I lördags var det den internationella minnesdagen för förintelsens offer, samma dag 1945 som fångarna i Auschwitz befriades. Då sade man att det aldrig fick hända igen. Idag är vi inte lika säkra. I en dokumentär delar Hédi Fried med sig av sin oro. Då var judar och romer mest utsatta, även om antisemitismen lever kvar i t.ex. Malmö.
Efter andra världskriget var extremhögern sargad, men levde bl.a. vidare i två organisationer. Den ena var Nordiska rikspartiet under Oredsson. Den andra Nysvenska rörelsen, ledd av nyligen avlidna Kamprads vän Engdahl. Under hela livet avfärdade Kamprad sina åsikter som ungdomssynder, men kallade så sent som 2010 Engdahl för “en stor människa” se: Elisabeth Åsbrink: En gåta att Kamprad var lojal med fascistledare och älskade sin judiske vän.
Efter andra världskriget riktade extremhögern sitt hat mot kommunismen, samt närmade sig USA och Nato. En hemlig rörelse, Stay behind, byggdes upp. Huruvida den låg bakom mordet på Olof Palme, i syfte att stoppa hans arbete för nedrustning och planerade resa till Moskva, är inte utrett. Ej heller spåren in i polisiära och militära kretsar – se: DN Debatt. “Hemlig motståndsrörelse kopplas till Palmemordet”. Istället lanserades, liksom Kennedy, teorin om “den ensamme galningen”, Pettersson respektive Oswald.
I början av 1990-talet svepte nästa rasistiska våg över Sverige. På gatorna marscherade Bss, efterföljare till Nordiska rikspartiet och föregångare till Sverigedemokraterna. Ny demokrati hamnade i riksdagen, ledda av Karlsson och Wachtmeister, en annan känd och nazianstruken företagsledare. På gatorna härjade en ny “ensam galning”, “lasermannen” Ausonius, som på nytt blivit misstänkt för mord i Tyskland.
I början av 2010-talet skakades Sverige och Norge av serieskjutningarna i Malmö och attentatet på Utöya. Logiken är fortfarande den att Abdulwahab och Akilov är terrorister, medan Mangs och Breivik är “ensamma galningar”. Därigenom bortser man från den senares manifest, rörelser som Counterjihad och Gates of Vienna, via den nyligen friade Ekeroth in i Sveriges riksdag. Idag är romer och muslimer mest utsatta och de senare har hos många blivit synonymt med terrorist.
Idag ser vi en framgångsrik, men splittrad extremhöger. Det numera socialkonservativa och “sverigevänliga” Sverigedemokraterna, med rötter i nynazistiska grupper som Bss, bröt med sitt ungdomsförbund. Sedan 2015 finns två SDU, ett nazistiskt och ett “nazi light”. Samtidigt utmanas Sd från höger, liksom Nysvenska rörelsen av Nordiska rikspartiet på sin tid, av den öppet nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Kampen, såväl mot som inom extremhögern, fortsätter.
Tobias Persson
6 mars, klockan 18 och tolv tisdagar framåt kör ABF cirkeln “Blågul nazism”. Anmälan sker till robert.bergendorff@abf.se.
