Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen:
Svenska Freds är emot ett svenskt medlemskap i Nato. Huvudanledningen är att ett Natomedlemskap varken skulle göra Sverige eller världen till en säkrare plats. Som medlem skulle Sverige bli del av en kärnvapendoktrin och vår röst och vårt agerande för demokrati, förebyggande och nedrustning försvagas.
Det går inte att skapa långsiktig säkerhet med hjälp av en militär allians och militära medel. Genom en allians med odemokratiska länder riskerar Sverige att dras in i krig och väpnad konflikt.
Nato är en kärnvapenallians. Amerikanska kärnvapen utgör den så kallade kärnvapenparaplyet som Nato-medlemmarna ryms under. Det är därmed USA som dikterar alliansens kärnvapenpolitik. Storbritanniens kärnvapen utgör ett sekundärt stöd. Frankrikes kärnvapen är inte integrerade i Natos kommandostruktur men kan användas i försvar av alliansen om Frankrike vill.
Kärnvapen är en central komponent i Nato, där försvaret utgår från en blandning av kärnvapen, konventionella vapen och missilförsvar. Nato strävar efter att säkerställa alla medlemmarnas deltagande i den kollektiva försvarsplaneringen för kärnvapen även i fredstid, i form av lednings-, kontroll- och samrådsarrangemang. Bland annat genom Natos Nuclear Planning Group där medlemmarna permanent deltar i kärnvapenplanering och övningar samt SNOWCAT (Support of Nuclear Operations with Conventional Air Tactics), där Natoländer utan kärnvapen planerar inför att delta i ett kärnvapenangrepp genom användning av konventionella vapen. Även om Nato hävdar att det bara är en försvarsallians finns inga begränsningar för när eller hur kärnvapen skulle användas, inklusive användning av kärnvapen för en första attack (alliansen har ingen så kallad no-first use policy).
Alla medlemmar är därmed delaktiga och medskyldiga om alliansens kärnvapen används. Detta innebär att svenska soldater till exempel kan behöva delta i en kärnvapenattack och högst troligen begå krigsbrott – då kärnvapnens katastrofala konsekvenser inte går att kontrollera och kommer döda och skada människor och miljö på ett sätt som är både oproportionerligt och som inte skiljer på stridande och civila. På senaste tiden taktiska kärnvapen diskuterats i media (det vill säga de lite mindre kärnvapen som kan användas med kort distans) på ett sätt som får det att låta som att denna typ av kärnvapen inte skulle bidra till så mycket förgörelse, vilket inte stämmer. Många av de taktiska kärnvapnen är i samma storlek som de som USA fällde över Japan 1945 och som ledde till att över 214 000 personer mördades och att människor än idag dör som en konsekvens av bomben.
Natos kärnvapenparaply skyddar oss inte från konsekvenserna av kärnvapen. I det fall kärnvapen används kommer de katastrofala humanitära och miljömässiga konsekvenserna även beröra oss. Inget land eller organisation har tillräcklig beredskap att hantera en kärnvapenattack, inte heller Nato eller dess medlemmar. Att ett kärnvapen skulle kunna få användas utan motattack är heller inte troligt, så en attack kommer högs troligt starta ett kärnvapenkrig med förödande konsekvenser.
Ett svenskt medlemskap i Nato innebär även att vi öppnar upp för kärnvapen på svensk mark. Vissa Natoländer har nationella policyer om att inga kärnvapen får placeras på deras territorium under fredstid. Men dessa policyer anses inte gälla i krigstid. Sverige hade en chans att lägga in ett förbud mot kärnvapen på svensk mark i det värdlandsavtal som Sverige tecknade med Nato 2014, men valde att inte göra det. Ett svenskt och finskt medlemskap skulle även innebära ett nytt säkerhetspolitiskt läge där just Finland och Sverige skulle utgöra Natos gräns till Ryssland och därmed vara strategiska platser att placera kärnvapen och utländska militärbaser på. Trycket på Sverige skulle sannolikt vara omfattande.
Säkerhet skapas inte genom polariserande militära allianser och ytterligare militär upprustning. Ett svenskt Natomedlemskap kommer sannolikt att leda till ökade spänningar, polarisering och ökad acceptans av kärnvapen och upprustning, något som ökar riskerna för krig och konfrontationer både nu och i framtiden.
Natos säkerhetsstrategi bygger på avskräckning, alltså att genom att förbereda sig för krig och våld kunna hota sina motståndare med målet att förhindra dem från att anfalla. Militär makt och hot om våld är också alliansens främsta verktyg. Den militära upprustning som detta tankesätt leder till riskerar i sin tur att bidra till en upprustningsspiral. Denna mekanism skapas när ingen stat eller allians vill känna sig i underläge och därmed rustar upp ännu mer när grannländerna/motståndaren gör det. Det som sägs fungera som avskräckning leder då till ökad misstro, spänningar och större risk för att väpnad konflikt faktiskt bryter ut.
Nato är en militärallians som byggdes upp som ett svar på det hot som västländer upplevde från Sovjetunionen. I och med det historiska bagaget går det inte att bortse från att ett svensk Natomedlemskap kan ses som ett hot av Ryssland. Föreställ dig att Ryssland, Belarus och Kina skulle ingå en militär allians som svar på Natos utvidgning. Det är en hypotetisk fråga, men vi måste fråga oss om det gynnar vår säkerhet att verka för denna sorts polariserade värld och de konsekvenser det kan få. Att överväga hur Sveriges agerande kan uppfattas av Ryssland är inte att låta sig styras av Ryssland, utan en faktor som självklart måste vägas in i säkerhetsanalysen om vårt mål är att förhindra väpnad konflikt och en väpnad attack mot Sverige. Om det är så att ett Natomedlemskap faktiskt riskerar att eskalera och förvärra spänningarna – har det inte då motarbetat sitt syfte?
Den berömda artikel 5 garanterar enligt Nato att hela alliansens resurser kan användas för att skydda vilken enskild medlem som helst. Artikel 5 kan därmed öka risken för storskalig väpnad konflikt i och med att en attack mot ett medlemsland anses vara en attack mot hela alliansen. Därmed riskerar många länder att snabbt dras in i en väpnad konflikt som initialt kan ha börjat i liten skala. Ett svenskt medlemskap i Nato skulle även kunna bidra till att vi blir en måltavla.
Nato är inte en demokratiklubb. Artikel 5 skulle också göra så att Sverige, om vi blev medlemmar, skulle kunna behöva strida eller bidra till andra länders militära agerande, till exempel utifrån vad Turkiet tolkar som ett väpnat angrepp mot dem. Nato beskriver sig ofta som en allians av demokratier och en försvarare av demokratiska värden, men det är en sanning med modifikation. Det finns flera Natomedlemmar med stora demokratiska brister till exempel Turkiet, Polen och Ungern. Orban i Ungern och Erdoğan i Turkiet har även innan Rysslands invasion i Ukraina haft en nära relation med Putin. Under alliansens tid har även länder såsom Portugal och Grekland haft stora problem med sin demokratiska status. Därtill bidrar Nato inte heller till demokratibyggande utanför alliansen. Nato har inga verktyg för att exempelvis demokratisera Ryssland och på så sätt kunna förebygga konflikt och krig. Nato är inte konfliktförebyggande, målet är inte att lösa några grundläggande problem.
Eftersom USA är den största och mäktigaste Natomedlemmen är det USA som dikterar villkoren för alliansen och dess utveckling framöver. Därmed går det inte att bortse från att USA har en lång historia av att invadera ett flertal länder militärt, något som Sverige som Natomedlem skulle behöva delta i om artikel 5 aktiveras. Skyddet från USA är också för många anledningen att söka medlemskap. Men USA:s roll i Nato är också i mycket hög grad beroende av amerikansk inrikespolitik. Olika presidenter och kongressmajoriteter har genom historien svängt mellan aktivism och isolationism. Ett påtagligt amerikanskt stöd till Nato och dess medlemsstater kan därmed inte tas för givet.
