När de drar i henne från varsitt håll
lossnar huden som en trasig skjorta
kroppen krackelerar
armen åt vänster och benet åt höger
ansiktet ihopskrynklat
mån om att inte visa vad hon känner
när de kräver att hon ska älska
just den eller den föräldern mest.
Inom sig har hon skrinet
med kärleken till båda
ihoptrasslad och omöjlig att sära
med små skuggor av ilska
och känsla av övergivenhet
skrinet förseglat med sjutillhållarlås
nycklar som skramlar ljudligt
för varje steg hon tar.
—Lena Staaf
