Rosa Luxemburg Stiftung – New York Office
The Guardian 2020-11 -08. Översättning Eva Björklund 2020-11-11
Naomi Klein la fram denna analys på ett Haymarket-möte på fredagskvällen.
Denna nedteckning är en förkortning.
NAOMI KLEN:
Vi fick höra att Joe Biden var “det säkra kortet”. Men det var ett högriskkort.
Det var många som inte röstade för Joe Biden, de röstade mot Trump.
Vi måste inse hur liten den här vinsten var.
Det har varit några förskräckliga dagar, mer förskräckliga än de borde ha varit. Och dessa dagar har varit mer upprörande än de borde ha varit. Som vi alla vet vann Joe Biden de demokratiska primärvalen på påståendet att han var den säkraste insatsen för att slå Donald Trump. Men även om demokratiska partibasen var mer politiskt anpassad till Bernie Sanders, eller Elizabeth Warren, med deras stöd för Medicare for All, en Green New Deal, för rasrättvisa. Partiet var övertygat om att Bernie Sanders var för riskabel. Och så, som vi alla vet, slog de ihop sina påsar och gav oss Biden.
Men efter att ha bitit på fingrarna några dagar, måste vi erkänna att Biden inte alls var ett säkert kort, det hade vi vetat hela tiden. Inte bra för jorden, inte bra för det folk som drabbas av polisvåld, inte bra för miljoner, miljoner människor som söker asyl, inte en säker kandidat att satsa på.
Att ha besegrat Trump är en riktigt viktig folklig seger. Men många röstade inte på Joe Biden, de röstade mot Trump, eftersom de fruktar det enorma hot han utgör. Och inser att de rörelser som stått för den politiska segern, inte ens för en minut kan njuta av den, eftersom de redan angrips av det demokratiska etablissemang, som än en gång försöker slippa allt ansvar för den röra de försatt oss i. Det är ett brott i sig. Folk borde inte behöva utsättas för dessa angrepp. Alexandria Ocasio-Cortez borde inte behöva hålla igång på Twitter hela dagen, för att påpeka att det inte är de demokratiska socialisternas fel att demokratiska partiet har misslyckats på detta sätt.
I själva verket borde hon och så många andra kunna buga sig för den otroliga organisering och ledarskap som rörelserna har visat.
Biden var en riskabel kandidat av samma skäl som Hillary Clinton var det. Han var riskabel på grund av att han hade så lite att erbjuda så många människor i en så djup kris. Det verkade som om han var ett bombsäkert kort, men det var ett högriskspel från början. Och inte bara vänsterns fel. Vi är i hög grad ansvariga för den framgång vi haft, till skillnad från Lincoln-projektet, som David Sirota sa, som använde 67 miljoner US$ i detta val för att nå republikanska väljare i förorterna.
Vi är de skyddsvallar som ska stå emot fascismens tsunami. Vågen växer fortfarande i styrka, det är därför det är ett så svårt ögonblick att fira. Vi måste bygga upp dessa skyddsvallar, och vi måste ta energi från deras storm. Så hur gör vi det?
Jag tror att vi först måste inse att även om vi kanske har att göra med samma typ av etablissemangsdemokrater som vi var 2008, är vi inte samma folk. Vi har förändrats. Våra rörelser har vuxit. De växte under Obama-åren, och de växte under Trump-åren, de har vuxit i omfång, men deras visioner har också vuxit i klarhet. Visionen att avskaffa polisen, flytta resurserna från fängelsebyggen, polis, militarism etc, till att stärka vårdens infrastruktur. Visionerna för det Nya Gröna Programmet har utvecklats. Liksom naturligtvis för “Medicare for all”.
Även när vi närmar oss detta med stor trötthet, måste vi påminna oss om att vi har förändrats. Att närvaron av “truppen” är en annan än under Obama- och Biden-åren. Obama och Biden behövde inte kämpa med Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Rashida Tlaib, Ayanna Pressley och nu Cori Bush och Jamaal Bowman. Så jag tror var vi går härifrån, vi behöver mer samordning i all denna stigande makt.
Jag tänker på 2018, då demokraterna tog tillbaka representanthuset. De förväntade sig en segerparad och fick istället se sina kontor ockuperade av Sunrise-rörelsen som (Ocasio-Cortez) hälsade på och lovade att införa Green New Deal-lagstiftning. Den här typen av tryck inifrån-utifrån är vad vi behöver för att ta upp om och om igen. Det ger en glimt av den typ av dynamik som vi kommer att behöva om vi ska kunna genomföra en politik som räcker för att börja skydda oss.
Vad vi har med demokratiska partiets misslyckande insett att vi måste göra det som förväntas av ett politiskt parti, en politik som vi kan vinna val med. Jag behöver inte dra upp allt vi hade som borde ha talat för oss, detta val borde ha varit en upprepning av Herbert Hoovers förlust 1933. Vi befinner oss i en pandemi, en desperat ekonomisk depression och Trump har gjort absolut allt fel.
Detta borde ha varit en lätt match. Det borde ha blivit den lätta match som vi utlovade. Men faktum är att Demokratiska partiets ledning förfuskade det på varje område. Det var inte bara ett misstag. De ville inte erbjuda folk det de behövde. De är mer angelägna att lugna givarklassen än att tillgodose sina väljares behov, som de behöver mer än någonsin.
