Två mål av Mohamed Buya Turay när anrika Tunavallen för första gången på över 50 år fick uppleva allsvensk herrfotboll. Och två gånger hade AFC Eskilstuna ledningen i sin första allsvenska hemmamatch. Och ändå inte kunna stänga matchen.
Nej, två ledningsmål räckte ändå inte till seger mot Örebro. AFC fick nöja sig med en poäng och det torde kännas lite beskt. För sett till målchanser, och en hel del av spelet också, var AFC alls inga blyga nykomlingar utan dominerade långa stunder.
Och när Buya Turay bara tio minuter före slutet vann en duell med en omständlig Örebroförsvarare och utan bekymmer sedan också rundade målvakten Oskar Jansson och rullade in bollen trodde nog nästan alla de 4 611 i solskenet på Tunavallen att saken var klar. Men på tilläggstid kunde Örebro kvittera.
Det har förstås inte undgått en utböling som denne skribent att ”övertagsaffären” i Eskilstuna inte uppskattas av alla stadens fotbollssupportrar. Och att det tar tid att få dagens fotbollskultur att blossa upp här förstår man ju enkelt när det inte ens gick att få ihop tillräckligt med supportrar för en resa upp till premiärmatchen i Sundsvall. Och i går var väl AFC-klacken ungefär lika ansenlig som antalet orangeklädda spelare på planen.
Men på läktaren var stämningen hög. Rent av upphetsad, och med alla klassiska okvädingsord, när en del domslut gick hemmafavoriterna emot. Inte lika många var missnöjda när Örebro i andra halvlek berövades en solklar straff sedan den oberäknelige Michael Junior Omoh, som gång på gång fick AFC-försvaret att se vilset och amatörmässigt ut, gjort ännu ett sologenombrott.
När kommer domarens kompensationsstraff till Örebro, var förstås en tanke svår att släppa för nagelbitaren på läktaren. Någon sådan blev det dock inte. Men kanske kom kompensationen när Örebro på tilläggstid forcerade för kvittering och domaren avstod från att blåsa av när AFC:s Alexander Michel blivit liggande huvudskadad. Örebro kunde fortsätta att storma fram och efter att bollen åkt omkring lite biljardartat hamnade den hos Kennedy Igbooananaike. Kvittering och nog gick besvikelsen nästan att ta på … både bland AFC-spelarna och hos publiken.
En poäng … som kunde ha varit tre. Men som kanske visar att AFC inte behöver känna sig som någon sparv i den allsvenska tranedansen. Det kan nog fler lag än Örebro få erfara. Efter den mediokra insatsen uppe i Sundsvall visade man nu både tempo och fantasi, synd att man inte hittade målet oftare. Att det var tidigare AFC-aren Filip Rogic som satte Örebros första kvittering kanske också känns lite beskt.
Men nu är allsvensk herrfotboll tillbaka på Tunavallen. Om än ”inköpt”, som det anstår dagens kommersiella värld. Är det månne det som avses med reklamskylten ”Eskilstuna gör idrottsrevolution!”?
Lite skönhetsfläckar i organisationen kanske. Ett gott råd inför kommande hemmamatcher; köp biljetten i förväg. Kön till biljettluckan kändes som att se målarfärg torka och ibland undrade man om någon valt att förlägga försäljningen av hemmanet till biljettluckan. Kortläsarna verkade kort och gott inte ha vaknat.
Och nog bör väl ett programblad värt namnet unna sig att upplysa om vad tränarna för de båda lagen heter? Eller vad den så ofta förhånade domaren heter?
Men annars; kulan i luften igen för herrarnas del på klassisk mark.
Björn Erik Rosin
