Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
*****
Kan det överhuvudtaget illustreras tydligare, kapitalismens strupgrepp på världssamhället?
När den amerikanska tidskriften Science nyligen redovisade en grupp forskares genomgång av Exxon Mobils interna klimatprognoser från 1970-talet lades allt i öppen dag.
Bolaget hade i nära ett halvt sekel varit fullt på det klara med att dess fossilprodukter skulle påverka klimatet på just det sätt världen idag så förödande upplever. Ja, dess forskare hade till och med prickat in inledningen av 2000-talet som den period när den globala uppvärmningen skulle slå igenom. Men istället för att offentligt redovisa sina egna forskningsresultat bombarderade bolaget offentligheten med tvivel på klimatmodeller och fossilförbränningens följder.
Miljöaktivisten och författaren Bill McKibben, som redan 2015 arresterades i amerikanska Vermont för att ha blockerat en av Exxon Mobils bensinstationer i protest mot bolagets lögner, förklarade att de nu redovisade dokumenten visade på “den mest konsekventa mörkläggningen i USA:s historia”.
Mathias Fridahl, forskare vid Linköpings universitet, kommenterar i Dagens Nyheter (13 jan):
– De hade god kunskap, men valde ändå en strategi att ljuga, jobba på som vanligt och maximera sina kortsiktiga vinster. De här företagslögnerna bidrog till att förlänga fossileran. De minskade våra möjligheter att göra en planerad och lugn omställning och ökade riskerna för en allvarlig klimatkris.
Och Martin Hultman, forskare på Chalmers i Göteborg tillägger:
– Det visar att det var ett välgrundat beslut att förstöra planeten.
Exxon Mobil är ju ingen liten bakgårdsmack utan världens tredje största privata företag alla kategorier med bakgrund i John D Rockefellers Standard Oil i slutet av 1800-talet, det ökända bolaget bakom latinamerikanska militärkupper och blodigt förtryck när det begav sig. Idag har företaget tillgångar på 340 miljarder dollar, äger miljontals hektar mark och vatten jorden runt för olje- och gasutvinning och försäljning inom allt ifrån drivmedel till de flesta av de kemiska produkter vi omges av, från plast till smakämnen.
Bland alla juridiska processer mot fossilbolag i USA för klimatskador nämner Dagens Nyheter svårigheterna för den lilla staden Imperial Beach utanför San Diego i Kalifornien att klara rättegångskostnader. Stadens hela budget är mindre än Exxons VD:s årslön.
Att fallet Exxon Mobil bara är toppen på isberget framgår av andra avslöjande dokument som visar att branschorganisationen för hela den amerikanska olje- och gasindustrin har känt till följderna av fossilförbränning ända sedan 1950-talet.
Klimatrörelsens slagord “Förändra systemet, inte klimatet!” sätter här verkligheten i skoningslös belysning. Systemet är ju den kapitalistiska profitordning som dominerar vår jords ekonomiska förhållanden tvärs över alla kontinenter och som inte bara utgör den styrande principen för det privata utan även det statsstyrda näringslivet.
Gazprom, Rysslands största företag och en av världens mäktigaste aktörer på olje- och gasmarknaden, har den ryska staten som huvudägare och drivs efter kapitalistiska principer som vapen för Putinregimen. Vårt eget statliga bolagiserade Svenska Vattenfall styrs av profitintresse i sitt motstånd mot Berlins försök att köpa tillbaka stadens privatiserade värmesystem, och så vidare.
“Bryt kapitalets makt”, utgjorde länge en självklar viljeinriktning för det mesta till vänster. Den nyliberala revolutionens årtionden och dagens högeroffensiv tycks ha förpassat en sådan grundsyn till samhällsmarginalen. Ändå placerar sig just här vår tids centrala smärtpunkt.
Det är kapitalets monumentala övermakt, dess profitdrift för aktieägare och finansmarknader, inklusive statliga investerare, dess asociala grundprincip att sätta räntabilitet före människor, miljö och samhälle som föröder förutsättningarna för vår existens.
Detta strupgrepp måste bändas upp från alla håll, i smått och stort, genom sociala protester och kamp underifrån, juridiska processer och domstolsbeslut, lagstiftning för att riva upp affärshemligheter och banksekretess, politisk makt för att sätta behov före vinst. Men på dagordningen måste också ställas demokratisk erövring av jättebolagens tillgångar i syfte att bruka dessa för mänsklighetens stora övergång från fossilkapitalismens epok till världssolidaritetens och klimatansvarets nya era.
Det är utmanande ord i miljardärernas tidevarv, men det grundläggande budskapet från Exxonskandalen.
Ledarredaktionen,
Internationalen
LÄS OCKSÅ: “Nu stämmer vi staten!”
