Sverige har öppnat upp, för tidigt enligt vissa, på tiden enligt andra. Människor blir fortfarande smittade och dör av Corona men restriktionerna är nu borta och landets alla evenemang fylls av publik. På fotbollsarenorna är stämningen, sångerna och dofterna tillbaka.
Jag har inte varit på en enda fotbollsmatch sedan pandemin slog till. Men med två sprutor i kroppen och hävda restriktioner kände jag att det var dags. Jag tog tåget till Norrköping och det var jag inte ensam om, kanske 4000 eller fler av de mina hade tagit sig dit. Drygt 13000 åskådare fick se hemmalaget vinna mot Bajen med 3-1.
Matchen kan ni läsa om i valfri tidning, det är inte den mina tankar rör så här dagen efter, för fotbollen har inte legat i träda. Däremot har allt runtomkring gjort det, det där som höjer svensk fotboll med åtskilliga pinnhål – publiken, fullsatta läktare med inramning i världsklass. Just så var det på Parken i Norrköping igår.
Jag tittar mig runt på ståplatsläktaren, jag ser unga män fyllda av adrenalin, framför mig står två äldre herrar, snett bakom mig står en kvinna med ett litet barn, här finns folk av olika nationaliteter och folk från olika samhällsklasser. Men så här är det, på läktaren görs det ingen skillnad på vem eller vad du är och det är så befriande.
För mig har alltid dofterna varit en stor del av det hela, jag minns fortfarande hur det luktade på gamla Söderstadion. Jag har varit på matcher från norr till söder och jag vet inte om det är så eller om jag bara vill att det ska vara så, men jag har känslan av att varje arena har sin specifika doft.
Sen finns det en del dofter som alltid finns där. En del mindre pikanta än andra, jag tänker på han som verkar vara riktigt taskig i kistan samt pissoarerna som kanske är för få för tusentals människor. Vi har även doften av icke legaliserade rökverk och då menar jag inte röken från pyrotekniken för den har en helt annan doft. Allt det blandas med lukten av öl, svett, parfym och det mesta man kan tänka sig när så mycket folk samlas på en mindre yta.
Det doftar Bajen
-Okänd man på läktaren
Även om vissa saker helt enkelt stinker så vill jag inte vara utan dem. Det är en del av hela upplevelsen. De här dofterna har alltid funnits där så länge jag har gått på fotboll. Det tillhör liksom, oavsett om det är äckligt eller olagligt. Jag är bara glad att de är tillbaka för det innebär att publiken är tillbaka. För fotboll är ingenting utan publik.
Text & Foton: Mikael Ström
