Backåkra. Foto Tobias Persson

Andlighet 4: Kongo-Kinshasa 1884-

”Endast den hand som stryker ut, kan skriva det rätta.”

Den här krönikan skulle handlat om Dag Hammarskjöld och hans religiösa testamente Vägmärken men kom, på grund av de senaste årens händelser, att handla om Kongo och dess många kopplingar till Sverige. Demokratiska republiken Kongo DRK (icke att förväxla med Demokratiska Folkrepubliken Korea DPRK) eller Kongo-Kinshasa, som det också kallas (för att särskilja det från grannlandet och den forna franska kolonin Kongo-Brazzaville. Något säkert många inte har koll på).

Vid en konferens 1884–85 tilldelades pyttelandet Belgien det väldiga landet Kongo. Men inte som koloni, utan som kung Leopold II:s personliga egendom. I sin jakt på naturtillgångar, främst elfenben och gummi, drog han igång ett av historiens värsta folkmord. Det beskrivs bland annat i ”Legenden om Tarzan” (från 2016, med Alexander Skarsgård). Kungen deltar inte, men väl hans officer Léon Rom. Belgarna framställs som brutala exploatörer, givetvis utan ett ord om att britterna (som Skarsgårds karaktär, John Clayton, tillhör) bedrev ett minst lika brutalt styre i sitt imperium.

Protesterna blev slutligen så massiva att belgiska staten tog ifrån Leopold Kongo, som blev självständigt 1960. Genast utbröt ett proxykrig mellan stormakterna, liknande det i dagens Syrien. Premiärministern Patrice Lumumba mördades och den mineralrika provinsen Katanga bröt sig ur. Sverige skickade soldater genom det relativt nybildade FN och hamnade för första gången på 140 år i strid. Insatsen är idag ganska okänd. Många återvände som vrak och upplevde sig inte få det stöd de behövde. Kunskaperna om PTSD var dåliga. De som lever, kämpar ännu för en upprättelse de anser sig ha rätt till.

Dag Hammarskjöld

Generalsekreteraren, den andre i ordningen, var svensk och hette Dag Hammarskjöld. En intellektuell och integritetsfull, men mystisk och svårfångad, akademiker och ämbetsman, likt vår nuvarande talman. Litteraturen (se nedan) består av två delar. Den första placerar honom på piedestal genom att räkna upp hans titlar: jurist, ekonom, statsråd, diplomat och nobelpristagare, samt ledamot i Turistföreningen och Akademin. Den andra puttar ner honom igen genom att snaska i hans privatliv. Hade han fru? Varför hade han ingen fru? Han var väl ändå inte, Gud förbjude, homosexuell?

Natten till den 18 september 1961 störtade den DC6:a Hammarskjöld färdades i nära Ndola i nuvarande Zambia. Allt tyder på att planet blev nedskjutet, men FN:s vilja är låg och ingen utredning har pekat ut någon särskild stormakt. Daniel Suhonen har skrivit radiopjäsen ”Rättegången” (https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1015369?programid=4453). Den kallar ”olyckan” ett mord och pekar ut flera västmakter eller legosoldater med västlig hjälp. Motivet skulle varit business. Kulhål pekar på att Hammarskjöld var död innan kraschen.

1965 tog Joseph-Desiré Mobutu makten i en militärkupp. Han bytte namn, både på Kongo till Zaire och sig själv till Mobutu Sese Seko. Han regerade länge och brutalt, hela tiden stödd av främst Belgien och USA. 1997 störtades Mobutu av Laurent Kabila, som blev president och senare mördad. Han efterträddes av sin son Joseph Kabila, som nyligen efterträddes av Félix Tshisekedi, men våldet fortsätter. 2010-12 var Margot Wallström FN:s representant kring sexuellt våld i väpnade konflikter i Kongo och lärde känna Dennis Mukwege.

Zaida Catalan

En annan svensk som jobbat och mördats i Kongo är människorättsexperten Zaida Catalán. Tillsammans med amerikanen Michael Sharp åkte hon till byn Bunkonde för att möta gerillan ”Kamuina Nsapu”. Men istället kidnappades och avrättades de. ”Uppdrag Granskning” har visat att experterna sannolikt lurades i en fälla och att tolkarna egentligen var agenter. Den kongolesiska regimen skyller förstås på gerillan. (https://www.svtplay.se/video/20179034/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-19-fn-och-morklaggningen).

Men mest upprörande är ”utredningen”, ledd av amerikanen Greg Starr med lång erfarenhet från FN. Avrättningarna filmades men några saker är fel, främst språket som orderna gavs på. FN har information om den kongolesiska regimens inblandning. Ändå skyller Starr dem på experterna själva, att de tog motorcyklar istället för beväpnad eskort och kallar dem ”cowboys”. Mönstret går igen. Businessen, tillgången på naturresurser (diamant, guld och mineraler) måste tryggas. Regimen får inte provoceras.

Dennis Mukwege

Den 10 december i fjol tog Dennis Mukwege (och Nadia Murad) emot Nobels fredspris för sitt arbete mot sexuellt våld i väpnade konflikter. Längst fram satt vännen Margot Wallström. Hans tal bestod av tre delar. I den första gav han exempel på offer från kliniken där han arbetar: en 18 månader flicka med skadad urinblåsa, slida och ändtarm från penetration av en vuxen. I den andra uppmanade han sitt folk att ena sig för att stoppa våldet. Den tredje delen är åter den mest upprörande (https://www.youtube.com/watch?v=IYOiqbjrZYQ).

Enligt Mukwege samlar en rapport mögel i en skrivbordslåda i New York, ett resultat av en grundlig utredning i Kongo. Den nämner 617 fall av krigsbrott och folkmord, men inte en enda förövare. Märkligt! Tredje utredningen som, likt morden på Kennedy och Palme, inte kommer fram till något. Enligt Mukwege är hans folk ett av världens fattigaste i ett av världens rikaste länder. Mineraler som guld, coltan och kobolt ingår i bilar och mobiler. Längst fram satt också fascistledaren och Norges finansminister, före detta partikamrat med Breivik, Siv Jensen och applåderade.

Västs relationer med Kongo fortsätter vara känsliga. Våren 2014 stod jag med två vänner på Kungliga Centralafrikanska Museet utanför Bryssel. På en vägg läste vi om ”något som hade kunnat bli ett folkmord”. Språkbruket påminner om Jan Eliasson, en annan FN-svensk jag beundrat men tappat respekten för. Han vägrade kalla folkmordet i Darfur för folkmord och backa Anders Kompass larm om övergrepp i Centralafrikanska republiken. Jag tänker på orden att ”stryka ut och skriva rätt”. Med sitt tjat om stadgan och Hammarskjöld drar Eliasson honom, som dog för FN, i smutsen.

Efter Hammarskjölds död fann man ett slags religiöst testamente kallat Vägmärken. Det är en mysticistisk förhandling med Gud och honom själv jag inte kan säga att jag förstår. Hammarskjöld lät också inreda meditationsrummet i FN-skrapan, fritt från religiösa symboler, men med ett stenblock och en fresk. Efter att ha tillhört Turistföreningen och Akademin, samt stått tomt i flera år är Backåkra åter öppet, sommarstället han aldrig hann använda (https://www.dhbackakra.se/sv-SE). Det ligger på Österlen och är väl värt ett besök.

Av Tobias Persson

Litteratur (allt används inte i krönikan)

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad

Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild

Dag Hammarskjöld – den förste moderne svensken av Mats Svegfors

Dag Hammarskjöld – att bära världen av Henrik Berggren

Serien ”Andlighet”

1. Två föregångare

2. Slaveri

3. Icke-våld

4. Kongo-Kinshasa

5. Pingströrelsen

6. Fanatism

7. Folkbildning och mötesdemokrati

Liknande artiklar: