Pengarna försvinner i ett svart hål.

Hur mycket läcker välfärdssystemet?

Hur många miljarder läcker ut från välfärdssystemen? Är det 11 miljarder, 18 miljarder eller rentav 27 miljarder? Eller är det 4 miljarder?

Idag (13 dec) på morgonen kan man höra den stora nyheten på radion, P1:

18 miljarder kronor läcker ut från välfärdssystemen varje år

Totalt 300 miljarder kronor sägs ha betalats ut felaktigt från de svenska välfärdssystemen sedan 2005.

Det är den statliga “Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen” som presenterat en ny rapport för regeringen den 12 december. Men i en “Brask-lapp” skriver utredarna att det finns “ett osäkerhetsintervall på mellan 11 och 27 miljarder kronor”.

“Ja den summan är väldigt stor med tanke på den efterfrågan på resurser som finns i samhället när det gäller sjukvård och välfärd, så det är klart att de här pengarna skulle kunna användas på ett sätt där de kom till godo där de verkligen behövs”, säger delegationens ordförande Sven-Erik Österberg till Nyheterna Sveriges Radio P1.

Att det betalas ut pengar på felaktiga grunder vet vi, det är ingen nyhet. En del av de felaktiga utbetalningarna beror på missförstånd och slarv. Slarv både från de myndigheter som betalar ut utan att göra tillräckliga kontroller. Och det är slarv från de som får pengar, till exempel hur reglerna ska tolkas, som att man inte anmäler ändrade familjeförhållanden.

En del beror på medvetet bedrägeri. Man bluffar och ljuger för att få ut ersättningar som man inte har rätt till. Man begär ersättning för vabb-dagar trots att ungarna är friska och är på dagiset. Man tar ut ersättning från A-kassan samtidigt som man jobbar svart.

Ofta avslöjas hur det fuskas med LSS och assistansersättningar. Det är stora belopp som en del fuskar till sig. Ja fuska är kanske en underdrift. Bedrägligt och kriminellt kanske är de rätta orden. Samtidigt finns det alltför många exempel på hur de som är berättigade till LSS-stöd nekas. Fuskarna förstör för de som har rätt till ersättning. Det finns många andra områden där det förekommer bedrägerier där välfärdssystemen mjölkas på pengar.

Men att det skulle röra sig om så mycket som 18 miljarder årligen, ja kanske upp mot 27 miljarder. det är häpnadsväckande. Lite misstänksam blir jag också över att det här omfattande och systematiska fuskandet inte uppmärksammats mera och mycket tidigare om det nu pågått i så stor skala sedan 2005.

Det pratas ju dagligen om att det fattas pengar i kommunerna. Att vården, skolan och omsorgen behöver mer resurser för att undvika nedskärningar och försämringar. Och så finns det 18 miljarder, eller kanske ännu mera, “runt hörnet” att använda, bara man skärper upp regelverket och kontrollerna.

Så får jag syn på en artikel i Aftonbladet med den braskande rubriken “GISSNINGARNA OM MILJARDFUSK I VÄLFÄRDEN FORTSÄTTER”. Det är en artikel av Petter Larsson som granskat “sanningarna” om fusket. Och han hänvisar till två forskare, Björn Johnson och Niklas Altermark. Björn Johnson är filosofie doktor och professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Niklas Altermark är lärare på statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Hans forskningsområden är bland annat offentlig förvaltning.

De har kommit fram till att det finns empirisk täckning för 4 miljarder av dessa 18 miljarder. Resten bygger på “uppskattningar”, ja rena gissningar. “Osäkerhet staplas på osäkerhet, men ut kommer en siffra”.

I Aftonbladets artikel skrivet Petter Larsson:

Dessa 18 miljarder är en siffra som mindre nogräknade opinionsbildare kommer att pumpa ut så snart de vill strama åt ersättningssystemen…Om jag vore mer konspiratoriskt lagd skulle jag spekulera i om inte själva syftet med räkneövningarna är att få fram argument för att utmåla folket som fuskare och skära ner vår välfärd.

Och han fortsätter lite raljerande:

När någon myndighet efterfrågar mina inkomstuppgifter så svarar jag. Jag gissar att det ligger någonstans inom osäkerhetsintervallen 130 000 och 380 000 kronor. Ska vi säga mitt emellan?

I en tidigare debattartikel (DN Debatt 2 februari) har forskaren Niklas Altermark varit inne på samma spår när han skriver:

Regeringen använder fusket med den personliga assistansen för att motivera generella besparingar som drabbar alla assistansberättigade, snarare än att hitta åtgärder mot bedrägerierna.

Hela rapporten “Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemet” är en lunta på 293 sidor. Jag har inte den kompetens som krävs för att gräva djupare och för att hitta eventuella brister och frågetecken i rapporten. Jag har bara läst olika referat om vad andra som är mer insatta har skrivit. Jag vet inte vad jag ska tro.

Vem har rätt och vem har fel?

Utredarna säger själva att fusket omfattar 18 miljarder, med ett osäkerhetsintervall på 11 till 27 miljarder. Andra hävdar att det bara finns empiriska bevis för att fusket omfattar 4 miljarder.

Även 4 miljarder är mycket pengar. Men 18, och ända upp mot 27 miljarder, är mycket mera.

De som “fuskar” är osolidariska. Men vi är ute på farliga vägar om man försöker antyda att nästa alla är fuskare.

Grundprincipen måste alltid vara i alla sammanhang: “Man är oskyldig till dess motsatsen är bevisad”.

Rolf Waltersson

Länkar:

You May Also Like