Oxfam Sverige redovisar 8 december sin rapport som visar att utsläppen av koldioxid är på tok för höga om vi ska klara 1,5-gradersmålet för jordens uppvärmning.
Oxfam har granskat de totala utsläppen i Sverige. Man redovisar också hur stora utsläppen är per capita för olika inkomstgrupper år 2015.
Man konstaterar, inte helt oväntat, att den rikaste procenten av Sveriges befolkning per capita släpper ut nästan 10 gånger med koldioxid än den fattigaste 50 procenten per capita.
- De rikaste släpper ut per capita cirka 43 ton per år.
- De fattigaste cirka 4,4 ton om året per capita.
Det är svårt att redovisa utan att det blir alltför mycket sifferdribblande. Men så här förklarar Oxfam läget:
För att klara 1.5-gradersmålet behöver den rikaste procenten i Sverige minska sina utsläpp med 95 procent på mindre än 10 år, från 43 ton per person och år.
Utsläppen för de rikaste 10 procenten behöver minska med minst 87 procent, från cirka 17 ton per år.
De med lägsta inkomsterna behöver lite mer än halvera sina utsläpp, från cirka 4,5 ton per person.
—Oxfam Sverige.
“Klimatojämlikheten är stor både globalt och i Sverige. Vår konsumtion är ohållbar och ojämlik…de som släpper ut mest måste också göra mest”, säger Robert Höglund, kommunikationschef på Oxfam Sverige.
Rapporten visar att utsläppsskillnaderna mellan inkomstgrupperna beror på livsstilen där de med mycket pengar konsumerar mycket mera. Till exempel att höginkomsttagare reser mera. Flygresor och bilåkande står för hälften av utsläppen för de svenskar som släpper ut mest koldioxid. Det köps också allt större och tyngre bilar.
Dagen innan Oxfam släppte sin rapport, läser jag i Aftonbladet: “Priserna på fjällstugor har i år ökat kraftigt”.
I Funäsfjällen har priserna stigit mer 37 procent. Dalarna ligger inte långt efter. Där har fjällstugorna blivit 36 procent dyrare nu under coronapandemin.
Även bostadsrätter nära populära skidbackar har dragits med i prisuppgången. I Duved i Jämtland har priserna på bostadsrätter stigit med 32 procent jämfört med förra året.
Det är väl många som nu tvingas avstå från sol- och bad-resandet till varmare breddgrader och till skidsemester i Alperna. “Räddningen” undan det “dråpslaget” är att köpa sig en egen fjällstuga. Coronapandemin skördar offer på olika sätt.
Och det är inte svårt att lista ut vilka som har råd att köpa sig en fjällstuga i de mest attraktiva skidorterna.
Åter till Oxfamrapporten
Tittar man på utsläppen i Sverige under åren 1990-2015 så har utsläppen minskat något inom vissa inkomstgrupper.
- De fattigaste 50 procenten har minskat sina koldioxidutsläpp med 16 procent.
- Medelinkomsttagarna har minskat sina utsläpp med 12 procent.
- Den rikaste procenten har gått mot strömmen genom att öka sina utsläpp med 1 procent.
Kan läggas till att det finns olika grader även i helvetet. Bland de 50 procenten fattigaste, eller låginkomsttagare, finns det också stora skillnader.
Stackars satar som uteliggare som i bästa fall får ett mål mat genom Stadsmissionens försorg, de som står i gathörnen och säljer Situation Stockholm och andra som lever på samhällets mörkaste skuggsida släpper nog inte ut några 4,5 ton koldioxid per år. När det gäller flygandet har de nog bara sett dessa flygplan på väg till militärdiktaturens soliga badstränder i Thailand, från marken på 10 000 meters avstånd.
Det här är inget nytt. Den här rapporten från Oxfam bara bekräftar det vi redan visste. Vi kan inte fortsätta släppa ut växthusgaser i den omfattning vi gör.
Utsläppen måste minska – de måste minska radikalt.
Det räcker inte att dutta lite i marginalerna. Vi stöter också på motstånd från det kommersiella samhället som hela tiden lockar och lurar oss att konsumera. “Konsumera mera!” är slagorden vi möter dagligen och stundligen.
Jag ger mig fan på att årets julhandel kommer att slå rekord.
“Årets julklapp” är stormköket. “Det representerar den tid vi lever i”, säger HUI:s vd Jonas Arnberg.
HUI står för “Handelns Utredningsinstitut” och är ett företag som ägs av branschorganisationen Svensk Handel. Det är HUI som årligen och långt före jul utser “Årets julklapp”.
Rolf Waltersson
PS. Just när jag skrivit färdigt det här inlägget slår jag upp dagens Eskilstuna-Kuriren. Framsidan domineras av två saker som båda handlar om köphysterin.
Den ena är att smittskyddsläkaren är orolig för ett bakslag på grund av “shoppinghelgen Black Friday”.
Det andra är detaljhandeln som hoppas på ökad julhandel nu när “konsumenterna på grund av pandemin inte lägger sina pengar på resor, nöjen och kultur”.
Vi kan naturligtvis inte sluta handla. Frågan gäller vad vi egentligen behöver. Behöver vi allt vi köper? Shoping tycks bli en “livsstil” ett begär, för många.
“Shop till you drop”
Länkar:
- Oxfam Sverige – Ny rapport synliggör svensk klimatojämlikhet
- Confronting carbon inequality in the european union
- The carbon inequality era
