, våld eller straffrättsliga påföljder. Andra blir tysta av rädsla.
  3. Konsolidering av makten. Demokratiska institutioner undermineras. Opartiska domare ersätts och oberoende medielicenser dras in. Nya lagar antas för att legalisera förtrycket och se till att ledaren fortsätter vid makten.

Under det senaste decenniet i Sverige har det etablerats en tydlig berättelse som demoniserar och använder människor med migrationsbakgrund som syndabockar för alla samhällsproblem. Från att främst ha drivits av extrema grupper så har det skiftat till att omfamnas av flera av stora politiska partier…”

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like