Alex Fuentes artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
Först var USA:s Antony Blinken försiktigt, han “kände oro” över valprocessen i Venezuela. Det var koden till högerns diaspora och högerregeringar i Latinamerika skyndade sig att utropa den trötta högermannen Edmundo Gonzalez, som vinnare. Bland de regeringar som snabbade sig att tala om valfusk fanns Perus regering, som sitter vid makten efter en militärkupp 2022 mot en folkvald president, och Argentinas där ultrahögerns Javier Milei inte gjort annat än att nedmontera demokratiska rättigheter i sitt eget land.
Högern i Venezuela hävdade innan valet 28 juli att just högern skulle vinna varför den sedan påstod sig ha vunnit. Men i verkligheten utsågs valmyndigheten Nicolás Maduro till vinnare. Att de flesta presidentkandidaterna innan valet förband sig skriftligt att respektera Nationella Valrådets resultat, även vid ett nederlag, är något som högern inte vill kännas vid. Edmundo Gonzalez som var högerns presidentkandidat vägrade att skriva under “Avtal om erkännande av presidentvalsresultat”. Redan då klargjorde högern att spelreglerna inte passade dem. Men varför delta i val då?
Nej, USA:s och högerns saga om högerns valseger är en efterhandskonstruktion.
När USA hade sagt sitt, uppträdde högerkören offentligt. Sedan ändrade sig USA, de försiktiga tongångarna lämnades åt sidan och Vita huset ifrågasatte att valmyndigheten hade utsett Maduro till vinnare i presidentvalet. I stället utropade USA (!) Edmundo Gonzales till segrare.
Sedan ansåg USA att ett smartare drag var att låta Brasilien, Colombia och Mexiko medla mellan högern och den sittande regeringen. Dessa länders regeringschefer strävar efter att undvika en oönskad våldsam händelseutveckling medan USA:s eget motiv var att vinna tid. USA vill egentligen att medlingen ska leda till en “övergångsregering” så att högern kommer åt regeringsmakten. Panamas högerextrema regering har erbjudit Maduro “asyl”, men Venezuelas svar var far och flyg. Högerkrafterna dansar efter kapellmästaren USA som inte utesluter djärvare interventionsmanövrar.
Huvudkravet från högern är att valmyndigheterna ska lämna ut samtliga listors valresultat så fort som möjligt, annars är det fusk, ropar man i kör. Venezuelas regering hävdade tidigt att valmyndighetens digitaliserade system hade hackats från Nordmakedonien, med CIA:s inblandning, något som högern genast avfärdade som falskt. Det har dock inte hindrat samma höger att klaga på påstådda ryska hackare när det gäller EU-valet eller andra val i Europa och presidentval i USA. Högern förklarade tydligt att den inte skulle erkänna resultatet som valmyndigheten skulle utfärda efter valet, utan snarare sina egna protokoll.
För att ersätta myndighetens officiella resultat registrerade Venezuelas höger den 27 juli, dagen innan valet, en webbplats i Storbritannien för att publicera sina egna resultat. Dagen efter ifrågasatte González om valmyndigheten skulle förmå att publicera resultaten. Kände han redan till en förestående cyberattack som skulle börja några timmar senare?
Till saken hör att valmyndigheten i Venezuela har 30 dagar på sig för att bryta ner och offentliggöra samtliga valsedlars resultat. Högern hävdar att “chavismen” vill köpa tid för att förfalska uppgifterna, men många experter förklarar att lokala valresultat är svåra att förfalska.
Det venezuelanska valsystemet är enligt experter, t ex journalisten och experten på valfusk Eugenio Martínez som intervjuats av den spanska tidningen El País, ett säkert system.
Även Griselda Colina, chef för “Global observatory of communication and democracy” säger till samma tidning att det automatiserade systemet är ”robust”, ”bomsäkert” och tillåtit flera partier vinna val. Systemet består av fyra faser: registrering i röstlängden, elektronisk omröstning, utdrag av röstsedel och väljarens fingeravtryck. Allt detta måste sammanfalla. Sammanställningen, om den följs steg för steg, utesluter fallgropar.
När det gäller tillförlitlighet och teknik överträffar dessa andra i länder i Latinamerika som t ex Brasilien. Biometrisk identifiering av väljare tillämpas, men valmyndigheten får inte veta hur varje person röstat genom att separera medborgardata.
När det är klart printas ett pappersintyg ut som väljaren verifierar och lägger in i en valurna. I slutet av dagen printar man först ut en rapport med resultatet – inför valvittnen – och sedan skickar man uppgifterna via telefon eller satellit till datorcentralen. Om något går fel finns det som präntats på papper.
Resultatet som återspeglas där går inte att manipulera, det är inte möjligt. Det säger Emilio Hernández, expert på datavetenskap vid University of Southampton i England till den latinamerikanska kanalen TeleSur.
Enligt honom uppfyller systemet ”målet att tillhandahålla en korrekt och snabb rösträkning; det garanterar också integritet i mycket hög grad och förhindrar identitetsstöld”.
Högerns presidentkandidat González dök inte heller upp den 7 augusti inför den rättsliga kallelsen från Högsta Domstolen, då det var högerns tur att visa upp sina egna uppgifter om valresultatet.
Högern fick möjligheten att ta fram protokollen som visade deras resultat inför valkammaren i den högsta författningsdomstolen.
Men enligt domstolen visade högern inga granskningsprotokoll över röstningsvittnen, inga listor över vittnen. Man deltog inte heller i överföringen och redovisade inte hur de skyddade sitt valmaterial.
Det är obegripligt att de som säger sig ha ett sådant protokoll inte lämnar in det till Högsta Domstolen.
Vid USA:s kan det som bekant uppstå problem med att utropa någon segrare direkt efter ett presidentval. Det kan ta flera veckor, ja månader, innan man slår fast ett definitivt slutresultat, och då ropar inga utländska regeringar på att det är valfusk.
År 2000, i valet mellan Al Gore och George Bush, blev det en utdragen röstsammanräkning. Valet ägde rum den 7 november och valresultatet kom ut först den 7 december, efter ett domstolsbeslut. Bush valdes till president fast, han hade fått färre röster än Al Gore.
I presidentvalet 2016 ledde Hillary Clinton stort i opinionsmätningarna, men det var Donald Trump som korades (han hade fått flest röster i ”rätt” delstat). Att Clinton dessutom fick 3 miljoner röster fler än Donald Trump spelade ingen som helst roll. En hyllning till demokratin? När Biden vann presidentvalet över Trump 2020 vägrade denne senare att erkänna sig besegrad vilket ledde till att Capitolium stormades av extremhögern.
2022 utropade valmyndigheterna i Brasilien Ignacio Lula da Silva som vinnare i presidentvalet. Visade Lula någonsin de protokoll som Bolsonaro och USA:s Steve Bannon krävde? Nej, sådana protokoll finns inte i Brasilien; det finns inga papperskvitton som bekräftar de valresultat som röstmaskinerna producerar och det kan leda till brist på transparens om man inte kan jämföra det elektroniska resultatet med valsedlarna. Estland använder ett sådant elektroniskt valsystem och flera andra länder sneglar på det estniska systemet, enligt Fackförbundet ST:s tidning Publikt.
I Venezuelas fall vill både Washington och den internationella högern, liksom dess kontrollerade media, ha en “omedelbar lösning” och tar sig därför rätten att ifrågasätta Venezuelas Högsta Domstol, Nationella Valråd och sittande regerings verkställande makt. Man föreslår snabbt en “amnesti” för Maduro och hans närmaste krets under förutsättningen att Maduros regering går med på att högern vann.
Vid det här laget torde följande vara kristallklart:
USA:s agerande handlar intet om någon “omsorg om demokrati”, utan om att komma åt Venezuelas olja. Venezuela är det enda landet i Latinamerika där grundläggande resurser som olja, guld, gas och järn osv. inte kontrolleras av USA.
Det vill demokraterna och republikanerna ändra på. Efter att Trump tvingades lämna Vita huset tyckte Trump att Venezuela var på väg att kollapsa och att USA skulle ha tagit Venezuelas olja, men andra sabbade allt, med “andra” menar han Biden och Harris. Det är den demokrati som USA och extremhögern vill nå när man hävdar att det förekom valfusk den 28 juli. Listan på folkvalda demokratiska regeringar som störtats av USA påminner oss vad demagogin om “demokrati” handlar om.
I Venezuela kommer nya allmänna val att utlysas den 25 augusti för att välja 335 kommunala och 23 regionala styren. Det blir den 32:a valprocessen på 25 år i “chavismens” regi. Om högern inte deltar i dessa val kommer den att försvagas ännu mer politiskt och “chavismens” hegemoni kommer att göra sig gällande över hela landet. Om högern deltar innebär det ett erkännande av resultatet den 28 juli eftersom det är den omvalde Maduro som utlyser dessa val.
Är det venezuelanska valsystemet tillförlitligt? Varje gång högeroppositionen vunnit ett val har det erkänts omedelbart. Vid ett flertal tillfällen har högern segrat i lokala val; 2021 vann högern 123 av de totalt 335 borgmästarposterna; i andra fall vann högern guvernörsvalen i några av de mest folkrika och ekonomiskt viktiga städerna i landet. 2006 lanserade president Chávez ett konstitutionellt reformprojekt som besegrades i en folkomröstning med en knapp majoritet: både valmyndigheten och presidenten erkände det. 2015 vann högern majoriteten i nationalförsamlingen och segern erkändes, även om det senare ledde till att högern utsåg en egen ”interimistisk president” som med hjälp av USA och EU stal de flesta av Venezuelas tillgångar utomlands.
Ett fuskande valsystem skulle aldrig ha ha lett till dessa valresultat och en diktatorisk regering skulle knappast ha erkänt dem. Venezuelas Högsta Domstol har offentligt tillkännagivit att valmyndighetens beslut är “slutgiltigt”.
Den politiska krisen är emellertid olöst och det är fortfarande oklart hur man ska kunna ta ta sig ur den. Varken den proimperialistiska högerns eller Maduroregeringens lösningar gagnar det arbetande folket och därför behövs ett alternativ.
Brasilien och Colombia kom fram till att Maduroregeringen borde kalla till nyval men Mexiko vägrade eftersom det tolkas av presidenten Obrador Lopez som en direkt intervention i Venezuelas angelägenheter. På en presskonferens hann Biden ställa sig bakom kravet på nyval men desavouerades direkt av de intressen som styr i USA. Den revolterande högern avvisar nyval eftersom det kan tolkas som att man erkänner att Maduro valseger den 28 juli. Till syvende och sist är det styrkeförhållanden som avgör vartåt det ska barka.
Vänsterns utmaning i Venezuela handlar om ett behov av ett oberoende alternativ från Maduro, högern och imperialismen. Vänstern i och utanför Venezuela kritiserar Maduros regering för dess auktoritära inslag men motsätter sig samtidigt helt USA:s planer på en statskupp eller militärintervention. I det läge som uppstått måste vänsterns ställningstagande gå emot det venezuelanska folkets huvudfiende; imperialismen och yttersta högern. Detta ställningstagande är överordnat alla andra, USA ska hålla tassarna borta från Venezuela.
Alex Fuentes
Läs också:
20/8 – David Watson: Benedicte Bull sitt korstog til støtte for ekstreme-høyre i Venezuela – TröndeRöd (19/8) och eFOLKET, 20 augusti 2024.
Venezuela: Om USA:s och extremhögerns kuppförsök – och den hänsynslösa globala desinformationskampanjen – eFOLKET, 18 augusti 2024.
Valet i Venezuela var en fälla – nu förbereds högerkupp – eFOLKET, 1 augusti 2024.
