Dagen socialistiska och genuint röd-gröna vänster har all anledning att med stort allvar studera Rosa Luxemburgs verk och gärning. Hennes försvar av marxismen och socialdemokratins väsen, hennes strid mot militarism och krig och hennes förening av djup humanism med ett värnande om naturen och respekt för allt levande, är förvisso lika centralt idag som under den tid då Rosa Luxemburg verkade inom arbetarrörelsen.
eFOLKET kommer därför med anledning av hundraårsdagen av det brutala mordet på henne att under januari publicera en serie artiklar om hennes liv, verk och strider. En avsikt bakom detta är att stimulera till studier av denna centralgestalt. Vi står idag inför gigantiska utmaningar. Socialism eller barbari är, som Rosa Luxemburg framhöll, alternativen. För att undvika barbariet och katastrofer för mänskligheten kommande generationer måste vi med tillit organisera och kämpa. I denna nödvändiga strid är och förblir Rosa Luxemburg en ovärderlig vägvisare.
Läs övriga delar i artikelserien: del 2, del 3, del 4, del 5.
Den borgerliga staten såväl som borgarklassens makt och herravälde koncentreras i militarismen! Liksom socialdemokratin är det enda politiska parti som principiellt bekämpar militarismen, så tillhör omvänt också det principiella bekämpandet av militarismen socialdemokratins själva väsen. Att överge kampen mot militarismen skulle i praktiken helt enkelt leda till övergivandet av kampen mot den existerande samhällsordningen.
Rosa Luxemburg
Citerat ur en artikel i Leipziger Volkzeitung, 1899
Natten mellan den 15 och 16 januari 1919 mördades i Berlin socialisten och fredskämpen Rosa Luxemburg. Hundra år har förflutit sedan mordet. Årsdagen kommer att uppmärksammas stort; i Berlin och världen över.
Uppmärksamheten har sin grund i att det Rosa Luxemburg stod och stred för idag fortfarande har samma aktualitet som för hundra år sedan. Hennes tankar, skrifter och gärningar kan vara ledstjärnor för alla dem som i det tjugoförsta århundradet kämpar för fred, social jämlikhet, internationell solidaritet och en anständig värld för mänsklighetens kommande generationer.
Rosalie Luksenburg – redan i tonåren skulle hon ändra stavningen av namnet – föddes den 5 mars 1871, i staden Zamosc belägen i sydöstra Polen, och nära gränsen till Ukraina. Samma månad, mars 1871, skapade Paris arbetare världens första socialistiska republik: Pariskommunen. Kommunen dränktes i blod tre månader senare. Närmare 20 000 av stadens arbetare mördades i en rasande hämndorgie. Eugène Pottier tillhörde dem som lyckades undkomma exekutionsplutonerna. Han skrev – gömd i en källare och samtidigt som avrättningarna pågick i stadens parker och gränder – texten till hymnen Internationalen.
En hel arbetarvärld skulle ta till sig denna hymn som sin egna och gemensamma. Och livet igenom var för Rosa Luxemburg varje stavelse i Pottiers hymn en uppfordran som anger den nödvändiga färdriktningen för arbetarrörelsen, nationellt och internationellt. Hennes mest centrala övertygelse livet igenom var att arbetarklassens sammanslutning över nationsgränserna i en International måste byggas så stark att den skulle kunna motstå de härskande klassernas krigspolitik och försök till splittring av arbetarklassen genom nationalistisk propaganda. Dessutom att den aktiv och solidariskt skulle kunna ge medlemspartierna stöd i kampen för att störta det gamla klassamhället.
Som gymnasist ansluter sig Rosa Luxemburg till det polska socialistiska partiet Proletariat. 1889 tar hon sig illegalt till Schweiz och inleder studier vid universitetet i Zürich. I Zürich verkar hon politiskt tillsammans med polska, litauiska och ryska socialister. 1898, efter att ha doktorerat i nationalekonomi, flyttar hon till Berlin. Detta möjliggörs genom ett skenäktenskap med en tysk socialdemokrat, 25-årige Gustav Lübeck. 1898 blir hon också medlem SPD, det tyska socialdemokratiska partiet. Partiet som av socialdemokrater i andra länder allmänt, på grund av sin starka organisation och och den förmodade rollen som förvaltare av det ideologiska arvet efter Karl Marx, betraktas som ett föredöme och den Socialistiska Internationalen centrum. Redan under sitt första år som medlem kliver Rosa Luxemburg fram i frontlinjen i den interna debatten i det tyska partiet. Samtidigt fortsätter hon som medlem av den högsta ledningen inom det socialdemokratiska partiet i Polen. Hennes verksamhetsbas blir journalistiken och som mötestalare och uppskattad folkbildare.
Sitt medlemskapet i SPD skulle Rosa upprätthålla ända fram till några veckor innan hon i januari 1919 mördades av kontrarevolutionen. Det definitiva brottet med partiets inriktning gick i praktiken tillbaks till augusti 1914, då ledningen för partiet och riksdagsgruppens majoritet vid Första världskrigets utbrott slöt upp bakom kejsarens och den tyska borgerlighetens krigspolitik. Augusti 1914 innebar också att Internationalen föll samman, då de flesta nationella partiledningarna följde det tyska exemplet. För Rosa Luxemburg var den centrala uppgiften från och med då att återskapa en International trogen det som hon i det inledande citatet från 1899 benämner socialdemokratins sanna väsen.
Fortsättning i del 2…
