Det högerdominerade EU-parlamentet ska på torsdag ännu en gång fördöma Kuba. Denna gång är det protesterna 11 juli och det påstådda våldet från landets regering som utgör förevändningen för EU:s bannbulla “Regeringens tillslag mot protester och medborgare på Kuba”.
Medan EU-parlamentet blundar för de månadslånga protesterna i Chile och Colombia, med dussintals dödade och hundratals skadade; med sexuella övergrepp, utskjutna ögon, misshandel och försvinnanden, så angriper det ännu en gång Kuba. I motsats till Chile och Colombia möttes inte protesterna i Kuba av militariserad polis i pansarfordon, tårgas och skjutvapen, utan presidenten och andra regeringsföreträdare gick ut på gatorna för att tala med de missnöjda och lyssna på deras klagomål. På de platser där stenkastning, vältande av bilar och skadegörelse förekom ingrep polisen. Men inte med skarpa skott som i andra länder. Protester är ok, vandalism är det inte.
EU-parlamentets selektiva syn och dubbelmoral visar sig i avsaknaden av kritik mot det utbredda polisvåldet i USA, eller kritik av hur de “Gula Västarnas” årslånga demonstrationer i Frankrike bemöttes med våld. I Colombia mördas politiska motståndare varje vecka. I Israel dödas palestinier, barn fängslas och torteras. Vad säger EU-parlamentet? Ingenting.
Protesterna i Kuba var väl förberedda. Sociala medier och automatiskt genererade fake-konton, utanför Kuba, sköljde över landet och uppmanade kubanerna att gå ut på gatorna och angripa polisen. Media, inte minst i Sverige, spelade en aktiv roll i att sprida fake-news: demonstrationer som stödde regeringen utmålades som regeringsfientliga; konton som tillhörde regeringsanhängare stängdes ner; uppmaningar till våld och till och med mord släpptes igenom av Twitter, Facebook och andra. I nyhetskanalernas TV-inslag manipulerades plakat till förmån för Kubas regering så att texterna inte skulle kunna läsas. Protesterna fick ett enormt internationellt genomslag som inte på något sätt stod i proportion till deras omfattning. Naiva liberaler började, som så många gånger förr, yra om “regimens fall”.
När mindre protester under någon dag utbryter i ett Kuba som är utsatt för en mördande blockad, då agerar EU, och utför sina drängtjänster åt USA. Blockadens uttalade syfte är att “framkalla svält och desperation” för att få till stånd ett regimskifte. Blockaden syftar alltså till att framkalla protester genom att påtvinga kubanerna lidanden.
Protesterna avstannade efter någon dag. Nu försöker EU-parlamentet blåsa nytt liv i dem och sabotera det samarbetsavtal som EU och Kuba ingått. Ett avtal som innebär att Kuba inte särskiljs, utan behandlas som andra länder. Ett avtal som USA och därmed KD och liberaler i Civil Rights Defenders starkt motsätter sig.
Om EU-parlamentet hade det kubanska folkets väl för ögonen, skulle det protestera mot blockaden. Det skulle protestera mot de 243 nya sanktionsåtgärder som infördes under Trump och som ytterligare skärpts under Biden. Det skulle protestera mot att Kubas vaccinationskampanj mot Covid-19 fördröjs av att USA hindrar Kubas tillgång till nödvändiga insatsvaror. Men icke. Det är inte kubanernas önskemål utan Washingtons som EU-parlamentet vill tillgodose.
Vi uppmanar alla ärliga EU-parlamentariker att avvisa detta falska och hycklande angrepp på Kuba.
Vi uppmanar Kubas många vänner i Sverige att i insändare, sociala medier och i samtal fördöma denna hycklande manöver. Vi behöver avslöja högerkrafternas manipulationer och groteska dubbelmoral.
Svensk-Kubanska Föreningen, 210913
