en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Vår vän demokra-Tina
gillar orden de vackra och fina
hon är däst nu och mätt
för hon har fått rösträtt
märker inte när hon går på en mina.
Men efter alla åren
det prasslar och knakar i snåren
när mörka figurer
skumma filurer
vill tumma på grundvillkoren.
Grundläggande diktaten
är armslängds avstånd för staten
mot media och kultur… Läs mer “Demokra-Tina”
Vit snö överallt
orangea käppar
mellan väg och fält
markerar gränsen.
Tålamod eller utbrott
var går den gränsen?
Sorg eller glädje
en snyftning eller ett leende
den upplösta gränsen?
Liv eller död
ett andetag
markerar gränsen.
—Lena Staaf… Läs mer “Gränsen”
I påsarna under ögonen
finns hela hennes bohag
hennes svunna skönhet och behag
räkningarna utförsäkringarna
och vräkningarna.
Och hon försöker att hitta
en sovplats utan smitta
under tiden kan hon ta en slurk
av det sista från botten av en burk
Nu när hon försöker bottna
längs en väg som ej är skottad
funderar hon på om det … Läs mer “Sluttande plan”
När man inte kan sova
och tankarna löper gatlopp
då behöver man en katt
som spinnande lägger sig
nära hjärtat.
—Lena Staaf… Läs mer “Till ro”
Bullshit sa Barbara
hon var förvånad och besviken
och detsamma ansåg Hasse
om den svidande kritiken.
Kommunerna har fjäskat
men börjar nu bli less
på vad som hänt med pengarna
som gått till IES.
Den kommunala skolan
blev utarmad och tunn
kommunens skattekista
ingen outsinlig brunn.
Barbara har sålt del av koncernen
med vinst av historiska mått
som … Läs mer “Ett klipp för Barbara”
Första gången jag kom i kontakt med poesi möttes jag av en vägg. Jag begrep inte mycket av vad Tomas Tranströmer ville ha sagt med sina dikter, som alla fanns samlade i boken jag kommit över på biblioteket. Men till slut så lossnade något. Plötsligt frambringade dikterna känslor och tankar som jag tidigare aldrig bekantat mig med. Det … Läs mer “Bokrecension – Asociala dikter av Lena Staaf”
När dagen är slut
och elden brunnit ut
då viker jag ihop mina vingpennor
till en papperssvala
glider bort
ur medvetenheten
ser glödens sista bloss
som flammar upp
falnar
och försvinner.
Lena Staaf… Läs mer “Natt”
Bakfull bakåtsträvare tar bakvägen.
Bakslugt går han bakgatan baklänges för att undvika bakhåll.
Bakvikt med bakfickan full med bakelser.
Baktalad och bakbunden av bakdantare.
Odlar sin bakteriekultur på bakgården.
Får allt om bakfoten.
Åker på en bakstöt.
Får bakvärk, baksmälla och hemska baktankar.
Bakhalka på bakplåten.
Sparkar bakut och hamnar i bakvattnet.
Bakslag efter bakslag.
Lindrar bakruset med … Läs mer “Bakdörren som inte leder framåt”
I skogens rimfrost och dimma
blir jag inspirerad att rimma
skriva en dikt om mjukaste fukten
knaket av kvistar och mossiga lukten.
Isiga vinden mot kinden en pust
tar inte från mig min diktande lust
ser stenarnas väldiga kroppar
och grenarnas väta som droppar.
I skogen bland ståtliga tallar
går jag så belåtet och trallar
och stegen de … Läs mer “Rimmande”
Varför är vi så måna om vårt eftermäle
att inte bli gömda och glömda
som om våra liv varit meningslösa
Vi bygger monument
över våra livsgärningar
som andra ska snubbla över
Men våra liv består av snöflingor
som gjort nytta tills de smält
krukor som smulats till skärvor
Som fogas ihop till nya krukor
med tidigare okända mönster… Läs mer “Eftermäle”
Livet är smärtande och lärande
härligt och förfärande
ett snubblande och stukande
Ibland förödmjukande
Med våra kroppar
passerar vi dalar och toppar
och intill sista flåset
smörjer vi kråset.
Krafter vi förbrukar
vi äter och vi slukar
skrattar och njuter
ylar och tjuter.
Tar för oss av det timliga
vältrar oss i det sinnliga
yrvaket runt omkring oss … Läs mer “Överlevnad”
Jag tog bladet från munnen
för att läsa upp en dikt som jag skrivit
men munnen stod stum och förmågan försvann
inget blev som det borde ha blivit.
För bladen de fortsatte singla
men retfullt de seglade bort
och orden som stannat var fläckiga torra
och inte av användbar sort.
Jag hämtade andan och saktade ner
övergav ambitionen … Läs mer “Bladet”
När du försökte snyta ut
din ändlösa sorg
och pappret vägrade suga upp mer
och mina ord rullade bort ohörda
vände jag mig från dig
och flydde till böckerna
där det fanns tusen lösningar
i andra världar
som påminde om vår
med bara små avvikelser.
Jag vek hundöron
ivrigt gläfsande och snörvlande
på de bästa sidorna
vände sedan … Läs mer “Sidospår”
Nu hummar vi och tummar på humaniteten
den humanitära skyddsgrunden
som visserligen bara gäller för ett fåtal
vad spelar det för roll
vi vill minska dem till noll.
Vi är besatta av incitamenten
som gör folk benägna att inte komma hit
incitament är vårt nya sakrament
ett rättesnöre men ett snörliv för en del
det kan inte bli … Läs mer “Inhumana”
Tranemo kommun har egen kommunpoet, Jimmy Alm. Kommunpoeten har en ettårig kontraktsanställning och ska leverera en dikt i veckan som har anknytning till Tranemo kommun.
Tranemo kommuns hemsida:
“Under ett år kommer Jimmy Alm att arbeta som kommunpoet i Tranemo kommun. Allt som finns och händer i kommunen kommer att kunna bli dikt. Skrivkurser kommer att erbjudas och … Läs mer “Poeten i Tranemo”
Gående på stigen
mjuk efter regnet
omfamnande mina fötter
himlens droppar
dunstat efter solens sneglande
visar mig en leende guldreserv.
Min smärta och oro
hålls ihop av spindelväv
jag samlar mina förhoppningar
tunna som löv
känner lycka
av att ännu vara vid liv.
—Lena Staaf… Läs mer “Vara vid liv”
Impad av Ipad den nya tekniken
som ändå ibland har gjort mig besviken
som nästan ser ut att konspirera
och sätta igång (vid fel tillfälle) att uppdatera.
något som gjort mig bedrövad och less
är det som man kallar för datastress.
Men på skärmen kan man förhandla
och på smidigast sätt sina ord behandla
skapa och sudda och … Läs mer “Skärmytsling”
Jag räknar mina fräknar
ser hur de långsamt bleknar
när solen slutat nudda
och tiden sakta suddar
de minnen som hör sommarhettan till.
Jag räknar alla dagarna
när solen blir allt svagare
då hösten avancerar
och färgprakten briljerar
det går att älska hösten om man vill.
Lena Staaf… Läs mer “Höst”
Högt ovanför mitt huvud
svävar mitt överjag
retas med solstrålarna
och boxas lekfullt med molnen.
Mitt samvete
som förmörkar luften
som håller fram sitt bete
för min inre fisk att hugga på.
Ruelse i vassruggen
känner mig ruggig
men jag klipper med stjärtfenan
och rullar med mina oförstående fiskögon.
Jag har inget till övers för … Läs mer “Överjaget”
Vilket malande
en envis mal
som tuggar sig igenom samtalet
en mal med mål i munnen
mundiarré.
Kommer aldrig fram till målet
älskar sin röst
men den rösten är inte till någon tröst
borde stänga igen och öppna öronen
vädra ut.
Andra har också något att säga
gapa och svälj
det smakar beskt i början
men sedan ger … Läs mer “Malande”
Vi leker att du är min syster
och att dina kusiner är små får som skuttar
vi leker att lervattnet är klart som kristall
och att pinnen är ett knaprigt kycklingben
vi leker att vi är soldater
och att käpparna är våra gevär
som ska skydda lägret och hindra oss från att fly
Vi leker att jag är … Läs mer “Vi leker”
Jag stryker över dunig hjässa
och klappar liten blöjbak med min hand
och kroppen svarar genast med små minnen
ifrån en annan tid och andra band.
Så är det när jag håller nu mitt barnbarn
så ödmjukt och försiktigt i min famn.
—Lena Staaf… Läs mer “Dikt: Kroppsminne”
Tjuven var ändå snäll
men han blev skjuten när han flydde
ramlade i mossan
barnet bedrövat vid hans sida
blodet vällde ut
jag var otröstlig.
Det är inte på riktigt
det är bara lingonsylt
sa min mamma
det är en film
jag var bara fem år
och kanske förstod.
På teve bombar och skjuter de
och på dataspelen… Läs mer “Overkligheten”
I mörkret är alla katter grå
i tassemarkerna tassar man ändå
gråzoner bland alla begrepp
där det är svårt att hitta rätt
vad betyder orden
vad är det vi vill förklara
när vi väljer ett speciellt uttryck bara
som till exempel rasism
när det inte finns några raser
men om ordet är fel
hur beskriver man fasor
för … Läs mer “Gråzon”
Nu på semesterns sista vecka
är det svårt att få tiden
att riktigt räcka
allt vi ville uppleva, se och höra
allt vi ville göra
allt där vi ville satsa vårt krut
men nu är det skönt
att det har tagit slur
så vi kan vända tillbaka
till jobbet
och äntligen pusta ut.
—Lena Staaf… Läs mer “SLUT OCH BÖRJAN”
Tankarna kryper på ludna ben,
mellan golv och tak
Solen passerar fönstret,
likt tåget passerar järnvägsbanken
Uppslukad av väggar,
är solen onåbar
En timme är kort
Ett dygn är kort
Och solen förblir,
onåbar
—Linus Bouvin… Läs mer “Dikt – Uppslukad av väggar”
Nu vill jag varna dig som vill ha kärlekslek
för det är mycket mer än hångel, kyssar, kram och smek
det är att inse att nu inget längre blir som förr
när du har öppnat upp ditt inres hårt förslutna dörr.
Du lämnar ut din sårbarhet och lägger den på fat
att kanske glufsas i av nån som … Läs mer “Varning för kärleken”
Vad gör man när man inte kan sova
när barnet har rest bort med sin pappa
och ens mamma kanske ska dö
nätfönstret håller myggorna borta
men alla nattljuden
knakandet, gnällandet, vinandet.
Och så kommer det
skriket
tjutet
avgrundsvrålet
någon som kämpar för sitt liv
inte katterna
de ligger spinnande vid fotänden
men klipper lite med öronen
medan … Läs mer “Skriket”
I finansvärlden skapas pengar av pengar
värper och förökas
sägs sippra ner
men det som sipprar är mest svetten
på cykelbuden födgenierna i Foodora
och pannorna bakom visiren i vården.
Kommunerna har kreativa budgetar
fler barn och äldre
ska dela på mindre pengar
man ska hålla igen
när pengar finns på annat håll
det fula ordet besparingar
får … Läs mer “Pengar”
Jag bara varnar er för mig
jag är en fläck såpa som ni halkar på
när ni ska försöka greppa mig
jag är ingen spröd poet utan en valkyria
en finne i röven
en pissmyra under kragen
en elefant i rummet
som fäktar vildsint med min snabel
Men om sanningen ska fram
så är jag också en mjukslipad … Läs mer “Dikt: Elefantstenen”
