Hans Hjälte, eFOLKETs chefredaktör, betonar att realism och radikalism förutsätter varandra
För några dagar sedan hade vår reklamdopade lokalkonkurrent en krönika av Elias Rosell med rubriken ”Klimatomställning kräver mer gruvdrift”. Han skrev den i polemik mot miljörörelsen i allmänhet och speciellt Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl som skrivit två debattartiklar i SvD om gruvdrift och miljö.
Elias Rosell anser att Miljörörelsen motstånd mot ökad gruvbrytning är ohållbar om man ska kunna genomföra en klimatomställning, där förnyelsebara energikällor ersätter fossila energikällor.
Han pekar på att det kräva mycket större volymer av en rad olika metaller för att producera samma mängd energi från sol och vind jämfört med olja, gas och kol: ”Exempelvis krävs det 50 gånger mer järn och 90 gånger mer aluminium för att få samma elkapacitet från sol- och vind jämfört med fossil energiproduktion och kärnkraft, skriver forskare i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Den ökning av sol, vind och batterier som krävs för att nå tvågradersmålet leder till ett ökat behov av koppar, bly, litium, mangan, nickel, silver, stål, zink och sällsynta jordartsmetaller, skriver Världsbanken i en rapport. Även förnybar energi byggs av icke förnybara resurser.”
Elias Rosells slutsats är att miljörörelsen, i högre grad än idag, borde prioritera klimatfrågan framför lokala miljöproblem. Men vad han inte verkar inse är att frågan om hur världen ska kunna minska utsläppen av växthusgaser är större än så. Inga metaller i världen kommer att räcka till för att ersätta de fossila bränslena med förnyelsebara energikällor om vi inte ändra vårt sätt att leva! Om vi inte skapar ett samhälle, där vi slutar att slösa med jordens resurser, natur inklusive metaller, så kommer vår civilisation att gå under.
Slutsatsen vi borde dra är inte att vi ska vara mindre restriktiva med att miljöpröva anläggandet av nya gruvor eller dagbrott för att få tillgång till mer metaller, utan att det är nödvändigt att skapa ett samhälle där vi återanvänder allt mer av det som produceras.
Vi som lever i de rika länderna måste helt enkelt konsumera mindre, inte mer. Utvinningen av olja och även naturgas kommer att minska i takt med att de största källorna sinar. Men vi ska inte tro att vi kan lösa klimatfrågan genom att minska beroendet av fossil energi enbart genom att utveckla vind och solenergi om vi dessutom inte minskar såväl energislöseriet som överutnyttjandet av jordens råvaror och natur.
Elias Rosell visar – förmodligen omedvetet – att ekonomisk tillväxt inte är vägen till klimatomställning, utan hotet mot klimatet. För inte ens de förnyelsebara energikällorna kommer att kunna förnyas i en värld med allt större konsumtion. Redan nu är en del av de metaller, på vilka efterfrågan kommer att öka, på väg att sina. Det gäller till exempel koppar, vars användning kommer att öka eftersom vind- och solenergin distribueras med elkablar.
Den kanske viktigaste slutsatsen man bör dra av Elias Rosells artikel är att omställningen från en ekonomi som baseras på fossila bränslen varken är enkel, eller kan gå så snabbt.
Visst har sol- och vindenergin ökat, allt fler stora vindparker och solcellsanläggningar byggs runt om i världen, men de utgör ändå bara en liten del av all energianvändning i världen. Dessutom ökar användningen av fossil energi fortfarande mer än den förnyelsebara energin.
Hans Hjälte
Total energiförbrukning och elförbrukning 2016. Sol (5,7 procent) och vind (16,3) svarade 2016 för 22 procent av elproduktionen i världen, men endast 2,2 procent av världens totala energiförbrukning 2016. Källa statistiken: BPs Statistical Review of World Energy 2017. Bildkälla: oljekrisa.no.
Efterfrågan på olja 1991 – 2016 mätt i miljoner fat olja per dag. Källa statistiken: BPs Statistical Review of World Energy 2017. Källa bilden: oljekrisa.no.
