Varför skapar Volvos bluffsatsning på elbilar rubriker i världens ledande media kan man fråga sig. Svaret är enkelt, det handlar om drömmen om att kapitalismen ska kunna överleva klimatkrisen,
Bilen, närmare bestämt personbilen är kapitalismens kanske främsta symbol. Personbilen symboliserar frihet och oberoende. ”Jag och min familj kan sätta oss i vår bil och åka vart vi vill.” Den frihet och det oberoende som bilen ger den lyckligt lottade familjen i den rika delen av världen blev också ett mått på kapitalismens framgång.
De verkliga kostnaderna, slitaget av miljöer, bygget av en samhällsstruktur som kräver ständigt ökande energiuttag, har inte blivit märkbart förrän under de senaste årtiondena.
Personbilen expandera i takt med kapitalismen och den ökande användningen av olja. De var under slutet av 1800-talet som utvinningen av olja tog fart i USA och Ryssland, samtidigt utvecklades två förbränningsmotorer i Tyskland, dieselmotorn och bensinmotorn (ottomotorn). Under 1900-talet växte bilindustrin och efter andra världskriget uppkom massbilismen. Och i takt med bilismens framväxt ökade också oljekonsumtionen.
Men allt fler politiker och kapitalister inser att den fossila epoken går mot sitt slut. Olja är en ändlig resurs. Vi har nu på drygt ett sekel förbränt lika mycket olja som det tog 50 miljoner år av jorden historia att producera.
Dessutom inser även biltillverkarna att det finns ytterligare ett skäl att fasa ut bensin och dieselbilarna, nämligen att allt fler människor förstår att förbränning av fossila bränslen som bidrar till utsläpp av koldioxid som höjer temperaturen på jorden, vilket får stora klimateffekter.
Även om det fortfarande finns kapitalister som i likhet med USA:s president anser att det är ofarligt att öka utsläppen av koldioxid, så är alla kapitalister inte lika korkade. De försöker istället finna nya lösningar för att bevara kapitalismen och massbilismen.
Länge har lösningen handlat om att finna alternativa bränslen, till exempel genom att tillverka etanol av majs, soja eller andra grödor. Problemen har varit många, dels så är etanolen inte lika energieffektiva, dels så konkurrerar odlingen av dessa grödor med av behovet av att odla mat för en växande befolkning i världen.
Numera är det istället elbilen som ska ta över efter bensin- och dieselbilarna. Men problemet är att mer än två tredjedelar av all elenergi produceras av kol, olja och gas, det vill säga fossila bränslen. Vattenkraft och kärnkraft för cirka 30 procent samt vind- och solkraft för drygt – FYRA PROCENT av elenergiproduktionen i världen.
Skulle antalet bilar fortsätta att öka skulle det därför inte spela någon roll om allt fler av dessa bilar drivs av elmotorer, det skulle ändå behövs stora och växande mängder fossila bränslen för att driva dessa bilar.
Och även när vind- och solkraften växer kan dessa energislag inte tillgodose behovet av all den elkraft som behövs. Det finns ytterligare ett problem med vind- och solenergi, den går inte att lagra. När det inte blåser och inte solen skiner behövs därför andra kraftkällor – och i de allra flesta fall handlar det då om förbränning olja, gas eller kol.
Det finns bara en handfull länder som kan balansera upp sol- och vindkraft med en annan förnyelsebar kraftkälla, vattenkraft. Det är Sverige, Norge, Finland och Schweiz, som tack vare god tillgång på vattenkraft har en stor andel el i sin energiförsörjning (Sverige 73 procent, Norge 70 procent, Finland 60 procent och Schweiz 58 procent).
I dessa länder är det därför möjligt att öka andelen elbilar utan att öka konsumtionen av fossila bränslen i elproduktionen. I övriga delar av världen kommer det inte att gå. Mindre bensinåtgång vid pumparna ersatta av mer olja, gas eller i värsta fall kol vid fossilkraftverken.
Men det finns redan andra sätt att skapa bra masskommunikationer. I sin bok ”Slutkört” skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson:
”det säger en hel del om bilindustrins makt att det idag läggs miljarder – varav en icke föraktlig del statliga bidrag till ’gröna bilar’ – på att utveckla eldrivna bilar samtidigt som den trafik som sedan många årtionden redan är eldriven, räls-trafik av olika slag, utför en krympande del av trafikarbetet.
Det viktigaste argumentet mot den satsning som bilföretagen påstår sig göra är att elbilen, liksom de andra ’gröna’ bilarna, riskera att bli ännu ett sätt för samhället och tillverkarna att låta bli att byta riktning när det gäller transporter.”
Slutkört av Lars Henriksson, Ordfront 2011.
Elbilen kommer aldrig att bli den symbol för kapitalismens som fossilbilen har varit. Tvärtom är elbilen kapitalismens återvändsgränd. I framtiden kan världen inte slösa med energi på det sätt som massbilismen har inneburit.
Hans Hjälte
