Bild: Tommy Andersson.

Andlighet 6: Fanatism

Tack till Madeleine, Måna, Belkiss, Dalia och Fardowsa, som bollat de idéer med mig som möjliggjort den här krönikan. Tack Anas för korrektur och faktagranskning. Slutsatserna är mina egna och ska inte lastas någon av dessa personer.

Klippet från “Vita huset” är fyra minuter, men sammanfattar den kristna högerns eller tea party-rörelsens kännetecken. President Bartlet möter den fiktiva radiopredikanten dr Jenna Jacobs, baserad på den verkliga dr Laura Schlessinger. Han börjar med att ifrågasätta hennes akademiska meriter, som kan anses vilseledande. Det saknas formella krav på “predikanter” och många ger medicinska, psykologiska, teologiska och pedagogiska råd till folk helt utan utbildning.

Bartlet fortsätter med hur Jacobs kallar homosexualitet en “styggelse” (abomination). Hon försvarar sig med att det står i Bibeln (3 Mosebok, 18:22). Han vräker därefter ur sig citat om slaveri och dödsstraff, som den kristna högern alltid stöttat. Bibeln används för många olika syften och måste, som alla religiösa och juridiska skrifter, tolkas. Det finns lika många stöd för en kärleksfull, förlåtande Gud som för en hård och straffande. Bartlet konstaterar slutligen att Jacobs är den enda sittande, varpå hon motvilligt reser sig.

Det så kallade tea party är en konservativ rörelse, som uppstod 2009. Namnet kommer från en händelse i Boston 1773, men tea kan även utläsas taxed enough already (ung tillräckligt beskattade redan). En galjonsfigur är Sarah Palin, som misslyckades med att bli vicepresident 2008, men fortsätter vara viktig för rörelsen. Efter Charlottesville har den utvecklats i allt mer högerpopulistisk och nazistisk riktning. President Trump må ha en mindre religiös framtoning, men har starkt stöd i rörelsen.

Tea party är fyllt av paradoxer, hyckleri om man så vill. De säger sig vara pro-life och värna livets helighet, men står vapenlobbyn NRA nära och kräver lättade lagar. Inte heller har rörelsen problem med dödsstraff eller att skicka soldater i krig. De attackerar homosexuella och aborter. Efter lagändringar i Alabama har turen kommit till Missouri. Samma politik drivs av Bolsonaro i Brasilien.

Efter att Irland ändrade sin lagstiftning i fjol har Malta Europas hårdaste abortlagar. Även den katolskt fanatiska regeringen i Polen har skärpt lagarna (Så ser aborträtten ut i Europa). Inte heller Sverige är förskonat, men i vårt sekulariserade samhälle måste rörelsen prata “samvetsfrihet” och driva kampen arbetsrättsligt. De två mest kända fallen är Ellinor Grimmark och Linda Steen. Efter EUP-valet väntas en fanatiker, Lars Adaktusson, ersättas av en annan, Sara Skyttedal, i Bryssel.

Slaget om muslimerna

I början av 2000-talet gjorde Evin Rubar ett par kontroversiella och omdebatterade filmer åt Dokument Inifrån. Den ena, “Könskriget”, handlade om radikalfeminismen inom politik, forskning och kvinnojoursrörelse. Den andra, “Slaget om muslimerna”, följer tre personer som hamnar i islamism. Rubar intervjuar också tre företrädare för islamska organisationer, bland annat den tidigare friskolerektorn och moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi.

Waberi anser, liksom dr Jacobs, att en religiös skrift (i hans fall Koranen) bör styra samhället. Som han tolkar den förstås. Många av de exempel han tar återfinns i islam och är inte extrema i sig. Problemet är snarare hur en liten grupp, företrädelsevis icke-valda män, gör sig till talespersoner och sina tolkningar universella för alla muslimer. Män och kvinnor tar inte i hand eller dansar med varandra, säger Waberi. Sex utanför äktenskapet är förbjudet, liksom pojk- och flickvänner.

I Rubars film ville jag minnas att Waberi ger råd på hur man slår kvinnor, utan att det syns men det stämmer inte. När jag ser om filmen säger han inte så. Minnet måste komma från ett Uppdrag granskning (120516), där imamer uppmanar kvinnor till underkastelse, ställa upp på sex mot sin vilja och inte anmäla misshandel. Extremt kan tyckas, men det var inte länge sedan svensk lag såg ut så. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1965!

Nu diskuteras om de svenska IS-krigarna och deras barn i Syrien ska hämtas hem eller inte. Saken framställs som om den aldrig drabbat Sverige förut, men det är inte sant. Efter Spanska inbördeskriget och Andra världskriget kom svenska frivilliga hem. Nyligen avslöjades att 15 personer, varav två ur SS, ännu får krigspension från Tyskland. Om IS är en terrorsekt var väl SS det också? (Tilläggas kan att den kände, och numera dödade, Michael Skråmo var norsk-svensk utan någon bakgrund i Mellanöstern.)

En vilsen vänster

Mellan behovet av att markera mot hedersvåld och rädslan att kallas rasister har vänstern gått vilse. Ett exempel är hanteringen av den vänsterpartistiska riksdagsledamoten (ordf i “Varken kuvad eller hora”, Amineh Kakabaveh. Men också Sara Mohammed (ordf i “Glöm aldrig Pela och Fadime”, Nalin Pekgul och Ann-Sofie Hermansson. I sitt motstånd har de blivit lika fanatiska som fanatikerna de bekämpar. Retoriken blir lätt islamofobisk och förvirrande lik extremhögerns.

Av någon anledning återfinns flera av dessa “islamister” i Miljöpartiet: Mehmet Kaplan, Yasri Khan, Ali Khalil och i någon mån Leila Ali Elmi (som jag skrev om i förra krönikan). Men även Socialdemokraterna: Omar Mustafa och SSU Skåne, som nyligen kritiserades för antisemitiska talkörer. Beror det på politiskt riktade kampanjer högerifrån? Eller har de rödgröna inklusive jag varit naiva? Jag vet faktiskt inte. Kanske håller islamister på att infiltrera vårt liv och samhälle?

För Kakabaveh, Mohammed, Pekgul och Hermansson är inte ensamma. De stöds av en bred samling kvinnor, inte sällan uppväxta eller med rötter i islamska/islamistiska miljöer. De vittnar om parallellsamhällen, likt de eller deras föräldrar flytt ifrån. Kvinnorna vittnar om “moral-” eller “shariapoliser” som stoppar dem, ifrågasätter deras klädsel eller manliga sällskap. Så kan vi inte ha det! Att ifrågasätta det är att förminska kvinnorna. I Sverige gäller svenska lagar, lika för alla!

I vår okunskap om religioner, kristendom eller islam. I vår låsning vid slöjor, handskakningar och halalkött missar vi de verkliga problemen: fanatism och hedersvåld. Som är lika oavsett Palin, Bolsonaro, Adaktusson eller Waberi. Attacker mot homosexuella och aborter, inskränkningar i kvinnors liv och rättigheter, en patriarkal samhälls- och familjeordning. Här behövs inga särlösningar. Religionsfrihet, klädsel och pojk/flickvänner är tillåtna. Hets mot folkgrupp, misshandel och våldtäkt inte.

Av Tobias Persson

Litteratur:

Amerikanska fascister. Den kristna högern på frammarsch av Chris Hedges.

Serien “Andlighet”

  1. Två föregångare
  2. Slaveri
  3. Icke-våld
  4. Kongo-Kinshasa
  5. Pingströrelsen
  6. Fanatism
  7. Folkbildning och mötesdemokrati
Liknande artiklar: