Omkring 22 000 miljarder kronor uppgick världens sammanlagda militära utgifter till förra året. Summan kan jämföras med Sveriges bruttonationalprodukt, som förra året var 5 926 miljarder. De militära utgifterna i världen var alltså nästan fyra gånger större än värdet på all bokförd produktion i Sverige under året.
Enligt de senaste uppgifterna från SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) fördelade sig de militära utgifterna, bland staterna som låg högst, på följande sätt:
Land | Miljarder kronor | Relativ förändring fr. 2021 |
---|---|---|
USA | 8 770 | +0,7% |
Kina | 2 920 | +4,2% |
Ryssland | 864 | +4,2% |
Indien | 814 | +6% |
Saudiarabien | 750 | +16% |
Storbritannien | 685 | +3,7% |
Tyskland | 558 | +2,3% |
Frankrike | 536 | +0,6% |
Sydkorea | 464 | -2,5% |
Japan | 460 | +5,9% |
Som synes står USA:s militära utgifter i en klass för sig, och utgör 40 procent av världens totala militärutgifter.
USA militärutgifter uppgår till närmare en och halv gång den svenska bruttonationalprodukten.
Det är också så att USA är den överlägset största exportören av vapen. USA:s vapenexport ökade förra året med nära 50 procent och uppgick till hela 2 000 miljarder kronor!
Värt att notera är även att de sammanlagda militärutgifterna för de tre kärnvapenbestyckade NATO-staterna USA, Storbritannien och Frankrike, plus NATO-medlemmen Tyskland, uppgår till i det närmaste 11 000 miljarder kronor. Med andra ord hälften av världens totala militära utgifter.
Det så kallade militärindustriella komplexen i USA började uppmärksammas redan under 1950-talet. Detta nätverk av makthavare inom militärapparaten, ekonomin och politiken uppfattades som ett hot mot demokratiska institutioners ställning och som en kraft som främjade krigiska alternativ.
Idag har USA:s militärindustriella komplex vuxit samman med sina motsvarigheter i Västeuropa. Detta gäller också i högsta grad den svenska militären, de svenska vapenkapitalisterna och det ledande skiktet av svenska politiker.
I Sverige förordar idag samtliga riksdagspartiers ledningar att NATO:s direktiv för upprustnings ska följas. Direktivet innebär att Sveriges militära utgifter så snabbt som möjligt skall upp till åtminstone två procent av BNP. Nivån 135 miljarder om året verkar vara den som man nu siktat in sig på.
Vidare har ledningarna för de två partier som formellt motsatt sig NATO-anslutning hävdat att man inte kommer att verka mot NATO-medlemskapet när det väl är ett faktum.
Till det utvidgade militärindustriella komplexet kan idag också räknas inte bara staternas säkerhetstjänster (i Sverige den militära underrättelsetjänsten och SÄPO) utan även lejonparten av opinionsbildarna inom mediesektorn. Vi har fått ett mäktigt militaristiskt nätverk, vars makt alla krafter som står för förnuft, humanitet och demokrati måste ena sig för att bryta.
Vad gäller “multinationaliseringen” av ägandet, avsättningen och teknikberoendet inom vapenindustrin, har resultatet bland annat blivit att allt tal om en inhemsk svensk vapenproduktion som bas för en neutralitetspolitik förlorat varje uns av verklighetsförankring. Reell alliansfrihet är inte heller möjlig med mindre än att den existerande militära apparaten, till 99 procent befolkad av NATO-frälsta officerare, avskaffas. Likaså måste all import och export av militära vapen bringas att upphöra.
Inte en soldat, inte ett gevär, inte en krona till NATO-militären! Denna inriktning måste bli vägledande för varje verklighetsförankrad fredsrörelse!
Självklart måste en fredsrörelse med utsikter till framgång organiseras också internationellt. På internationalistisk grund måste vi – tillsammans med våra vänner i Storbritannien, Frankrike, Ryssland, USA, Finland, Kina och hela världen – konfrontera militarismen.
En gigantisk uppgift? Javisst! Men den enda realistiska vägen i kampen för att möta det gigantiska hotet som militarismen utgör. Endast genom organisering underifrån, och på den internationalistiska solidaritetens och militanta pacifismens grund, kan förnuftet, humaniteten och demokratin gå segrande ur den konfrontation som förestår.