Ernesto Cazal / Resumen Latinoamericano / 4 de abril de 2019
Jaime Bayly, peruansk TV-värd i Miami, intervjuar Patricia Poleo
venezolansk journalist och politiker.
Sammandrag och översättning: Eva Björklund 2019-04-05
Miamis höger kräver attack!
– Jag vill ha intervention! säger han
– Du vill, men tror inte på den, säger hon
– Jag tror inte den blir av.
– Jag vill också, det finns inget land jag håller högre än USA.
– Så klart, det är ett storartat land
– Och det fostrade mig, absolut antikommunist.
De pratar på som hemma i soffan, men det är USA-television på spanska, i Miami, i Jaime Baylys program, ett att de mest sedda av entusiasterna för ett militärt ingripande i Venezuela. Höjdpunkten var intervjun med Patricia Poleo.
Den venezolanska medelklassen Miami-inspirerade världsuppfattning har formats i Brickells affärscentrum, det finansiella distrikt dit deras förhoppningar står. Varje gång ni hör på gatan eller läser på skärmen att Kuba och G2 härskar i Venezuela, tänk på Miamis venezolaner:
Som: “Kuba planerade 27 februari 1989″ – “Kuba formade Hugo Chávez och krönte honom till enväldig kung” – “Kuba spionerar på oss genom lågenergilamporna” – “Kuba dödade Chávez för att sätta in en trognare marionett – “Nicolás Maduro, för att få bättre kontroll över Venezuelas tillgångar”.
Fantasivärlden i Miami är gränslös, och utan verklighetsförankring. Nu finns dock en ny tes, efter den misslyckade om RussiaGate: Att det inte är Maduro som styr i Venezuela, utan Ryssland!
Carlos Oteiza hade slagit fast tesen i sitt ‘Vårt Miami’, byggt på medelklassen som bara förstår golftermer, uppblåst av petrodollar och avskyn för det egna landets underutveckling. Med krisen och kriget, har det också fått fäste i den venezolanska medelklassen.
Miami är centrum för sammansvärjningen, här finns allt det venezolaner, stolta antikommunistiska liberaler, kräver i Venezuela; det Dolarzuela som de från Miamis kust alltid åberopar. Marco Rubio, exilkubansk republikansk senator för Florida, trycker på för militärt ingripande. Hans roll har varit avgörande för att i Washington kräva belägring och strypning av Venezuela.
Poleo säger:
– Nu är det första gången som vi är när målet, men det blir inte lätt. Tillfället håller på att gå oss ur händerna.
Hon lägger skulden på Juan Guaidós omgivning, som med USAs stöd lämnar de traditionella venezolanska politikerna åt sitt öde. Miamiborna kräver tvärtom att oppositionspartierna ska överge Guaidó. Poleo vänder sig också till desertörerna från de Bolivarianska väpnade styrkorna.
Hennes ståndpunkt i sammanfattning: ‘Operation Frihet’ måste komma från exilen, med USAs väpnade styrkor.
