Bilden av USA krackelerar
Miljardären Donald Trump lyckades inte bara mot alla odds ta över det Republikanska partiet utan också USA. Förhoppningsvis leder detta till att bilden av USA som politiskt föredöme även krackelerar här i Sverige.
Idealiseringen av det politiska systemet i USA har fått sig en knäck. Folket i USA tvingades att välja mellan pest eller kolera i presidentvalet, antingen en reaktionär kvinnohatande rasist eller en imperialistisk hök.
Med valet av Donald Trump inrättar sig USA bland andra ”bananrepubliker” med bisarra politiska ledare, som lyckats ta sig till makten genom politiska val, men själva föraktar demokratin. Denne multimiljardär lyckades framställa sig som en kämpe mot den allt mäktigare och rikare ekonomiska eliten. Att denna politiska bluff gick hem säger allt om den existerande demokratin i USA.
Allt fler människor i USA har marginaliserats, allt fler kommer allt längre från den amerikanska drömmen. Klyftorna har ökat i allt snabbare takt. Allt fler medborgare har tröttnat på politiker som enbart gynnar de redan rika. Man är besvikna på ett politisk system, där det är pengarna som bestämmer över den politiska makten.
Det tragiska är att dessa besvikna medborgare inte har möjligheten att välja någon som verkligen är beredd att ta strid mot den politiken som dikteras av Wall Street och den ekonomiska eliten, utan istället väljer en reaktionär populist som själv tillhör till ekonomiska makteliten. Donald Trumps hela valkampanj har präglats av ett flörtande med de mest reaktionära krafterna i USA, främlingsfientliga, rasistiska, homofoba och antifeministiska strömningar.
För USA:s arbetarklass, för minoritetsgrupper, för fattiga och utslagna är det ett svårt bakslag att få en sådan president. En svår situation blir inte bättre för dem som redan har hamnat i utanförskap med Donald Trump som president.
Men trots Hillary Clintons framtoning i kampanjen så skulle hennes politik knappast leda till några förbättringar för dem som har det sämst i USA. Väljarna insåg detta. Därför misslyckades hon inte bara med få stöd från vita arbetarklassväljare, som traditionellt röstar på Demokratiska paritet, utan också med att mobilisera många av de svarta väljare som i de förra valen stödde Barack Obama. Orsaken till detta kan man spekulera om, men en viktig orsak är naturligtvis att hon – till skillnad från Obama – uppfattas av väljarna som en representant för den rika eliten i USA.
När det gäller utrikespolitiken, vet vi inte var Donald Trump står – att han själv talat om att avveckla en del av USA:s roll som världspolis, ska man inte ta för mer än ord. Många presidenter i USA har förvandlats från duvor till hökar när en konflikt i omvärlden spetsas till. När det gäller Hillary Clinton vet vi dock att hon är en hök. Hon anser nämligen att det är viktigt för USA att agera som en imperialistmakt:
”USA är en exceptionell nation. Jag tror att vi fortfarande är Abraham Lincolns sista, bästa hopp på jorden. Vi är fortfarande Ronald Reagans lysande stad på kullen. Vi är fortfarande John F. Kennedys stora, osjälviska, empatiska land … Faktum är att vi är det nödvändiga landet … Oavsett hur svårt det är eller hur stora utmaningarna är, så måste USA leda.”
I Etc skriver Kajsa Ekis Ekman:
“När Hillary Clinton talar om USA:s roll ter sig George W Bushs cowboyretorik som framsynt – hos henne är vi tillbaka i den vite mannens börda.”
Så även om utsatta människor i USA tvingas leva med Donald Trump som president de närmaste fyra åren så slipper åtminstone utsatta människor i fattiga länder hotas av imperialisten Hillary Clinton. Minns att hon stödde George W Bushs beslut att invadera Irak.
Inte bara för Hillary Clinton utan även för det demokratiska partiet är givetvis valutgången ett hårt slag. Demokraterna blev inte bara av med presidentposten, de misslyckades även med få majoritet i representanthuset. Det är republikanerna som nu samlas kring köttgrytorna i Washington. De som ger både inflytande och pengar i plånboken.
