Tag: dikt

Munnen öppnades,
flamingon var en skarv

Besviket vände han,
på klacken

och gick hemåt,
med slokade öron.… Läs mer “Misstolkning”

När du log så brett att du avslöjade att du spanat in mig i smyg, förstod jag att jag i dig skulle investera. Jag fick dina läppar att skratta. Med mina öron smekte jag dina ömma bekymmer. När jag tvättade din dammiga dag med mina ögon, gav du mig dina. Men nu ligger dina läppar raka, och dina … Läs mer “Hjärtats skyttegrav”

Ett häftigt ryck,
och bordsbenet är borta.

Plötsligt får jag äta min yoghurt,
direkt från bordet.

Inte nog med det:

Små regndroppar sticker mig,
retsamt över hjässa och rygg

och fnissar medan jag,
slickar i mig min egen förnedring.

Halvvägs igenom min måltid,
inser jag att det är oktober,
och att hösten bara börjat.

Men höstregnet späs inte … Läs mer “Dikt: Järnvilja”

Med sitt högra öga ser Han dörren till garderoben
som håller på att sprängas loss från sin ram

Den av åren byggda stapeln har nu börjat bågna
och trycker sig skoningslöst rakt in i rummet,
ut från sin gömma

Ifall fåglar befunnit sig i rummet
skulle dom flugit dit drömmar och
illusioner vanligen flyr

Men Han vet att … Läs mer “Nalkande flodvåg”

Horisontens herde,
ej synas till
utan käpp och budord
mina fötter står still

Fastkörd på en åker,
men också på ett hav,
står jag och väntar
på den stig han mig gav

Och nu när jag står
i mitt dike kvar,
vet jag att min herde,
någon annan bar

Med tiden som enda sällskap,
jag står bakom min … Läs mer “Den försvunna herden”

En välbekant droppe,

faller på min näsa.

Smaken av den får mina hälar,

att liksom resa sig av sig själva.

Plötsligt står inte en väntplats,

utan ett färdmedel framför mig!

Mina vänner har klivit upp ur sina hålor,

och står nu runtom mig med tänderna blottade.

Mina prestationer och förmågor glittrar på plakaten,

som … Läs mer “Dikt: När det vänder”

Med kuvad nacke speglar sig,
tiggaren i den kalla asfalten.

Han tycks först nu höra dom bistra viskningarna,
han förstår dom nordliga vindarnas språk.

Var dag letar sig något förbi hjärnans vindrutetorkare.

Fläckar som blir till tillfälliga,
eller permanenta levnadsmärken.

Vindarna susar runt om mig när,
jag går hem med min matkasse.

Fläcken på min panna,
gör inte … Läs mer “Levnadsmärken”

På andra sidan linan,
dinglar en förtvivlad röst.

Ägaren vet vart han landar,
när det sista fingret släppt taget.

Ikväll spelar han,
på livets skuggsida

ihop med dem som,
bär stenar i sina bröst

bland dem som fått,
sina stödhjul kvaddade.

De står på denna scen,
kväll efter kväll

med sina handflator
fastgjutna i scengolvet.

I sina krökta … Läs mer “Fritt fall”

Låt mig åtminstone,
få titta in i ditt rum,

jag vill se hur
det är möblerat.

Oftast byter vi endast
blickar i korridoren.

Nervöst flackande med
ögon och handlingsförmåga.

Nu vill jag att du öppnar
din dörr på vid gavel,

och släpper ut det spöke
som i dina tapeter bor.

Snälla, inse att också din granne
har en … Läs mer “Öppna din dörr”

Var det detta

du såg framför dig, mor

när du strök dina fingrar

genom bebisens stripor till hår?

Var det detta du önskade

efter att ha tryckt i honom

puré och potatis

i år efter år?

Är du ledsen,

är du förbannad

över att han aldrig frågar

hur du har det

och hur du mår?

 … Läs mer “Var det detta du önskade?”

Säg, hur är det fatt med Schrödingers katt?

Har han fått fnatt

eller blev det go’natt?

Ingen vet, nej – ingen vet

i all denna relativitet

där går vi alla bet

Och vad ska vi göra med all denna evighet

ingen vet, nej ingen vet

vi är bara fotnötter i evighetens historia

så det är dags att plocka … Läs mer “Dikt av Peter Danngren: Schrödingers katt”