Var fjärde månad
kollas cancern
en späckhuggare
som lurar i vassen
beredd att hugga till
hotande men bortmotad
gnisslande tänder
bidar sin tid.
Resan går som på räls
fast i bil
alltför snabbt närmre
tom vägbana
inga älgar
ingen ko på isen
skenbart lugn.
Sjukhuset tornar upp sig
ska bara låna mig
den här gången
någon annan har min säng
oroshjärtat tickar
minuter, timmar, veckor
ännu tid
att leva.
Lena Staaf
