Artikeln har tidigare (16/2) varit publicerad som ledare i tidningen Internationalen.
*****
* Förtryckta av fyra regimer
* Drabbade av jordbävningen
* Offrade i politiskt spel
Jordbävningskatastrofen i sydöstra Turkiet och nordvästra Syrien har skapat en mänsklig katastrof av närmast ofattbara proportioner. Området som berörs är till stora delar bebott av kurder och därmed tillfogas det kurdiska folket en ytterligare dimension av lidande. Området har under lång tid varit scenen för regimernas attacker mot och trakasserier av den kurdiska befolkningen.
Den syriska regimen har under decennier förvägrat kurderna deras nationella och demokratiska rättigheter men har tvingats att se dem upprätta sitt befriade område, Rojava, i norra Syrien. Den turkiska regeringen har bedrivit sin terror mot kurderna under lång tid och sedan 80-talet med ständiga militära attacker. Den turkiska regeringen har också utökat sin terrorkrigföring till norra Syrien där kurderna i Rojava attackerats. Man har ockuperat en del av norra Syrien som gränsar mot Turkiet.
Under Saddam Husseins tid vid makten i Irak var kurderna ständigt under attack. Vi glömmer inte gasattacken mot den kurdiska staden Halabja. Efter Saddams Husseins fall upprättades ett kurdiskt styre i denna del av Irak.
Men tragiskt nog har de borgerliga kurdiska partierna som regerar där i flera fall lierat sig med de turkiska styrkor som gått över gränsen till Irak för att bekämpa de turkiska kurdernas PKK som har sina baser i bergen i Irakiska Kurdistan. I Iran är kurderna hårt ansatta av den islamistiska regimen, som just nu slår ner de folkliga protesterna i landet.
De syriska kurderna organiserade i partiet PYD och dess miliser var helt avgörande i kampen mot terrorsekten IS. Även PKK deltog i den kampen. Världen tvingades att erkänna deras roll. Den svenska regeringen upprättade relationer med det PYD-styrda Rojava och en del hjälp kanaliserades.
Men inför Erdoğans trilskande angående det svenska medlemskapet i NATO har regeringen avbrutit alla kontakter med kurderna i Syrien.
Som en historiens ironi har dokumentärfilmen Touching Freedom, om kurdernas roll i kampen mot IS, i dagarna premiär på svenska biografer. Regissör är den Malmöbaserade i Libanon födda Manal Masri. Bilderna är från Rojavastaden Kobane och skildrar hur “Islamska Staten” attackerar staden och hur kurdernas gör motstånd. Manal Masri uttryckte i en radiointervju förra veckan att hon tycker att det är märkligt hur snabbt kurdernas insats nu förpassas till glömskan och att de återigen stämplas som terrorister.
Man skulle önska att samtliga svenska regeringsledamöter skulle kunna tvingas att se filmen. Inte för att vi ska ha några illusioner om att de skulle ändra sina beslut. Deras politik är djupt förankrad i klassintresse. Den härskande klassens akut prioriterade mål är nu NATO-medlemskap. Och därmed allians med Erdoğan-regimen. Men de kunde kanske fås att känna personlig skam.
Den Erdoğan som de nu vill hjälpa med att bekämpa kurdiska frihetsanhängare även på svenskt territorium lyfte inte ett finger när IS attackerade Kobane. Staden är inom synavstånd från turkiska gränsen. Jo, han lyfte nog ett finger. Han stängde gränsen så att turkiska kurder inte skulle kunna bistå Kobane. Denne despot vill svenska regeringen nu liera sig med.
Slutligen kan det noteras att PKK:s ordförande Cemil Bayik har gett order om att alla PKK:s militära operationer i Turkiet ställs in så att alla krafter kan ägnas åt att bistå jordbävningsoffren. Endast om turkisk militär attackerar ska PKK agera i självförsvar. Hur många tror att Erdoğan kommer att ge motsvarande order?
