Evas dagbok från Kuba (5) – Den 11-14 april 1968

Torsdag 11.4

Ett första ljust tecken på arbetshimlen. Idag har Sergio och jag talat med Vico, som arbetar på något som heter Produktstudion inom Lättindustriministeriet. Där behövs det tydligen folk för möbel- och annan formgivning. Sergio är inkopplad på något sätt, men det hela låter lite vagt. Formgivning är ju inte heller vad jag tänkt mig syssla med, men kan jag hålla mig kvar på Kuba på det sättet så tänker jag ju inte säga nej. Vi får väl se, än är ingenting klart. Sergio stannade kvar och snackade länge sedan Vico gått. Han talade om marxism, determinism, strukturalism, o.s.v. och hade många teorier om både det ena och det andra. Han pratar bra och säger sig vara marxist, men lite grand som om han vore den enda på Kuba.Fredag 12.4

Besökte Octavio, den tredje av de kubanska arkitekter som jag lärt känna i Sverige, på hans “produktiva” jobb. Samtidigt som han är lärare på arkitektskolan så jobbar han på ett bygge som något slags verkmästare eller inspektör. Det lär alla lärare på Tekniska Högskolan göra efter den politiska åtstramningen som ägde rum för något år sedan. Octavio berättade om svårigheterna med material, maskiner och skolad arbetskraft. Bygget de håller på med är rätt avancerat, en 17-våningsbyggnad där man använder sig av glidformsgjutning.

Vi åt lunch tillsammans hemma hos Octavio i Miramar. Jag börjar bli rätt irriterad på alla dessa hembiträden. Sergio har hembiträde, Sergios vänner har hembiträden och nu Octavio. Men hans far, Elio, förklarade att det inte var så farligt som det såg ut. Trina lagar visserligen maten åt dem och städar, men Elio är å andra sidan hennes sekreterare. Hon är nämligen ordförande i kvarterets CDR, Comité de Defensa de la Revoluciön (Kommittén för Revolutionens Försvar), och får ideligen samtal som han tar emot och vidarebefordrar. Trina är en rätt intressant person. Hon var tidigare hembiträde åt någon överklassfamilj, jag vet inte om den var nordamerikansk eller kubansk, men efter revolutionen flyttade den till Förenta Staterna. De lockade Trina att följa med, men hon ville inte. I stället blev hon kvar i deras gamla hus, hennes familj flyttade in och en del av huset används för CDR:s aktiviteter.

Efter lunchen tittade vi på den nybyggda Tekniska Högskolan, som ligger en bra bit utanför Havanna. Octavio berättade att undervisningen lagts om de senaste åren, den individualistiska arkitektundervisningen hade ersatts med en mer tekniskt och funktionellt inriktad och skolan hade politiserats mer. Octavio verkade inte beklaga utvecklingen men Sergio hade ju slutat och börjat skapa sina små Crac-grupper för arkitekturens bevarande.

Söndag 14.4

Igår var jag på demonstration. Den var lite större än de jag är van vid från Stockholm. Bortåt 100 000, skolungdom framför allt, demonstrerade mot förtrycket i USA, för negrernas befrielsekamp. De fyllde upp huvudgatan, La Rampa, mellan hotellen och biograferna. Ledaren för Ungkommunisterna höll tal, sedan spelades musik och mötet upplöstes. Alla rusade till olika bussar för att ta sig hem och det blev ett kaos utan like. Nu på eftermiddagen har jag strövat omkring i gamla Havanna och sett på söndagslivet. Här finns nästan bara sten, stenhus och stengator, inga träd eller någon annan grönska utom de växter som hänger ut över balkongerna. Allt var lugnt, stilla och varmt. Inga bilar, många satt på gatorna och spelade kort eller schack och ungarna spelade brännboll.

På kvällen hade Crac möte och vi tittade på ett experimenthus som två arkitekter håller på med för stadens räkning. Det är inte ointressant, består av enkla och lätta element av asbestcement Men de hade blivit förförda av elementtanken och försökte bygga ett helt hus av samma slags element, golv, väggar och tak, så att rummen blev tarmar med kvadratisk sektion. Sedan blev jag less på Crac-sällskapet och gick till Habana Libre för att äta soppa.

Nästa avsnitt publiceras lördagen den 21 april

Liknande artiklar:
Söndag 7.4 Nu har jag badat och solat och bränt skinnet. I går var jag
Fredag 5.4 [caption id="attachment_11661" align="alignright" width="300"] En polisstation, som låg i samma kvarter som hotellet
Tisdag 2.4 Vi flög in över Kuba i gryningen. Det låg där alldeles öppet och
Den 1 april 1968, för 50 år sedan, reste den 25-åriga arkitekten Eva Björklund till