Rabab Anan var en av dem som talade vid gårdagens manifestation – anordnad av Palestinakommittén Folke Bernadotte – på Fristadstorget. Vi publicerar här hennes starka tal i sin helhet:
Vänner!
Palestinska barn lever under en brutal ockupation som förnekar dem deras grundläggande friheter, rättigheter och värdighet. De utsätts för mord, för våld, förtryck, diskriminering och fattigdom varje dag. På Västbanken lever de i konstant rädsla för att bli kidnappade, skadade eller dödade av ockupationsregimens soldater eller bosättare. De har ingen framtid att se fram emot, inget hopp om att leva i frihet och säkerhet.
Enligt The Guardian har tusentals palestinska barn arresterats av ockupationsregimen Israel sedan 2000 på Västbanken. De behandlas ofta på ett grymt och omänskligt sätt, utan rättvis rättegång, juridiskt bistånd eller föräldrarnas närvaro. De utsätts för misshandel, hot, förnedring och tortyr. De hålls i isoleringsceller, överfyllda fängelser och administrativa interneringsläger. De fråntas sin barndom och sin värdighet.
Detta är bara några exempel på det lidande som palestinska barn genomlider i Palestina. Det är ett lidande som är bortom föreställning, bortom acceptans, bortom tystnad. Det är ett lidande som kräver vår uppmärksamhet, vår medkänsla, vår handling.
Vänner!
Sionistiska attacker i Gaza, som ofta riktar sig mot civila mål, såsom bostäder, skolor, sjukhus och lekplatser. Många fler har skadats, traumatiserats och förlorat sina familjer, vänner och hem.
Gaza har varit under sionistisk ockupation och blockad sedan 1967, och har utsatts för flera militära attacker från den sionistiska ockupationen. Gazas barn lever i en situation av pågående folkmord. De har begränsad tillgång till mat, vatten, sjukvård, utbildning och lek. De har också utsatts för trauman, skador och mord.
Jag har läst och sett rapporter om hur Gazas barn försöker hantera krigets fasor och instängdhet.
De berättar om sina traumatiska upplevelser, sina rädslor och sina drömmar.
De vittnar om hur de kräks, skakar och kissar på sig av skräck.
De säger att de vill dö tillsammans med sina familjer, för att de inte har något annat att leva för.
Jag har också läst och sett rapporter om hur Gazas barn mördas och skadas av ockupationens terror bombningar och skott. Över 11000 barn har mördats och ytterligare tusentals har skadats eller försvunnit sedan i Gaza utrotningskrig började. Hjälporganisationer menar att de aldrig tidigare har sett ett krig där så många barn har drabbats på så kort tid. Gaza har förvandlats till en stor barnkyrkogård.
Vi kommer inte att glömma den 6-åriga Hinds nödsamtal till räddningstjänst. Hennes rop på hjälp.
“Jag är så rädd, snälla kan ni komma och hämta mig”, var de sista orden som hördes från henne. En ambulans skickades till platsen, men hjälpcentralen förlorade kontakten med den.
Ambulansen hade bombats och de två sjukvårdarna i bilen, Yusuf Al-Zeino och Ahmed Al-Madhoun hade mördats.
Först nu i lördags hittades Hind död i bilen.
Jag har också läst och sett rapporter om hur Gazas barn får solidaritet och stöd av människor som demonstrerar och protesterar runt om i världen. De kräver ett slut på ockupationen och aggressionen. De kräver en politisk lösning på kriget mellan ockupationsregimen och Palestina. De kräver att Gazas barn ska få leva i värdighet och trygghet, precis som alla andra barn i världen.
Kära vänner!
Palestinska barns lidande i Palestina är inte bara deras problem. Det är vårt problem. Det är ett problem för hela mänskligheten. Det är ett problem som utmanar våra värderingar, vår moral, vårt samvete. Det är ett problem som vi inte kan ignorera, som vi inte kan tolerera, som vi inte kan överlåta till andra. Det är ett problem som vi måste lösa, tillsammans.
Vi kan inte vara likgiltiga inför detta lidande. Vi kan inte blunda för denna orättvisa. Vi kan inte låta detta folkmord fortsätta. Vi måste stå upp för palestinska barns rättigheter.
Vi måste kräva ett slut på ockupationen, blockaden och bosättningarna. Vi måste stödja en rättvis och varaktig lösning på kriget. Vi måste arbeta för en säker framtid för palestinier.
Vi måste höja våra röster och visa vår solidaritet. Vi måste agera och engagera oss. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa Palestinas befolkning. .
Det finns många sätt att göra det. Vi kan skänka pengar till organisationer som arbetar i Gaza, som Nordisk hjälp.
Vänner!
Jag skäms över Kristerssons samt Billströms brist på ryggrad om ockupationsregimens krigsbrott.
Jag skäms över Kristerssons och Billströms fulla stöd till terrorstaten Israels massmord och etniska rensningen på palestinier i Gaza.
Jag skäms över biståndsministern Johan Forssell som gömmer sig bakom USA.
Detta är inte mitt Sverige som inte står upp längre för mänskliga rättigheter. Detta är inte mitt Sverige som sviker Palestinas barn.
Till Gazas barn vill jag säga: Vi ser er och ser det ni utsätts för. Vi delar er förtvivlan. Ert lidande går inte obemärkt förbi. Vi står upp för er i solidaritet när ni inte kan. Gaza, vi hoppas åt dig när du inte kan.
Att välja tystnad gör oss till medskyldiga. De röster som höjs, å andra sidan, är inte bara en motvikt mot hopplöshet och förtvivlan utan också en möjlighet till förändring.
Mördandet fortsätter, världen vänder bort blicken. Palestinska liv verkar inte räknas. Varje palestinskt barn bär på en historia. Inget av dessa barn har röstat för den sipnistiska ockupationen. Varför hör vi inte deras rop på hjälp?
Leve Intifadan! Leve motståndet!
Tack för er uppmärksamhet.
Rabab Anan
