Här följer två inlägg – ett från eFOLKETs ledarredaktion och ett gemensamt från Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete och funktionshinderforskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, Per Olof Larsson, medlem i DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet i Göteborg och Robert Kindberg, Ombudsman, DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet, Göteborgsavdelningen.
eFOLKET:
Den svenska riksdagsmajoriteten och den svenska krigsmakten har genom beslutet om NATO-anslutning, beslutet om att skänka USA tillgång till 17 militärbaser i Sverige, beslutet om en exempellös militär upprustning och besluten om anslutning till insatsstyrkor ledda av Storbritannien (JEF) och Frankrike (E12) ökat risken för att Sverige blir indraget i krig. Sveriges statsminister Ulf Kristersson har offentligt, i samband med att han försvarade upplåtandet av 17 militärbaser till USA på svenskt territorium, pekat ut Kina och Ryssland som “motståndarna”. Sveriges makthavare har därmed med all önskvärd tydlighet övergivit alliansfriheten, och valt anslutning till ett av stormaktsblocken.
Med tanke på att makthavarna i USA är eniga om att Kina är den strategiska rivalen, och med tanke på att det i USA höjts röster för att slå till mot Kina innan denna ”rival hunnit ikapp” har därför risken för att Sverige kommer att bli indraget i ett krig som utkämpas med kärnvapen ökat påtagligt.
När ÖB Mikael Bydén på Folk&Försvar-konferensen förevisade bilder på bombade hus i Ukraina, och med allvarsmättad röst förklarade att detta är vad det svenska folket nu måste förbereda sig på, visade han fel bilder. Lämpligare hade varit att visa bilder på de av USA kärnvapenbombade japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.
Gotland är inte Krim, och Sverige är inte Ukraina. Den svenska NATO-anslutningen, de 17 militärbaserna och den exempellösa miljardrullningen till det militärindustriella komplexet har inget med farhågor om ett planerat ryskt angrepp mot Sverige att göra. De militära och politiska makthavarna bluffar. Vad det handlar om är stormakten USA:s geopolitiska och militärstrategiska intresse av att stärka greppet om en nordeuropeisk region som bedöms i Vita Huset och Pentagon som viktig. Gotland är i den kärnvapenbestyckade stormakten USA:s ögon inget som ska försvaras mot ett Ryssland som brinner av expansionsiver, utan “ett fast förankrat stort hangarfartyg”, och en offensiv tillgång.
Det enda verkningsfulla och i grunden meningsfulla svaret på den uppkomna krigsrisken är att på internationell basis bygga en beslutsam folklig fredsrörelse.
Förslag om hur vi ska ”förbereda oss inför kriget” har duggat tämligen tätt. Ett extremt exempel fick vi här i Eskilstuna när det basunerades ut att Svenska Kyrkan i anslutning till en befintlig kyrkogård förberett en massgrav med plats för 5000 lik.
Från eFOLKETs sida anser vi att det är viktigt att bekämpa militaristerna utifrån ståndpunkten att krig inte är något som ska accepteras. Krigshotet måste mötas med fredskamp, inte med anpassning till militaristerna.
Fredsrörelsens står inför en svår uppgift, det vill vi inte sticka under stol med. Det handla om att bygga en rörelse över gränserna, från Washington till Moskva och Peking; från Stockholm till Kiev och Rom.
Liksom när det gäller kampen mot klimathotet och artutrotningen måste striden föras utifrån ett internationalistiskt perspektiv och på internationell basis. Och det måste måste handla om en folklig kamp underifrån, mot dagens makthavare.
Vad det handlar om är att utgå ifrån vad de flesta anständiga människor håller för att vara det naturligt förnuftiga. Därmed handlar det i grunden egentligen om politisk vilja, beslutsamhet och organisationsförmåga.
Vi förmodar att det finns människor som ändå vill avfärda den riktning vi pekar ut som varande “helt orealistisk”.
Om dessa har rätt ser det mörkt ut för mänskligheten och allt levande på vår planet.
********
Vi publicerar nedan ett inlägg om frågan om hur människor med funktionsnedsättningar ska skyddas då kriget som enligt ÖB snart kan komma till Sverige, bryter ut.
Författare till debattinlägget är:
Jörgen Lundälv,
docent i socialt arbete och funktionshinderforskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
Per Olof Larsson,
medlem i DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet i Göteborg
Robert Kindberg
Ombudsman, DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet,
Göteborgsavdelningen
Stärk funktionshinderkunskapen i Försvarsmakten och Civilförsvaret
Varför så tyst om skyddet av särskilt utsatta i civilbefolkningen? Vad innebär ett väpnat angrepp för alla människor med olika funktionsnedsättningar? Vilka lärdomar kan dras från deras situation i krigets Ukraina? Hur kan Försvarsmakten stärka funktionshinderperspektivet?
Överbefälhavaren och ministern för civilt försvar har förklarat för hela befolkningen att kriget snart kan vara här. Det är bråttom med beredskap, fylla på lager men också bråttom med folkbildningen. Så bråttom tydligen att man glömt bort att det funnits öppen debatt om utsatta gruppers situation i händelse av kris och krig. För snart två år sedan skrev vi en debattartikel om de föråldrade och otillgängliga skyddsrummen i Sverige. Ingen officiell myndighetsperson eller politiker svarade på artikeln. Inga repliker utan den möttes av tystnad.
Funktionshinderkunskap i Försvarsmakten
Det är hög tid att sprida kunskap om funktionshinder inom Försvarsmakten. Såväl försvaret som civilförsvaret måste stärka funktionshinderperspektivet. Det handlar om kunskap, bemötande, kommunikation och framför allt inse att det finns över en halv miljon personer med olika funktionsnedsättningar som är organiserade i funktionsrättsrörelsen i landet. Därtill kommer alla personer som inte är organiserade men som har olika funktionsnedsättningar och är i behov av stöd.
Erfarenheter i Ukraina
De som löper störst risk att dödas är personer med funktionsnedsättningar som inte kan söka skydd snabbt. Det finns erfarenheter från krigets Ukraina att bygga vidare på. Den finska organisationen SAMS (Samarbetsförbundet kring funktionshinder), för redan vidare erfarenheter från Ukraina. De visar att personer med funktionsnedsättningar är extra utsatta i krigssituationer.
Skyddsrum i bostadskvarter ska inte bara finnas och vara tillgängliga. Det gäller också underjordiska parkeringar, tunnelbane- och järnvägsstationer samt gångtunnlar. Där måste finnas ramper, hissar och ledstråk. Det måste dessutom finnas personal som tar hand om personer med olika funktionsnedsättningar. De måste dessutom kunna erbjuda hjälp och assistans kanske under flera dygn. Personer med rörelsenedsättningar risker att bli fast i sina lägenheter när flyglarmet ljuder och det inte är tillåtet att ta hissen till skyddsrummen.
De måste informeras om tvåväggsregeln som innebär att de ska söka skydd i ett fönsterlöst rum som har minst två väggar. Också där måste det finnas möjlighet till assistans av personal från civilförsvaret. Krigets Ukraina visar att tillgänglig miljö och moderna hjälpmedel är en fråga om liv eller död. Har man en synnedsättning och en talande app i mobilen måste den varna för raketattacker och ge information om närmaste skyddsrum.
Personer med funktionsnedsättningar måste tas med i beredskaps- och evakueringsplaner. Alla måste kunna nås av information. Även om vi inte har en nära förestående krigssituation måste civilförsvaret ta med personer med stora rörelsebegränsningar i sina planer.
Funktionshinderfrågorna måste upp på debattagendan. Vad säger Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet och riksdagens socialutskott om beredskapen inte inkluderar alla människor?
