Stockholm 1967: Russel-tribunalen i arbete. Mannen med handen på det undersökta barnets huvud är den svenske läkaren John Takman.

eFOLKET noterar: Borgartidningars diskreta charm

50 år av försvar av USA:s övergrepp

Ibland hittar man pärlor. Idag hittade jag några. Jag höll på och gick igenom gamla sparade protokoll, tidningsurklipp och tidningar. Jag hittade ett helt gäng “Tidsignal” från 1968. “Tidsignal” var en vänstertidning som stod Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) nära.

Jag fastnade för en artikel med citat från den tidens borgarpress. Det handlade om de borgerliga ledarskribenternas reaktion på Russeltribunalen USA:s krigföring i Vietnam.

I 20 år bekämpade USA vietnamesernas kamp för nationell befrielse. Kampen hade också en social dimension. Fattiga på landsbygden och i städerna i det US-kontrollerade Sydvietnam kämpade mot överklassens brutala utsugning. 1960 bildades en befrielsefront för södra Vietnam: FNL.

USA hade tagit över när den gamla kolonialmakten Frankrike besegrats av vietnameserna. I mer än tio år öste USA ner bomber över det vietnamesiska folket. Vi fick lära oss vad napalmbomber var för något. Bomber med en kemisk massa som brände sönder offren. Napalmen klibbade sej fast vi kroppen. Om man hoppade i vatten så började smeten brinna igen när man kom upp i luften. USA bombarderade också med kemiska bomber (Agent Orange) som långt efter krigets slut 1975 resulterat i att 100-tusentals barn fötts med svåra skador. Fem miljoner vietnameser dödades i kriget. Cirka 58 000 USA-soldater stupade.

Den svenske läkaren John Takmans dokumentation av USA-militarismens ohyggliga förbrytelser i Vietnam översattes och publicerades i många länder.

1967 tog en grupp intellektuella med den pacifistiske engelske filosofen Bertrand Russell i spetsen initiativ till en tribunal för att granska och slå fast vad som pågick i detta krig. Svenska deltagare var till exempel författaren Peter Weiss och sociologen Joachim Israel. Den svenska socialdemokratiska regeringen var emot att Tribunalen skulle hållas i Stockholm. Man var rädd för att det skulle skada de goda relationerna med USA. Den borgerliga pressen var rent hysterisk.

Tribunalen blev en bidragande orsak till att solidaritetsrörelsen kunde stärkas och opinionen till slut vinnas för att USA måste lämna Vietnam. Olof Palme blev en viktig faktor för att bryta ned den gamla s-ledningens räddhågsenhet (och hos vissa som hos LO-ordföranden Arne Geijer en utpräglad pro-Vita-Huset-inställning). Redan 1968 deltog Palme i en demonstration mot USA:s krig, ett deltagande som fick mycket stor uppmärksamhet. USA kallade under en period hem sin ambassadör från Sverige.

Mot slutet av kriget hade en majoritet av svenskarna vunnits för stödet till Vietnams folk. De borgare som nedan ska citeras låg lågt och knöt händerna i byxfickorna.

I dessa tider när moderater och liberaler försöker porträttera sej som frihetens riddare kan det vara nyttigt att se vad dom sa och hur dom ställde sej till det US-amerikanska angreppskriget på Vietnam.

Under rubriken “Nej, detta glömmer vi inte!” publicerar Tidsignal i november 1968 citat från borgerliga ledarsidor ett och ett halvt år tidigare. Jag återger här några exempel.

NYA WERMLANDS-TIDNINGEN: Ledare 26/4 1967.

Ett kommunistiskt propagandajippo av otäckt slag avses börja i Stockholm idag…

Deras avsikt är att på ett sällsynt försåtligt sätt ställa USA till ansvar för kriget i Vietnam…

Folkets Hus ska välkomna. Och innanför dess öppna dörrar står en hel del socialdemokratiska politiker som intar en motsatt attityd till sina egna partivänner i regeringen. Den icke obekante rektorn och riksdagsmannen Stellan Arvidsson syns leda frondörerna. Sexualdocenten Joachim Israel, en främmande fågel, som steg för steg syns öka sitt inflytande över svensk kultur i nedbrytande syfte, finns också med i sällskapet.

SVENSKA DAGBLADET:

Mötesfriheten är en sak, dess missbruk en annan. Men arrangörerna ska inte känna sej för säkra. Vad de privat har för sig spelar ingen roll. Men när det gäller den för insyn öppna delen av mötet kan det bli så att polisen får skyldighet att ingripa.

De oansvariga krafter som missbrukar det demokratiska samhällets yttrande- och mötesfrihet handlar i strid med vad den övervägande majoriteten i vårt land säger.

DAGENS NYHETER. Ledare 26/4 1967.

…en stor upplagd propagandaaktion av vänsterelement, avsedd att brännmärka USA och dess president. Tribunalens effekt blir dock inte att bana väg för en fredlig uppgörelse, men väl för att öka hatet och misstron. Såtillvida påminner den om vissa av det kalla krigets så kallade fredsaktioner.

Vi tror att en överväldigande opinion i Sverige med stor olust ser att kommittén i London söker tilltvinga sig gästfrihet trots våra myndigheters klart avvisande hållning. Man kanske inte kan begära att de ska ta hänsyn till den belastning i det internationella umgänget som de utsätter ett litet neutralt land för – en belastning som även stora länder undviker att ta. Men vi har svårt att förstå dem här hemma som villigt applåderar hänsynslösheten.

EXPRESSEN: LEDARE 28/4 1967.

Enkelt och cyniskt bekräftas verkligheten: En självvald, ensidigt sammansatt politisk domstol har i strid med de svenska myndigheternas enträgna vädjan tvingat sig in på svensk mark för att här utföra en parodi på rättskipning.

Det är ett hänsynslöst kränkande av både demokrati och rättsbegrepp. En enhällig svensk utrikesnämnd fördömer upptåget. Om arrangörerna vill visa respekt för en folkvilja skulle de efter detta besked snabbt avstå från spektaklet.

Så långt TIDSIGNAL:s artikel. Tidningen citerar också Göteborgs Handelstidning och Vecko-Journalen som ältar på i samma stil som de ovan citerade ledarsidorna.

Vi kan se att samtliga dessa ledarsidor utan att blinka ställer upp på den imperialistiska angriparens sida. Vietnameserna hade årtionden av kamp mot fransk kolonialism, därefter japansk, och efter andra världskriget, då de trodde de fått sin frihet, återigen fransk kolonialism. USA tog över 1955 när Frankrike tvingats kapitulera.

De svenska borgartidningarna har inget till övers för denna heroiska kamp mot kolonialism. Napalm och bombmattor kan inte störa deras instinktiva identifikation med den västerländska imperialismen. Men det är värre än så. Svenska Dagbladet hoppas på polisingripande för att bryta upp tribunalen. Avskyn mot dom som tagit initiativet till att genom mötet rikta strålkastarna på USA:s krigföring känner inga gränser. Allra mest anmärkningsvärd är naturligtvis följande mening i ledaren från NYA WERMLANDS-TIDNINGEN:

Sexualdocenten Joachim Israel, en främmande fågel, som steg för steg syns öka sitt inflytande över svensk kultur i nedbrytande syfte, finns också med i sällskapet.

Den svenske sociologen Joakim Israel stod till vänster. Och han protesterade aktivt mot USA-regeringens krig och övergrepp i Vietnam. Detta i kombination med hans judiska bakgrund resulterade i ett giftdrypande anti-semitisk angrepp i moderata Nya Wermlands-Tidningen.

Här handlar det inte bara om hat mot det vietnamesiska folkets antikoloniala kamp. Här handlar det om en antisemitism som ledarskribenten inte ens försöker dölja. Joachim Israels judiskhet gör honom till “en främmande fågel” som vill bryta ned “vår svenska kultur.” Att kalla sociologidocenten för “Sexualdocenten” är inget annat än ett eko från nazisternas försök att framställa judiska intellektuella som förespråkare för dekadent sexualmoral.

Detta antisemitiska påhopp sker i en tidning representerande det parti som idag heter Moderata Samlingspartiet och då hette Högerpartiet. Detta skrevs 23 år efter att förintelselägrens fasor och folkmord avslöjats.

Det idoga solidaritetsarbetet för det vietnamesiska folket ledde till att typer som dessa ledarskribenter tvingades på defensiven. Många inom de borgerliga ungdomsförbunden slöt upp bakom kravet USA UT UR VIETNAM. Per Gahrton och Tomas Hammarberg förde Folkpartiets Ungdomsförbund långt till vänster. Och Centerns ungdomsförbund kom att kallas “Åsa-Nisse marxister”. Länge trodde vi att mörkermän av den typ som ovan citerats för alltid var besegrade. Men i dag är deras idéer återigen representerade i sociala medier, på gatorna och i riksdagen. De borgare som idag hetsar mot vänstern och alla jämlikhetssträvanden har som vi ser djupa rötter. Och de borgerliga ungdomsförbunden ligger inte längre till vänster om sina moderpartier utan ofta långt till höger om dom. Vänstern har ett stort arbete framför sej.

Ledarredaktionen

Olof Palme demonstrerar mot USA:s krig i Vietnam. Året är 1968. Hans engagemang väckte inom svensk borgerlighet ett starkt och varaktigt hat mot honom.
Liknande artiklar: