USA:s supertisdag (1)
Så sent som för 11 dagars sedan var Bernie Sanders storfavorit till att ta hem flest delegater till Demokratiska partiets partikonvent vid de 14 delstatsvalen under den så kallad supertidsdagen den 3 mars.
Han ledde inte bara opinionsmätningarna överlägset i Kalifornien utan även klart i Texas och hade en majoritet i merparten av dessa 14 stater.
Sammanvägningen av olika mätningar gav då Bernie Sanders över 50 procent chans att vinna nomineringen till president (56,9). Den plötsligt uppdykande dollarmiljarder Bloomberg var då enligt opinionssiffrorna den kommande huvudmotståndaren, medan Joe Biden hade detroniserats till tredjehandsfavorit, efter att Sanders hade krossat honom i Nevadas primärval med siffrorna 46,8 mot 20,2 procent i röstandel.
Men mellan den 23 februari kom ett primärval i South Carolina den 29 februari, där den då uträknade Biden gjorde en märklig comeback och för första gången i sitt liv vann ett primärval – efter fruktlösa försök såväl i år som under tidigare valår försöka vinna väljarstöd för att bli presidentkandidat.
Men hur gick det då till när Joe Biden åter kom upp på banan? I den demokratiska partihierarkin så hade man ju börjat ge upp tanken på att det var Biden som skulle kunna stoppa Sanders. Blickarna hade börjat vändas mot mångmiljardären Michael Bloomberg – som med egna pengar inför supertisdagen hade köpt sig politisk reklam (för motsvarande fem miljarder kronor!) i de stora medierna – eller några av de andra kandidaterna: Tom Steyer (även han miljardär), Pete Buttigieg och Amy Klobuchar. Men Joe Bidens framgång i primärvalet i South Caroline ändrade dock allt. Nu meddelas också att Michael Bloomberg, i likhet med de andra tre, kastat in handduken.
En initierad förklaring orsaken till Joe Bidens återuppståendelse levererade Fredrik Strömqvist i sin artikel i eFOLKET redan efter det första primärvalen i Iowa och New Hampshire då han skrev så här:
Vice President Joe Biden är inte orolig. Hans starka stöd finns mestadels i de delstater med stark facklig närvaro och framförallt bland dem som gjorde att han och Barack Obama 2008 vann presidentvalet – de svarta Amerikas röster. Den största enskilda gruppen av partimedlemmar i det demokratiska partiet är just ‘black women’ och efter (valen i) de här små delstaterna (Iowa och New Hampshire) med i princip nästan bara vit medel- och arbetarklass och i jordbruksdelstaten – vita manliga bönder.
Joe Biden är partibossarnas och Demokratiska partiets lojale tjänare, men i årets nominering är detta inte helt avgörande. Istället är det det arbete som Barack Obama drog i gång redan 2007 inför 2008 presidentval som nu Joe Biden kunde njuta frukterna av.
Amerikanska val handlar för alla kandidater i hög grad om att få starka finansiärer att bidra till kampanjerna så att kandidaterna kan köpas sig reklamtid i de stora medierna. Och att få politiskt stöd från mäktiga lokala partibossar. Det gör också att man gärna underskattar viktigt att gräsrotsarbetet och mobiliseringen av väljare.
Bernie Sanders kampanj har däremot i hög utsträckning byggt på mobilisering av främst ungdomar alltså ett mer traditionellt politiska arbeta som vi känner det från Europa, se artikeln här intill: Bernie Sanders har satt en boll i rullning. Det är uppenbart att detta arbeta har varit mycket framgångsrikt. Men han har inte nått fram till alla de väljargrupper som det skulle ha varit möjligt att mobilisera. Istället nådde Joe Biden fram till dem som Bernie Sanders missade.
Det såg alltså bara för en dryg vecka sedan ut som om supertisdagens skulle kunna ge Sanders ett nödvändigt försprång, nu blir det i stället det motsatta. Men ännu finns naturligtvis inte orsak att ge upp. Det kan svänga igen. Det som nu står klart är att det handlar om en match mellan två kandidater: Sanders och Biden.
Elizabeth Warren ligger trea, men är redan allt för långt efter för att ha någon chans. Hon har hitintills vunnit 61 delegater, medan Sanders har vunnit 501 och Biden 566. Bloomberg ligger på 53 delegater, och har nu klivit åt sidan till förmån för Biden som högerns samlande kandidat. Kampen om Demokraternas nominering är därför nu en tvekamp.
Hittills har, i skrivande stund (onsdag kväll 20.30) 1 357 delegater fördelats. För att vara säker på att nomineras måste Sanders innan konventet vinna uppemot 60 procent av de återstående delegaterna. En tuff uppgift. Med tanke på att det såg så lovande ut för bara drygt en vecka sedan så var supertisdagen ett bakslag för Bernie Sanders och rörelsen bakom honom.
Men även om Bernie Sanders aldrig kommer att bli Demokraternas presidentkandidat, så har hans kampanj i år och för fyra år sedan haft stor politisk betydelse och kommer att betyda mycket mer än utgången av 2020 års presidentval. Vilket vi återkommer till.
H Foste Hjälte
